Samhälle Åsikt
Sverige får inte bli kvar på perrongen
Den snabba utveckling som pågår i transportsektorn riskerar att hindras eller fördröjas av klåfingrig politik. Varken överregleringar eller ropen på mer stat är rätt väg att gå om vi vill få tillgång till kommande innovationer, skriver Madeleine Svenberg.
Amerikanska Waymo meddelade nyligen att man kommer att lansera sina förarlösa taxibilar i London under nästa år. På företagets hemmamarknad, i städer som Phoenix, San Francisco och Los Angeles, gör företaget redan en kvarts miljon resor i veckan. Det är ett exempel som tydligt visar på vilken utveckling vi står inför.
Här i Sverige har matbud börjat använda både drönare och autonoma leveransrobotar. Elektriska bärplansbåtar som svävar ovanför vattenytan har kört en del av SL:s turer i Stockholm. Och autonoma lastbilar kör dagligen transporter åt apotek i Morgongåva.
I en aktuell rapport “Marknadens roll i framtidens transportsystem” lyfter vi fram dessa och fler exempel på hur företag utvecklar framtidens transporter och mobilitet.
De tre megatrenderna elektrifiering, digitalisering och automatisering spelar huvudroller i den omvälvande förändring som transportsystemet befinner sig i. Framtidens mobilitet kommer att se annorlunda ut än gårdagens. Nya typer av fordon, ny infrastruktur och helt nya affärsmodeller växer nu fram i snabb takt. Det kommer att förändra hur vi förflyttar oss och hur vi fraktar varor.
Detta kommer också att föra med sig en rad positiva effekter. Låt mig nämna några: Olika delningstjänster innebär att kapaciteten i bilar och andra fordon kan utnyttjas bättre. Mikromobilitet avlastar kollektivtrafiken och tar upp mindre parkeringsutrymme. Elektrifierade fordon bidrar till minskade utsläpp. Nya typer av fordon som utnyttjar vattenvägar och luftrummet bättre kan också minska trycket på befintlig infrastruktur. När självkörande fordon för leveranser och godstransporter kan köras nattetid kan vägnätet utnyttjas bättre. Ökad tillgänglighet i glesbygd, bättre trafiksäkerhet och en säkrare arbetsmiljö inom transportsektorn är några ytterligare exempel på positiva effekter.
Ökad tillgänglighet i glesbygd, bättre trafiksäkerhet och en säkrare arbetsmiljö inom transportsektorn är några ytterligare exempel på positiva effekter.
Det finns med andra ord en lång rad skäl till att se positivt på den snabba utveckling som sker på transportområdet. Vi kan förvänta oss vinster både ekonomiskt, miljömässigt och socialt. En del av dessa exempel finns redan, en del är sådant som vi kan komma att se framöver.
Men det är inget som sker av sig självt. Utvecklingen leds av innovativa företag. Flera av de exempel som nämndes är så kallade disruptiva innovationer. Det vill säga ny teknik som inte bara gör det befintliga bättre, utan som i grunden förändrar marknaden, affärsmodellerna och människors vardag. Disruptiv innovation handlar i grunden om frihet: att nya idéer tillåts utmana gamla strukturer. Den friheten kräver spelregler som tillåter experiment och som inte kväver nytänkande med regler och tillståndsprocesser utformade för en annan tid.
Historiskt sett har det ofta varit mindre aktörer och entreprenörer som har drivit fram verklig förändring. Precis som Airbnb på kort tid förändrade hotellmarknaden kan små företag inom transportsektorn utmana etablerade system och skapa helt nya sätt att resa och leverera varor.
Innovationskraften som finns hos dessa företag kan kontrasteras mot hur debatten förs när det gäller befintlig infrastruktur. Sverige dras med en stor underhållsskuld. Under många år har infrastrukturen nedprioriterats. Det är något vi måste ta tag i. En välfungerande infrastruktur är en avgörande konkurrensfaktor för hela landet. Men idén om att svaret på Sveriges infrastrukturproblem är mer stat är bekymmersam. En ökad centralstyrning skulle inte minska problemen, den skulle hämma den innovationskraft som just nu driver transportutvecklingen framåt.
