Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Ekonomi Ledare
Tillväxt måste bli nästa stora skiljelinje
I takt med att Tidöavtalet bockas av kommer de politiska konfliktlinjerna flyttas till andra områden. Oppositionens aviserade vänstersväng får inte tillåtas stå obesvarad. Regeringen borde bemöta den med en offensiv reformagenda som fokuserar på att öka tillväxten. Det skriver Bean Khalil.
I sina memoarer skriver president George Bush den äldre ångerfullt om att han inför valet 1992 inte hade gått till val på en offensiv inrikespolitisk agenda. Presidenten som hade beordrat operation Desert Storm, vunnit Gulfkriget och bott i Vita huset när Sovjetunionen föll, insåg för sent att gårdagens vinster sällan kunde ersätta en gedigen framtidsplan. Han var i behov av en egen reformagenda. För att undvika att gå samma öde till mötes borde Tidöpartierna redan nu börja formulera en ny politisk agenda de kan gå till val på.
För någon dag sedan kom beskedet att svensk BNP sjönk i maj. Även om nedgången “enbart” var på 0.2 procent jämfört med april så borde det inte vara en tröst. Den svenska tillväxten har år efter år hamnat i EU:s bottenliga utan några större försök att vända utvecklingen. Vad som har blivit tydligt – särskilt efter de senaste veckornas utspel och Socialdemokraternas vänstersväng – är att oppositionen inte heller kommer att gå till val på en politik som gynnar tillväxten.
Tidöpartierna måste alltså hitta en ny reformagenda.
Och i takt med att Tidöavtalens paradigmskiften inom kriminalitet, migration och energipolitik sakta men säkert bockas av så kommer den politiska konfliktlinjen flytta sig till andra områden. Det kan bli en chans att sätta de ekonomiska frågorna på agendan igen.
Analytiker både inom och utanför partierna invänder att ekonomi de senaste åren halkat ned på listan över väljarnas viktigaste frågor. Men väljare är inte statiska. Särskilt när val närmar sig har den politiska debatten en påverkan på hur man betraktar de politiska alternativen. Och med tanke på att många kommer att påverkas av den potentiella vänstersväng som väntar vid ett maktskifte behöver Tidöpartierna rikta ljus mot området. Därtill ger en ambitiös, frihetlig och marknadsvänlig politik en möjlighet att formulera en positiv och optimistisk samhällsvision som kontrasterar mot fokuset på migration och kriminalitet.
Tidöpartierna måste alltså hitta en ny reformagenda. Som tur är behöver partierna inte leta alltför länge efter konkret politik. Mycket finns att hämta i Produktivitetskommissionen som tillsattes 2023 för att analysera och lämna förslag för att öka den svenska produktiviteten.
Anledningen till förlusten var att han inte vågade artikulera en plan för vad det var han i framtiden ville lösa.
Det första som borde göras i en potentiell andra mandatperiod är att reformera bostadsmarknaden. Hyresreglering, snåriga byggregler och planmonopol utgör både direkta och indirekta hinder för svensk tillväxt; de begränsar utvecklingen av och därmed inflyttningen till tillväxtregioner, och de lägger en hämsko på byggsektorn, en ansenlig del av den svenska ekonomin. Produktivitetskommissionen föreslår bland annat att förenkla det lapptäcke av regelverk som i dag gör det svårt att bygga (punkt 35) och göra det lättare att bygga kostnadseffektiva bostäder (37).
På samma sätt borde en borgerlig regering inte skämmas för att vilja sänka de högsta marginalskatterna på arbetsinkomster för att det ska löna sig mer både att utbilda sig och att ta extra jobbpass (102). Även regelverket kring beskattning av förvärvsinkomst för lägre inkomster (104) bör sänkas och momsen harmoniseras (113).
Produktivitetskommissionens förslag är bara ett delbetänkande. I höst kommer huvudbetänkandet, som med stor sannolikhet kommer att innehålla fler förslag som kan bygga en reformagenda till 2026.
När Bush förlorade mot Clinton var det inte för att han inte hade levererat det han tidigare hade gått till val på att lösa. Anledningen till förlusten var att han inte vågade artikulera en plan för vad det var han i framtiden ville lösa. Som Clintons rådgivare James Carville sa om Bush: “he reeks of yesterday” – medan Clintons politiska projekt framstod som en brygga till framtiden.
Tidigare leverans kommer inte vinna framtidens val. Ju tidigare Tidö inser det ju bättre chans har de att undvika Bushs öde.