Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Ekonomi Essä

Syntetiska diamanter – mannens bästa vän?

Syntetiska diamanter, karteller och äktenskapsförsäkringar. Förlovningsringarnas och diamanternas historia är en berättelse om hur regleringar, ny teknik, framgångsrik marknadsföring och ekonomiska signalvärden styr människors agerande, skriver Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch.

Diamantprydda förlovningsringar har blivit allt vanligare i Sverige. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Går du i tankar att fria till någon som du tycker väldigt mycket om?

I Sverige har vi traditionellt sett förlovat oss med varsin slät förlovningsring. Men under senare år har det kommit att förändras. I dag är det inte ovanligt med mer amerikanskt inspirerade förlovningsringar, där mannen ger kvinnan en diamantring. Men även i USA är ringar med stora diamanter en relativt ny företeelse. För ungefär 100 år sedan var diamanter ovanliga på förlovningsringar. Utvecklingen av förlovningsringar ger flera intressanta perspektiv, och flera exempel på hur regleringar, ny teknik och samhälleliga normer styr människors agerande.

Under slutet av 1800-talet upptäcktes stora diamantgruvor i Sydafrika. Tillgången på diamanter var då så stor att värdet på ädelstenarna riskerade bli väldigt lågt. Lösningen var att monopolisera utbudet. De brittiska finansiärer som ägde diamantgruvor i Sydafrika gick samman och bildade De Beers Diamond Consortium (nu De Beers) som än i dag är en dominerande, om än inte ensam, aktör på diamantmarknaden. 

I och med att utbudet kunde kontrolleras av diamantkartellen var en nödvändig förutsättning för att upprätthålla höga priser uppfylld. Men att upprätthålla ett litet utbud är inte en tillräcklig förutsättning för höga priser, det krävs också en stor efterfrågan.

Här börjar den klassiska berättelsen om varför majoriteten av amerikanska (och därför också nu en ansenlig del av svenska) blivande fruar har en diamant på sitt finger. För att påverka efterfrågan krävdes en marknadsföringskampanj. De Beers vände sig till byrån N.W. Ayer. Från 1948 har alla De Beers reklamkampanjer innehållit deras klassiska slogan: A diamond is forever.

De Beers lyckades upprätthålla en bild av att diamanter var sällsynta och lyxiga.

Med nästintill monopol på diamanter och kontroll över utbudet, lyckades alltså De Beers upprätthålla en bild av att diamanter var sällsynta och lyxiga. Och med en mycket framgångsrik marknadsföringskampanj lyckades de få i princip alla män som ville be om en kvinnas hand att köpa en diamant.

Berättelsen om den framgångsrika marknadsföringskampanjen är intressant, men det finns ännu mer intressanta förklaringar till att diamanter är så starkt förknippade med förlovning.

Margaret Brinig, professor i juridik motsatte sig den klassiska marknadsföringshypotesen i en forskningsuppsats i tidskriften Journal of Law, Economics, and Organization 1990. Brinig visar att försäljningen av diamanter ökade redan åren innan De Beers klassiska reklamkampanj. Förklaringen till normförändringen måste alltså sökas på annat håll. Och den förklaringen finns i regleringar. 

Under mellankrigstiden fanns en särskilt lagstiftning i alla amerikanska delstater som kallades för breach of marriage promise. Lagen gav en kvinna rätt att stämma mannen om förlovningen bröts utan att äktenskap ingåtts.

Man får påminna sig om den tidens rådande normer. Sex före äktenskapet var länge i princip otänkbart. Men under mellankrigsåren var det vanligt med sex efter förlovningen, något som ungefär hälften av paren ägnade sig åt. Så länge äktenskap ingicks var det inte heller ett problem, men om en kvinna blev lämnad innan hon nått altaret påverkades hennes ”marknadsvärde” kraftigt och negativt. En kvinna som haft sex hade svårt att hitta en man som ville fria till henne. Därför fanns den särskilda lagstiftningen som gav kvinnan rätt till ekonomisk kompensation om hon blev lämnad. Men 1935 avskaffades lagstiftningen successivt, först i delstaten Indiana, och sedan i en rad andra delstater. 1945 hade lagstiftningen avskaffats i 16 delstater.

