Samhälle Reportage
Trofén som S till varje pris vill ha tillbaka
När Socialdemokraterna för fyra år sedan förlorade makten i Norrbotten var det en sensation. Men vinnaren var inte den traditionella borgerligheten. Csaba Bene Perlenberg reste till Luleå för att ta reda på varför det är så svårt för borgerligheten att nå framgångar i Norrbotten.
Först stiger Säpoagenterna ut ur den mörka, välpolerade bilen. Sedan kommer han som inte ville bli statsminister. Statsrådsföljet följer smidigt efter in i det lilla flygplanet på en av Arlandas mest avlägsna delar. På en tidig augustimorgon är finansminister Mikael Damberg (S) beordrad till Luleå, del av den skytteltrafik norröver som statsvetarprofessorn Simon Matti noterar att S-ministrar ägnat sig åt under våren och sommaren. Norrbotten, den förlorade röda, regionala trofén ska återtas.
Finansministern är inte ensam i Norrbotten. På annat håll huserar Kålle, näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson (S). Dagen efter stoltserar han på bild i Norrländska Socialdemokraten framför en av Boliden Aitiks gigantiska hjullastare, den näst största. Thorwaldsson, ingen blygsam man till omfånget, ser ut som en liten pojke framför ett av de enorma hjulen. Lyckligare har en socialdemokratisk näringsminister iklädd blå hjälm och gul säkerhetsväst nog aldrig tidigare varit. Han som älskar gruvor.
Thorwaldsson, ingen blygsam man till omfånget, ser ut som en liten pojke framför ett av de enorma hjulen.
De socialdemokratiska statsrådens idoga närvaro i Norrbotten handlar inte om en Stockholmsflykt från de allt mer stegrande kriserna med skjutningar, elpriser, inflation och en pressande valrörelse. Ölmärket Norrlands Gulds berömda slogan ”Om du vill vara dig själv för en stund” gäller inte S-statsråden. Under de senaste fyra åren har det nämligen varit allt svårare för socialdemokrater att vara sig själv, i alla fall i Norrbotten. Här förlorade S makten i regionvalet för första gången på 84 år när det regionala Sjukvårdspartiet fick arbetarrörelsens traditionella makt att rämna.
Med ett ras på 7,22 procentenheter förvisades socialdemokratin i valet 2018 till opposition i Norrbottens län, medan Sjukvårdspartiet fick 34,69 procent – en ökning med 9,42 procentenheter. BB-uppror, sjuksköterskebrist och en åderlåtning av ambulansverksamheten gjorde att verkligheten hann ikapp Socialdemokraterna.
Mannen som gjorde det möjligt heter Kenneth Backgård. Som partiledare för Sjukvårdspartiet i Norrbotten, tillika regionstyrelsens ordförande sedan förra valet, den första någonsin i länet som inte varit S-märkt, besitter han unik kunskap om att S kan motas i grind även på närmast heliga marker.
– I och med att vi är ett sakfrågeparti har Socialdemokraterna svårt att hantera oss, säger Backgård på sitt tjänsterum och lägger till:
– Vi har varit S huvudmotståndare sedan 1994. Ska de återta makten i regionen är det våra mandat de måste minimera.
På regionhuset i Luleå är det fortfarande relativt tomt. Stillheten kontrasteras av Backgård som är något av en dynamo. I grund och botten är han legitimerad psykolog, men mest är han en törn i sidan till Socialdemokraterna sedan 1994 då Sjukvårdspartiet anlände i regionalpolitiken med buller och bång (och 27 procent av rösterna).
– Många av våra partimedlemmar säger att de inte hade gått med om vi inte varit ett sakfrågeparti. De kan säga till sina familjemedlemmar och vänner att de inte tagit ställning rent ideologiskt gentemot socialdemokratin, utan att det handlar om enskilda sakfrågor.
En norrbottning är socialdemokrat. Det är sen gammalt.
