Systembolagssamhället

”Människor älskar staten. Staten är det nya svarta. Den som trovärdigast kan lova att återupprätta staten vinner nästa val. Det är dags att ta tillbaka kontrollen, helt enkelt.”

Lovsången till staten är föga förvånande signerad vänstersossen Daniel Suhonen (Aftonbladet 7/2).

Den svenska staten inledde alltså 2000-talet med att muta sig själv

Kanske lite mer förvånande är att han exemplifierar med Systembolaget. Om jag skulle peka ut ett alternativ till ”korruption och kaos”, som är ”prickfritt utan vinstsyfte” skulle jag kanske inte välja ett statligt bolag som på 2000-talet var scenen för Sveriges största muthärva. Hela 95 systembolagsanställda dömdes, och flera kartläggningar vittnar om en utbredd mygelkultur som omfattade långt fler än de dömda. Den kunde frodas just i monopolets hägn, eftersom alla som vill sälja öl, vin, sprit och annan alkohol är tvungna att gå via Systembolaget.

Även avsaknad av vinstsyfte bidrog till mygelkulturen. Verksamheten har aldrig slimmats av kostnadsskäl och tvärtom ofta utformats för att maximera fringisar för de anställda, som resor till soliga vinländer och flitiga kontakter med säljande företag. Pikant nog framkom under mutskandalen att ett av företagen som mutat systembolagschefer var det likaledes statligt ägda Vin & Sprit AB. Den svenska staten inledde alltså 2000-talet med att muta sig själv. Prickfritt, sade Bull.

”Just på grund av att Systemet är ett monopol har det inte konkurrerats till dysfunktion” skriver Suhonen vidare. Och det stämmer förvisso att Systembolagets dysfunktion inte beror på konkurrens. Den har dock konstaterats av nationalekonomen David Sundén i ESO-rapporten Synd och skatt från 2019. Monopolet fyller inte någon funktion ens utifrån de strikta folkhälsoparametrar som brukar användas för att motivera det.

Den ”forskning” som använts för att bevisa sådana effekter har varit beställd och finansierad av Systembolaget, och David Sundén är inte nådig mot tillvägagångssättet:

Studiernas resultat drivs starkt av alla de antaganden som görs, vilka samtliga kraftigt kan ifrågasättas på ett flertal punkter. Den avgörande bristen är dock att antagandena resulterar i att de framräknade konsumtionsökningarna går långt utöver de förändringar i alkoholkonsumtionen som kan förväntas, givet de förändringar som faktisk varit aktuella när alkoholmonopol har avskaffats. Ökningarna är även större än vad som är rimligt i en jämförelse med närliggande länder utan alkoholmonopol.

Det är återhållen akademiska för konstaterandet att siffrorna i Systembolagets kampanjer om hur många som skulle dö eller bli sjuka om inte monopolet fanns är rent hittepå.

Så hur kommer det sig att så många ändå har intrycket att det är viktigt att bevara Systembolaget? Det kan ha att göra med att de, särskilt sedan mutskandalen, handlat det mesta och bästa inom kommunikation och pr. För att flytta fokus från mutskandalen anlitade Systembolaget en reklambyrå för att göra vad som på det tidiga 2000-talet var mycket populärt: en total makeover. Hans Andersson på Forsman & Bodenfors berättar: ”Vi jobbade med både den grafiska formen, designen och butikerna. Vårt uppdrag täckte helheten, även kommunikationen i butikerna och historien om sortimentet.”

Forsman & Bodenfors fick dessutom ett otvetydigt politiskt uppdrag: De skulle för offentliga medel ändra folkets inställning till Systembolaget och dess verksamhet. Ett uppdrag helt på tvärs med demokrati och fri opinionsbildning. I demokratin är det folkets uppfattningar som styr staten via de folkvalda representanterna. Att staten styr folkets uppfattningar är en tanke hämtad från helt andra system. Att ett statligt företag styr folkets uppfattningar för att det ligger i företagets verksamhetsintresse är sådant som när det förekommer i andra länder får oss att betrakta dem som rena bananrepubliker.

På klassiskt svenskt manér är detta åsidosättande av demokratins fundamentala mekanismer inget som sker i det fördolda. Målet att styra svenska folkets åsikter genom en påkostad och långvarig politisk kampanj är något som både Systembolaget och Forsman & Bodenfors skryter med att ha uppnått på sina respektive hemsidor. Bara prislappen är hemlig.