Men det amerikanska samhällets normer kring sexualitet och äktenskap ändrades naturligtvis inte i samma hastighet. Problemet att en kvinna kunde bli lämnad innan äktenskap, med samma svårigheter att hitta en ny partner kvarstod. Men nu utan att hon hade rätt till ekonomisk kompensation.

Diamanter ersatte rätten till kompensation.

Men marknader brukar kunna hitta en väg, och så även i det här fallet. Brinigs argument är att diamanter, som började förekomma i samband med att lagstiftningen som gav kvinnor rätt till ekonomisk kompensation togs bort, helt enkelt ersatte rätten till kompensation. En man som inte hade för avsikt att lämna den kvinna han friade till innan äktenskap kunde då signalera sina goda intentioner genom att köpa en stor diamant, som har ett relativt högt andrahandsvärde. Blir kvinnan lämnad, har hon diamantringen som försäkring. 

I sin forskningsartikel visar Brinig att hennes hypotes har precis lika stort förklaringsvärde som den att ökningen av diamanter beror på De Beers klassiska marknadsföringskampanj. Försäljningen av diamanter ökade i takt med att befolkningen som bodde i delstater där lagstiftningen avskaffades ökade. 

***

Idag har diamantens roll som försäkring för den blivande bruden spelat ut sin roll. Sex före äktenskapet har länge varit den rådande normen. Men ändå lever stora diamanter kvar som norm i USA, och de företeelsen har också kommit till oss. Och jag tror att trenden mot större diamanter kommer fortsätta.  

Under de senaste åren har marknaden för diamanter nämligen stått under en intressant förändring. Ny teknik har sänkt kostnaderna för vackra diamantprydda förlovningsringar. Det som skett är att laboratorieframställda, syntetiska diamanter nått en kvalitet som lämpar sig för smycken.

Ända sedan 1950-talet har det varit möjligt att framställa diamanter på syntetisk väg. Första gången jag minns att jag läste om det, för ungefär 15 år sedan, användes de syntetiska diamanterna endast i industriella syften, exempelvis för att tillverka borrhuvuden. Kvaliteten har länge varit för låg för att kunna använda syntetiska diamanter för smycken. Men det har förändrats under de senaste åren. Nu kan man välja mellan naturliga och syntetiska diamanter, i alla storlekar och kvaliteter som man vill.

Framväxten av en marknad för syntetiska diamanter är intressant ur ett ekonomiskt perspektiv.

Framväxten av en marknad för syntetiska diamanter är intressant ur ett ekonomiskt perspektiv. Det finns inget sätt att se skillnad på en naturlig och en syntetisk diamant. En syntetiskt framställd diamant är alltså ett perfekt substitut till en naturlig diamant. Eller, den borde vara det. När det då dyker upp ett billigare alternativ, som syntetiska diamanter är, borde vi alltså förvänta oss att priset på den befintliga produkten, naturliga diamanter, faller. Men så har inte varit fallet förrän nyligen när priserna fallit kraftigt. Men priset för en syntetisk diamant är fortfarande betydligt lägre än den naturliga. Varför är det så?

Här återkommer vi till diamanternas signalvärde. En man som ska köpa en förlovningsring vill inte bara köpa en ring med en vacker diamant. I många fall vill man också signalera hur mycket man värderar den man friar till genom att köpa en dyr diamant – vilket i princip är synonymt med en stor diamant. Billigare syntetiska diamanter stör signalen, eftersom det inte går att veta hur mycket diamanten har kostat. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

De syntetiska diamanterna har också skapat en intressant prissättning. 2018 gav sig De Beers in på marknaden för syntetiska diamanter. När de gjorde det sänkte de priserna mycket kraftigt, och la sig på en prisnivå som vida understeg konkurrenterna. I stället för att sänka priset på naturliga diamanter, försökte De Beers alltså sätta en bild av att det var stor skillnad på syntetiska och naturliga diamanter. De förlitade sig helt enkelt på att män ville signalera något genom att köpa en dyrare sten. Med lägre priser på substitutet skulle alltså efterfrågan snarare öka på naturliga diamanter, än minska.

Framtiden får visa hur förlovningsringar, och medföljande diamanter, kommer att utvecklas. Men det står klart att den tekniska utvecklingen, och möjligheten att syntetiskt framställa diamanter, har gjort det möjligt för fler att köpa ringar med stora diamanter. Och den utvecklingen kommer sannolikt att fortsätta.