Sweden to the Political Left of the Whole USA?

When in Sweden, I try to do small things for my wife, such as bring coffee in the morning. I also fetch the newspapers.

Yesterday, I glanced at the Svenska Dagbladet, reading, “Sverige är politiskt vänster om hela USA”.

I asked my wife, “Does that say, Sweden is to the political left of the whole USA?” I had gotten that right.

The notion comes from Andrew Rosenthal, who was the New York Times opinion editor 2007 to 2016. The SvD writer Malin Ekman talked with him because he has the title “chief editor” (chefredaktör) at the Swedish news site Bulletin.

It seems that Rosenthal has little knowledge of Sweden.

Rosenthal’s position at Bulletin is odd for two reasons. First, while Rosenthal is of the political left, Bulletin is thought of as otherwise. Ekman writes of “den liberalkonservativa nättidningen Bulletin.” Second, it seems that Rosenthal has little knowledge of Sweden. Ekman reports that Rosenthal inspects draft material as rendered into English by Google Translate and Zooms from the United States.

Never mind his knowledge about Sweden, is Rosenthal speaking sensibly about politics? Rosenthal is quoted, “A Swedish conservative stands to the left of the Democrats.” This and similar remarks prompted the “Sweden is to the political left the whole USA” teaser on the frontpage.

Rosenthal told Ekman: “You have a welfare state! That is left of the entire USA.” As Ekman intimates in the article, intuitively, many readers would disagree with Rosenthal’s remarks.

I want to articulate what I see as the chief error.

Does anyone really believe that if Bernie Sanders emigrated from the United States to Sweden, he would settle into the political center?

Leftists in the United States often point to Sweden as a picture of what America can and should be. But does Rosenthal—or anyone—really believe that if Bernie Sanders emigrated from the United States to Sweden, he would settle into the political center in Sweden? I don’t think so. In Sweden, Bernie Sanders would keep pushing in the same direction as he has his whole life in the United States.

Political outlook is essentially directional. It is about what direction one wants to move in, from the status quo. When someone moves from the United States to Sweden, her referent status quo has changed, but her directional urge probably has not. Bernie Sanders in Sweden would be as leftist as ever.

Läs också:

Dina barn blir indoktrinerade i skolan

Daniel B Klein

På krigsstigen mot meritokratin

Emanuel Örtengren

Essential to leftism is favor for greater governmentalization of social affairs. That urge may not show on every single issue, but on the vast majority of issues that urge has been characteristic of the political “left” ever since that term emerged in the English language 100 years ago (see here).

Leftists might deny that they generally favor greater governmentalization, but the reality is that their ideas and policies almost always lead to bigger government. They often seem to be in denial about that, just as they are in denial about the downside of governmentalizing social affairs.

By greater governmentalization, I mean greater than the status quo. Discourse is contextual, and refers, if only implicitly, to status-quo contexts. What is to be done? Notions about destinations are quite secondary and often irrelevant. Politic sentiments are chiefly directional, not destinational. (Michael Munger discusses the distinction here.)

I can’t help wondering whether Rosenthal knows that himself. Contrary to what he seems to imply, if one moves from one country to another, he or she usually will keep pushing in the same direction.

* * *

Svensk översättning:

När jag är i Sverige försöker jag göra små saker för min fru, som att fixa kaffe på sängen på morgonen. Jag hämtar också tidningen.

I går sneglade jag på framsidan av Svenska Dagbladet och läste: ”Sverige är politiskt vänster om hela USA.”

Jag frågade min fru: ”Does that say, Sweden is to the political left of the whole USA?” Jag hade fattat rätt.

Uttalandet kommer från Andrew Rosenthal, New York Times ledarsidesredaktör 2007 till 2016. SvD-skribenten Malin Ekman pratade med honom eftersom han har titeln chefredaktör på den svenska nyhetssajten Bulletin..

Rosenthals position på Bulletin är udda av två skäl. För det första, Rosenthal står politiskt till vänster, Bulletin anses inte göra detsamma. Ekman skriver om ”den liberalkonservativa nättidningen Bulletin”. För det andra verkar Rosenthal ha begränsad kunskap om Sverige. Ekman rapporterar att Rosenthal läser utkast till material avsett för Bulletin som översätts till engelska av Google Translate och Zoomar med medarbetarna från USA.

Alldeles oavsett hans kunskapsnivå om Sverige, pratar Rosenthal förnuftigt om politik? Rosenthal citeras: ”En svensk konservativ står ändå till vänster om Demokraterna.” Detta och liknande kommentarer föranledde teasern ”Sverige är politiskt vänster om hela USA” på förstasidan.

Rosenthal säger till Ekman: ”Ni har välfärdsstat! Det är vänster om hela USA!” Som Ekman antyder i artikeln skulle många läsare intuitivt inte hålla med om Rosenthals kommentar. Jag formulerar här vad jag ser som det största misstaget.

Vänsteranhängare i USA pekar ofta på Sverige som en bild av vad Amerika kan och borde vara. Men tror Rosenthal – eller någon annan för den delen – verkligen att Bernie Sanders, om han emigrerade från USA till Sverige, skulle slå sig ner i den svenska politiska mittfåran? Jag tror inte det. I Sverige skulle Bernie Sanders fortsätta att driva i samma riktning som han har hela sitt liv i USA.

En politisk övertygelse handlar i huvudsak om riktningen. I vilken riktning vill man röra sig, sett från status quo. När någon flyttar från USA till Sverige har hennes status quo förändrats, men hennes riktningsdrift har troligen inte gjort det. Bernie Sanders i Sverige skulle vara lika mycket vänster som alltid.

Vänstern gynnar i väsentlig utsträckning en ständig utvidgning av politiska inslag i samhällsfrågor, på engelska governmentalization. Driften syns kanske inte i varje enskild fråga, men i de allra flesta frågor har driften kännetecknat den politiska ”vänstern” sedan termen växte fram på engelska för 100 år sedan (se här).

Vänsteranhängare kan förneka att de i allmänhet föredrar ökad governmentalization, men I realiteten leder deras idéer och politik nästan alltid dithän. De verkar ofta levai förnekelse över detta, precis som de förnekar nackdelen med att politiskt reglera sociala frågor.

Med större governmentalization menar jag större än status quo. Diskurser är kontextuella och refererar, om än bara implicit, till kontextens status quo. Vad borde man göra? Föreställningar om destinationer är ofta sekundära och inte sällan irrelevanta. Politiska åsikter handlar främst om riktning, inte destination. (Michael Munger diskuterar skillnaden här.)

Jag kan inte låta bli att fundera på om Rosenthal vet detta. I motsats till vad han verkar antyda kommer en person som flyttar från ett land till ett annat vanligtvis att fortsätta att driva på i samma riktning som förut.