En norrbottning är socialdemokrat. Det är sen gammalt. Men socialdemokrater behöver ju inte rösta på just Socialdemokraterna så länge de inte röstar på borgare, verkar lösningen vara för den politiska pluralismen i Norrbotten.
För borgerligheten i Norrbotten är det föga smickrande att de borgerliga partierna inte av egen kraft kunnat besegra Socialdemokraterna. Liberalerna och Kristdemokraterna har inte ens suttit i regionfullmäktige under den gångna mandatperioden, så irrelevant är stora delar av borgerligheten i Norrbotten som politisk kraft. Att ta rygg på och samarbeta med Sjukvårdspartiet har varit vägen till makten – i alla fall för Moderaterna och Centern.
Att ge socialdemokraterna en match i Norrbotten har för Kenneth Backgård och Sjukvårdspartiet handlat om att ge väljarna ett alternativ som inte är utpräglat borgerligt.
– Det är lättare att göra våld på sin övertygelse om man vet att det man röstar på inte är ett ideologiskt borgerligt parti utan ett sakfrågeparti som säger att vi kan samarbeta med båda lägren. Det blir mer pragmatiskt, säger psykologen som blev politiker.
Pragmatism var namnet. För medan Sjukvårdspartiet och Kenneth Backgård har gjort S till ett oppositionsparti på regional nivå, samarbetar Backgård och hans parti med arbetarekommunen i Boden i ett gemensamt styre.
– Det går alldeles utmärkt. Vi är ense i de stora frågorna. Ta den gröna omställningen. Vem är emot gröna satsningar? Konflikten finns i andra frågor, säger Backgård.
***
Att Socialdemokraterna förlorade regionvalet i Norrbotten för fyra år sedan var förvisso historiskt, men av Simon Matti vid Luleå tekniska högskola att döma ska man vara försiktig med att se socialdemokratins förlust som intäkt för en ny era av socialdemokratisk maktlöshet i Norrbotten.
Dels var valförlusten för fyra år sedan den logiska följden av en sedan länge nedåtgående trend, dels har regionpolitiken blivit något av en Svarte Petter för alla som söker makten.
”Det spelar egentligen ingen roll om Sjukvårdspartiet eller Socialdemokraterna styr, förutsättningarna är lika illa ändå”
– Det spelar egentligen ingen roll om Sjukvårdspartiet eller Socialdemokraterna styr, förutsättningarna är lika illa ändå. Och det finns egentligen ingen lösning på det.
Matti pekar på den senaste tidens turbulens i regionen: Regiondirektören sade nyligen upp sig med buller och bång efter en smärtsam omorganisation och stora protester från bland annat Läkarföreningen. Och bristen på tandläkare driver norrbottningar en masse till Norge. Att bedriva vård i Norrbotten gör politiker på egen risk.
– Att försöka erbjuda vård i ett så stort län som Norrbotten, med begränsade skatteintäkter, det är nästan omöjligt. Och Sjukvårdspartiet har definitivt inte lyckats lösa det på fyra år. Men det är knappast sämre nu än vad det var fyra år tidigare. Och det är ett jätteproblem.
***
– Vi har 2,5 procent av landets befolkning som bor på en fjärdedel av rikets yta.
Olov Abrahamsson stannar till framför en stor karta. Norrbotten sträcker ut sig i all sin glesa prakt. Luleå, Jukkasjärvi, Pajala, Gällivare, etcetera. Vidderna är svåra att förstå för alla de som aldrig kuskat på de allt sämre vägarna. Som politisk redaktör på Norrländska Socialdemokraten, NSD förkortat, har Abrahamsson en överblick över vad som i mångt och mycket fortfarande är socialdemokratiska domäner – i alla fall på det lokala, kommunala planet.
– Valförlusten 2018 var en rejäl knäpp på näsan från väljarna, erkänner Abrahamsson som ändå tycker att partiet har gjort sin hemläxa. Han räknar upp partiets fokus på den psykiska ohälsan och vårdnära service för att möjliggöra en bättre arbetssituation för sjuksköterskor och undersköterskor.