Om något har Systembolaget med åren blivit alltmer aggressiva och ogenerade i sitt politiska agerande. För några år sedan rullade det statliga företaget ut en bred kampanj mot förslaget om gårdsförsäljning riktat mot Centerpartiet och deras stämma eftersom de är den mest liberala rösten i denna fråga. Systembolaget har också vänt sig till EU för att stoppa finska liberaliseringar. I båda fallen med argument hämtade från de studier som David Sundéns ESO-rapport visar är rena falsarier, och förstås med den bakomliggande agendan att bevara företagets bekväma monopol.

Monopolet är förstås ett intresse för både Systembolagstopparna och alla de reklam- och konsultbyråer som anlitats för offentliga medel (miljonrullningen till byråvärlden är större än någonsin, förra året anlitade Systembolaget konsultbyrån Reform Society, som kallar sig en ”rörelse” och även utformar politiska kampanjer åt IOGT-NTO, samt reklambyrån Nord DDB, plus att de bygger ut sin egen kommunikationsavdelning) men kanske inte för så många andra.

Systembolaget har blivit allt populärare ju mindre monopol de blivit

Visst har Systembolaget blivit allt populärare på senare år. Inget av detta beror dock på staten eller något återtagande av statlig makt. Tvärtom. Lördagsstängningen av Systembolaget 1982 var enligt historikern Lennart Johansson ”det sista/senaste restriktiva alkoholpolitiska beslut av betydelse som fattats i Sveriges riksdag.”

Sedan dess har det bara varit liberaliseringar, och de har alla varit välkomna. I samband med EU-medlemskapet avskaffades fem av sex statliga alkoholmonopol: för tillverkning, import, export, samt leverans till restauranger och Systembolaget, och så småningom fick svenskar samma rätt att ta med sig alkohol från resor och importera allt som monopolet inte har på samma villkor som andra EU-medborgare. I små andra steg har vi fått reklam, minibarer på hotell, fler utskänkningstillstånd och utökade öppettider i nöjeslivet.

Systembolaget har blivit allt populärare ju mindre monopol de blivit, med marknadsanpassningar som fler butiker, självplockning, design utformad av de vräkigaste konsulter marknaden kan erbjuda, utökade öppettider på kvällar och helger, vinprovningar och ett betydligt större utbud än tidigare.

Framför allt det sistnämnda är en bjärt kontrast mot när staten och monopolen kontrollerade utvecklingen. Svenska politiker ägnade hela 1900-talet åt att försöka slå fast exakta procentsatser för tillåten alkoholhalt i öl. Denna bisarra restriktion avskaffades i samband med EU-medlemskapet, svensken kunde plötsligt bekanta sig med belgiska och tyska ölsorter som tidigare varit förbjudna och idag är mikrobryggerier rentav den företagsform som ökar mest också i Sverige. Från 23 sorters mestadels ljus lager i Systembolagsutbudet anno 1983 är utbudet nu betydligt större och mer varierat, inte tack vare Systembolagets monopol utan tack vare en mångfald av entreprenörer i bryggeribranschen.

Det är detta människor uppskattar. Särskilt vi som är gamla nog att ha fått uppleva den gamla perioden då Systembolaget verkligen var en del av staten och behandlade de besökande som undersåtar att uppfostra, inte som kunder. Genom liberaliseringarna har människor blivit myndiga och egna beslutsfattare och alkoholen ett mer odramatiskt och trevligt inslag i vardagen. Ur det rikare utbudet och generösare serveringsregler har sprungit ett nyväckt intresse för alkoholhaltiga drycker för dess smak och kvaliteter, inte bara dess berusande effekt. Avregleringar av serveringsreglerna från 1980-talet och framåt har dessutom fött en gastronomisk revolution. När det blev friare att äta och dricka blev det nämligen också betydligt trevligare.

Inga av de farhågor som den gamla statskontrollerade alkoholpolitikens försvarare hade kom att besannas. ”Det är bara en inkörsport till att man släpper lös det hela. Det är bara början på det helvete vi kommer att få uppleva!”, dundrade exempelvis Suhonens partikamrat Rinaldo Karlsson i riksdagsdebatten 1993 då bland annat Vin & Sprits monopol avskaffades. Men varken alkoholskador eller dödlighet ökade som tänkt. Alkoholrelaterat dödligt våld har rentav minskat mer än annat dödligt våld från 1990-talet och framåt, bland annat för att färre dricker starksprit och fler gör det på lokal i takt med avregleringarna och det bredare och smakligare utbudet.

Är det något som ingen längtar efter eller föreslår på alkoholområdet, så är det en tillbakagång till tiden då staten bestämde och kontrollerade mer än idag.