I stället behöver vi bli bättre på att ta tillvara den potential som finns i marknaden. Regelverken bör moderniseras för att säkerställa att de hänger med i utvecklingen. Många av de fordon och transporttjänster som utvecklas i dag var inte påtänkta när dagens regelverk tillkom. Också myndighetsstrukturen kan komma att behöva anpassas till en verklighet där digital teknik spelar en allt större roll i transportlösningarna, parallellt med att tillståndsprocesserna påskyndas. Att minska byråkratin för nya hållbara transportlösningar är centralt.
Men det finns också anledning att se över det offentliga ägandet så att det inte tränger ut privata investeringar och att öppna upp för alternativa finansierings- och genomförandeformer vid byggnation och underhåll av infrastruktur. På så vis kan nyttjandet av ny teknik gynnas och ökad produktivitet i sektorn uppnås.
I Storbritannien har man nyligen antagit regelverket “Automated Vehicles Act” för att främja innovation i sektorn.
I slutändan handlar det om att skapa ett generellt förbättrat företagsklimat i Sverige. Den mest innovativa utvecklingen drivs ofta av små och nystartade företag. De viktigaste innovationerna är kanske inte här än, utan kommer från företag som ännu inte startats.
I Storbritannien har man nyligen antagit regelverket “Automated Vehicles Act” för att främja innovation i sektorn. Förhoppningen var att genom ett tydligt och förutsägbart regelverk underlätta för investeringar i projekt med självkörande fordon, exempelvis den lansering i London som Waymo nu planerar. Det kan jämföras med Sverige, där tillstånd för försök med självkörande fordon måste sökas hos Transportstyrelsen för en begränsad tidsperiod och ett specifikt område. Systemet gör det svårt att skala upp projekten, och vi riskerar gå miste om nya innovationer som i stället etablerar sig på konkurrentmarknader.
Också regelverken kring drönartekniken uppfattas av många operatörer som innovationshämmande i Sverige, inte minst genom långa handläggningstider och krävande tillståndsprocesser. Ett tillstånd för flygning som i vårt grannland Norge ofta kan beviljas inom några veckor kan i Sverige dröja upp till ett år.
Långsamma tillståndsprocesser och krångliga regelverk riskerar hämma utvecklingen av nya transportlösningar. Genom att skapa förutsägbarhet och uppmuntra experiment kan Sverige bli en testbädd för framtidens mobilitet.
Att peka ut exakt vilka innovationer som kommer att visa sig mest gångbara är omöjligt. Vi vet inte hur framtiden kommer att se ut. Det är därför innovation i privata företag har en så viktig roll att spela. Den dynamik som finns i en fungerande marknad bidrar till utvecklingen av nya transporter. Men marknadskrafterna innebär också att mindre gångbara lösningar fasas ut. Det minskar risken för överinvesteringar i tekniker som inte har framtiden för sig. Kina är ett land som ofta nämns när det gäller teknikutveckling i framkant inom energi och transporter. Där finns den första obemannade farkosten för persontransporter redan i luften. Men landet är också ett exempel på hur alltför centraliserade storskaliga satsningar leder till slöseri och att resurser felutnyttjas. Det blir kostsamt både ekonomiskt och miljömässigt, och riskerar sakta ner den omställning som behöver skyndas på.
Sverige har goda förutsättningar att ligga långt framme i utvecklingen av framtidens transporter. Här finns många innovativa företag, hög kompetens och jämförelsevis god tillgång till fossilfri energi. Men det förutsätter att vi inte låter den innovationskraft som globalt förändrar transportsystemen bromsas av politiska reflexer om återreglering och centralisering. Sverige har här en chans: att vara med och leda utvecklingen kring framtidens transporter. Gör vi inte det riskerar vi att halka efter när andra länder rör sig snabbt framåt.