Svenskt kött håller landskapet öppet

Så länge merparten av befolkningen levde på landsbygden var samspelet mellan människa och natur en självklarhet för de allra flesta. Under efterkrigstiden medförde den snabba industrialiseringen att många förlorade den direkta kontakten med såväl naturen som med lantbrukets verklighet. Under några årtionden levde emellertid kunskaperna därom kvar i breda folklager tack vare ett aktivt friluftsliv i skog och mark. Många i städerna hade fortfarande föräldrar eller far- och morföräldrar som bodde kvar på släktgården, eller torpet som senare förvandlats till sommarstuga.

I dag tycks denna kontakt ha brutits hos stora delar av befolkningen, vilket också avspeglas i de synsätt som präglar den allmänna debatten. Till exempel tycks den samtida miljörörelsen vara besjälad av en syn på naturen som något slags orörd vildmark, där varje form av mänsklig påverkan är av ondo. Det hela påminner om modernisternas drömmar om skinande, rätlinjiga städer där moderna människor levde åtskilda från den orörda naturen runtomkring. Det är ett sätt att betrakta naturen som bara kan finnas hos den som aldrig i praktiken befattat sig med den.

Jordbrukslandskapet skapar livsbetingelser för en stor andel av våra vilda växt- och djurarter.

Efter årtusenden av mänsklig påverkan är inte frågan hur människan skall hålla sig borta från naturen, utan hur den mänskliga påverkan skall kunna ske på ett sätt som gagnar både djur, växter och människor. Det öppna jordbrukslandskapet spelar här en central roll. Jordbrukslandskapet skapar livsbetingelser för en stor andel av våra vilda växt- och djurarter. Att hålla detta landskap öppet och levande ligger i varje miljöengagerad individs intresse. För ett öppet landskap av den typ som format Sverige i tusentals år krävs betande djur.

Natur och kultur är en skenbar motsättning. I Sverige har människor brukat jorden och skogen i tusentals år och bruket har format landskapet och skapat specifika livsbetingelser för djur och växter. Merparten av vad vi i dag uppfattar som naturen utgör i själva verket olika former av kulturlandskap. En stor del av den svenska floran och faunan skulle inte överleva om det mänskliga bruket av naturen upphörde och åkrar och betesmarker tilläts att växa igen. 

För att det skall finnas betesdjur i de svenska markerna krävs att djurhållning är lönsamt för bönderna. Lantbruk är inte välgörenhet som jordägare ägnar sig åt för att bevara utsikten åt turister från storstaden. Blir lantbruket olönsamt kommer fler bönder att lägga ned sin verksamhet, boskapen att försvinna och betesmarkerna att växa igen. Det skulle innebära en genomgripande förändring av det kulturlandskap som funnits i vårt land sedan forntiden, och dessutom en katastrof för växt och djurlivet.

Merparten av vad vi i dag uppfattar som naturen utgör i själva verket olika former av kulturlandskap.

Vissa av de faktorer som drivit på avfolkningen av landsbygden och nedläggningen av många små lantbruk har givetvis varit i grunden positiva: effektiviseringen av jordbruket har gjort att betydligt fler munnar kan mättas till en betydligt lägre arbetsinsats. Förre händer har behövts i jordbruket och mängden arbetstillfällen har minskat. Små gårdar har haft svårt att konkurrera med det storskaliga, industriella jordbruket.

Andra faktorer som bidragit till det svenska lantbrukets nedgång är mer problematiska och härrör från politiska beslut. Regleringar, skatter och pålagor har undergrävt de svenska böndernas internationella konkurrenskraft, samtidigt som EU:s jordbrukspolitik genom olika bidrag och subventioner försöker kompensera för effekterna. Den gamla nationella protektionismen har ersatts av en europeisk protektionism med tullar och handelshinder avsedda att gynna europeiska bönder, men med en rad problematiska bieffekter.

Konstgjord andning på politisk väg kan aldrig vara en långsiktig lösning för att hålla liv i en näring. I Sverige har vi många dyrköpta erfarenheter från efterkrigstiden i form av till exempel textilindustrin och varvsindustrin. För att det svenska lantbruket skall bli långsiktigt självförsörjande måste det göras lönsamt på sina egna ben. Vad politiken kan göra är att lätta på de politiska hinder som i dagsläget gör lantbruket olönsamt.

Det finns nämligen starka skäl till att verka för ett fortsatt livskraftigt svenskt lantbruk. Värnandet av det öppna jordbrukslandskapet och dess biotoper är en. Bibehållen självförsörjning vad gäller livsmedel ur ett krisberedskapsperspektiv är en annan. En tredje faktor handlar om att ett levande lantbruk också skapar förutsättningar för andra människor att leva och verka på landsbygden. Även om lantbruket som sådant kräver färre anställda i produktionen, finns många yrken i dag som med fördel kan utövas från annat håll än innerstädernas överhettade bostadsmarknader.

För tro det eller ej, men det finns gott om människor som kan tänka sig en annan livsstil än den uppifrån påbjudna, liksom möjligheterna att arbeta på distans ökar med digitaliseringen. Inte minst med fibernätets utbyggnad kommer förutsättningarna att förbättras till landsbygdens fördel. Även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv finns goda skäl för befolkningen att sprida ut sig. Under 1900-talet investerades stora belopp i utbyggnad av infrastruktur och bostäder runtom i Sverige, samtidigt som storstäderna i dag dignar under en befolkningstillväxt som är så snabb att infrastruktur, vatten och avlopp inte hänger med.

För att det svenska lantbruket skall bli långsiktigt självförsörjande måste det göras lönsamt på sina egna ben.

Det finns mycket politiken skulle kunna göra för att ge de svenska bönderna bättre förutsättningar att stå på egna ben, men fram till dess kan vi som konsumenter dra vårt strå till stacken genom att handla kött och mjölk från svenska gårdar. Den som ser ett värde i att ett tusenårigt kulturlandskap hålls öppet och att livsbetingelserna på landsbygden är goda kan med fördel lägga någon tia extra på att försäkra sig om att köttet eller mejeriprodukterna i varukorgen kommer från svenska gårdar.

Som bieffekter slipper man bidra till skövling av regnskog för betesmarker, man slipper sätta i sig antibiotikaspäckat kött av oklart ursprung och drar även ett litet strå till stacken för att upprätthålla den svenska krisberedskapen. Smaklig spis.