Mycket kan fortfarande bli bättre, men det kräver fortsatta liberaliseringar. Genom Systembolagets påkostade reklamkampanjer har det spridits en myt om att det svenska utbudet skulle vara något i särklass. Det är inte sant. I flera jämförbara länder finns enstaka butiker och butikskedjor med betydligt större utbud än det svenska (en liten lista finns här), och framför allt behöver man bara åka till Danmark för att hitta ett långt större utbud på hela marknaden sammantaget.

Det sorgliga med monopol är att man inte kan gå vidare till nästa butik när det man vill ha inte finns. Systembolagets stordrift gör också att exempelvis små gårdar med nischat vinutbud sällan kan ta plats i hyllorna. Den centrala och hemliga upphandlingsprocessen standardiserar dessutom utbudet på ett sätt som gynnar bulkviner av tveksam kvalitet men med kändisar på flaskan. Senast beställde Systembolaget ett billigare öl som är tänkt att konkurrera ut inköp av öl av normalkvalitet i grannländer med lägre skattepåslag, knappast ett smakligt alternativ.

Det är för övrigt bara ännu en myt att Systembolaget skulle pressa priserna genom att vara en stor och skicklig upphandlare, deras marginaler är tvärtom större än i jämförbara länder utan monopol. Notan får vi vanliga kunder betala.

Men visst är de tjattrande klasserna ofta nöjda, kanske smorda av att Systembolaget med jämna mellanrum släpper limiterade volymer av dyra viner och champagne till marknadsmässiga vrakpriser. En modern fortsättning på en alkoholpolitik som konstant sugit ut arbetarklassen men varit ogenerat generös gentemot de välbärgade och opinionsbildande klasserna.

Systembolaget är en del av staten som flitigt utnyttjas för att betala lön och arvoden åt karriärsugna sossar (och folkpartister)

Redan på motbokstiden fanns ett särskilt Systembolag vid Gustav Adolfs torg där hovet, UD, bankchefer och berömdheter på Operan kunde handla, kanske från de listor med vintips som skickades till myndighetschefer och näringslivstoppar av monopoltillverkaren och importören Vin & Sprit AB:

Vackra paneler och hyllfacksfronter med handskurna vinlöv och druvklasar följdes upp med samma dekor i den strama kundmöbeln, medan kortväggen vid entrén var helt klädd med behandlade och fernissade fronter av originallådor från olika firmor i Bourdeaux och Cognac.

Alltmedan vanligt folk hunsades i butiker på bakgator vars stämning enligt Susan Sontag, som besökte Sverige 1969, kunde beskrivas ”som en blandning mellan en illegal abortklinik och en begravningsbyrå”. Så såg det ut när staten verkligen hade greppet på alkoholområdet. Under Socialdemokraternas glansdagar var högdjur mer jämlika än andra.

Folk gillar det alltmer marknadsanpassade Systembolaget för att det blivit bättre sedan dess, under decennier när Sverige liberaliserats. Vad Daniel Suhonen älskar med Systembolaget är det som ändå finns kvar av makt och monopol. Systembolaget är fortfarande en del av staten som flitigt, och via monopolet också bekvämt, utnyttjas för att betala lön och arvoden åt karriärsugna sossar (och folkpartister). Att Systembolaget dessutom blivit alltmer militant i sina aktioner mot politiska meningsmotståndare, framför allt mot liberalt sinnade i Centerpartiet, är säkert också till Suhonens förnöjelse. Då kan man i sin propagandistiska svada på Aftonbladets ledarsida överse med bolagets mygelkultur, toppstyre och de mest vräkigt påkostade reklamkampanjer.

Eller inte bara överse, förresten. Socialdemokrater älskar sådana företeelser, bara de involverar partiet. Som Handelsekonomen Erik Lakomaa påminner om i en uppsats dominerades den svenska reklammarknaden för inte så många decennier sedan av de socialdemokratiska ARE-bolagen, en ömsesidigt lukrativ relation för parti och företag.

Vad de avskyr med det moderna marknadssamhället och dess ökade konkurrens och transparens är snarare hur det har krympt utrymmet för den sortens makt- och mygelkultur med partiet som spindeln i nätet, en kultur som exempelvis frodats i Göteborg och Malmö.

Systembolaget är i vissa avseenden en sista utpost för den bekväma samvaron mellan sossar och näringsliv, så som det fungerade förr. Undra på att Suhonen myser. Så ser hans slags samhälle ut – Systembolagssamhället – med partikontroll över sådant som människor vill ha, och möjligheter att skära emellan för att gynna vänner i partiet, närliggande organisationer och pr-världen.

Tips: I juni publiceras Mattias Svenssons bok Så roligt ska vi inte ha det – Sveriges alkoholpolitiska historia på Timbro förlag