För Olov Abrahamsson kom inte S valförlust 2018 som en total chock.
– Som trenden har varit under en lång period kändes det ganska väntat. Redan 2014 var det nära att Socialdemokraterna förlorade styråran. För mig kom det absolut inte som en överraskning, och jag har svårt att tro att det kom som en överraskning för S heller. Jag tror det var många inom rörelsen som också kände att det nog var nyttigt med en period i opposition för att slicka såren och tänka efter och formulera något nytt, helt enkelt.
För borgerligheten i Norrbotten, den halva som överhuvudtaget lyckades komma in i regionfullmäktige, var maktskiftet 2018 tudelat. Å ena sidan hade Socialdemokraterna äntligen besegrats efter 84 år. Å andra sidan var det inte tack vare en väljarströmning till borgerligheten.
Norrbottens sista kapitel är ännu inte skrivet.
Med bara några få dagar kvar till valet vänds allt fler blickar mot Norrbotten. Det är nära nog en ödeskamp som utspelas här. I alla fall för Socialdemokraterna, som jämte arbetarrörelsens skånska vagga och västsvenska epicentrum vid Järntorget i Göteborg, länge tagit greppet om Norrbotten för givet. Men samtidigt som maktförlusten i Norrbotten skakat om socialdemokratin, har nyindustrialiseringen i norr kommit att bli en bärande del i Socialdemokraternas moderna mytologi. Norrbottens sista kapitel är ännu inte skrivet. Om inte växtvärken kommer i vägen, vill säga.
– Den gröna nyindustrialiseringen märks med kraft häruppe. Det som var ett krislän när jag var ung på 1980-talet är nu ett tillväxtlän. Nu handlar det inte om utflyttning och arbetslöshet, utan om kompetensförsörjning. Att få hit människor som kan ta jobben inom både industrin och välfärdssektorn” säger Abrahamsson och lägger till att när det går bra för industrin och Norrbotten, då går det bra för Socialdemokraterna.
Hur årets regionval i Norrbotten kommer att arta sig står skrivet i stjärnorna. Oavsett hur det går i regeringsfrågan är det här stor symbolisk betydelse för S att Norrbotten återgår till rött styre, menar Simon Matti.
– Här har fasaden börjat spricka. Närvaron av socialdemokratiska ministrar under våren och sommaren har varit i form av en skytteltrafik. Det är viktigt för S att komma tillbaka i Norrbotten. Det är tryggt och rött här.
Läs också:
Olov Abrahamsson har inte gett upp om socialdemokratins bärkraftighet.
– Norrbotten är fortfarande i stort en röd landsända. 11 av de 14 kommunerna har S-ledning, tre av kommunerna är C-styrda. Socialdemokratin i stort har fortfarande en oerhört stark ställning i länet, även om det gick väldigt, väldigt dåligt i regionvalet 2018. Det är definitivt för tidigt att skriva runan över det röda Norrbotten.
Både Kenneth Backgård och Simon Matti menar att det är nära nog omöjligt att sia om valutgången på regionnivå i Norrbotten. Magdalena-effekten, som verkar vara på väg att klinga av i valkampanjens slutspurt, är en X-faktor som inte helt kan räknas bort. Men, som Simon Matti konstaterar:
– Om S inte vinner valet i regionen i Norrbotten, då har något förändrats på riktigt. Då handlar det inte längre om att väljarna testar något annat tillfälligt.
Vilka lärdomar finns det då att dra för socialdemokratins motståndare i övriga delar av landet, även för borgerliga partier som inte vill eller kan bli ideologiskt nedtonade sakfrågepartier likt Sjukvårdspartiet?
Kenneth Backgård lutar sig tillbaka i sin landstingsstol.
– Man ska prata till folk, på folks vis.
Och hör sen.