Utblick Essä
Trumpismens journalistiska gren
Tucker Carlson fick sitt stora genombrott i och med Donald Trumps presidentkampanj 2016. Sedan dess har han etablerat sig som en central och kontroversiell profil i den amerikanska mediehögern. Erik W. Larsson har läst en ny biografi om en opinionsbildare som inte skyr konträra åsikter, men som också skarvar med sanningen.
Hur kunde en så lögnaktig person som Donald Trump vinna så många amerikaners hjärtan? Denna fråga brottades många journalister med under 2016 års valkampanj. Den som kom närmast ett rimligt svar var nog Salena Zito, skribent för den vänsterliberala tidskriften The Atlantic. I en artikel med titeln Taking Trump Seriously, Not Literally noterade Zito att republikanska väljare betraktade Trump genom ett annat slags lins än hennes kollegor inom media.
Trumps djärva utspel om att bygga ut inhemsk industri eller tvinga Mexiko att finansiera en mur längs gränsen tolkades av väljarna som uttryck för kandidatens uppriktighet och goda vilja. Huruvida Trumps kalkyler var förenliga med verkligheten betydde mindre i deras ögon. De tog Trump på allvar, men inte bokstavligt. Journalistkåren såg tvärtom Donald Trump och hans populistiska budskap som ett skämt. I stället för att bemöta Trump som en riktig politiker valde de att fnissa åt hans långa slipsar, retoriska klavertramp och slarviga bruk av offentlig statistik. De tog honom bokstavligt, men inte på allvar.
Liksom Trump har Carlson för vana att emellanåt prata strunt, utan att göra sina anhängare besvikna.
Selena Zitos analys av Trump hade lika gärna kunnat handla om Tucker Carlson, den amerikanska mediehögerns nye och obestridde alfahanne. Som programledare på kabelkanalen Fox News slog Carlson gång på gång tittarrekord, tills han plötsligt fick sparken och flyttade sin verksamhet till Twitter/X. I likhet med Trump ligger Tucker Carlsons styrka i hans förmenta uppriktighet och villighet att yttra obekväma sanningar. Liksom Trump har han ett öra för träffande aforismer och förolämpningar. Och liksom Trump har Carlson för vana att emellanåt prata strunt, utan att göra sina anhängare besvikna. Fansen tar honom på allvar, men inte bokstavligt.
För den som vill lära sig mer om personen och fenomenet Tucker Carlson kan jag med vissa reservationer rekommendera den nyutgivna biografin Tucker (2023), skriven av journalisten Chadwick Moore. Denne var en förhållandevis obskyr skribent tills han en dag bjöds in till Tucker Carlsons program på Fox News. Moore hade hamnat i blåsväder för en uppskattande artikel om högerbloggaren Milo Yiannopoulos, publicerad i gay-tidskriften Out Magazine. Hans framträdande i Carlsons program hjälpte honom att befästa sitt varumärke som en homosexuell, före detta vänsterliberal som hade skådat ljuset och blivit konservativ.
***
Chadwick Moores tacksamhetsskuld till Tucker Carlson lyser igenom hans bok från början till slut. Moore beskriver Carlson som en ”extremt skicklig skribent” och en ”unik och ovärderlig gestalt i USA:s mediala och kulturella landskap”. Carlsons talanger och goda sidor sätts konsekvent i fokus, medan hans skandaler och lögner bortförklaras eller sopas under mattan. Moore anammar till och med Carlsons hånfulla språkbruk om politiska motståndare. Kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez beskrivs som en ”auktoritär förortsbo med rådjursblick” och Carlsons mediala konkurrenter utmålas som ”klåpare”. Inte ens Tucker Carlson hade kunnat skriva en mer smickrande biografi om sig själv.
Men för att förstå Carlson och hans roll i det amerikanska politiska landskapet ger boken ändå en del insikter. Tucker Carlson föddes i San Francisco år 1969. Hans far var en känd journalist och hans mor kom från en välbärgad familj. Tucker lärde aldrig känna modern, som på ett tidigt stadium övergav honom och hans syskon till förmån för alkohol och umgänge med diverse konstnärer. Barnen uppfostrades därför enbart av fadern Dick, i boken framställd som en smula råbarkad, men sympatisk. Lille Tucker var en medioker elev – dålig på matte, men duktig på att skriva och prata. Enligt hans lärare tog pojken varje tillfälle i akt att dra igång debatter, som han sedan vann. Carlson medger själv att han aldrig tog skolan på allvar, och han lämnade college utan någon examen.
Självaste Christopher Hitchens kallade Tucker Carlson en stor skribent.
Tucker Carlson visste redan tidigt att han ville skriva. Hans litterära idol var gonzo-journalisten Hunter S. Thompson, vars vildsinta prosa den unge Carlson ofta härmade. Efter ett par mindre glamorösa lokaltidningsjobb fick han anställning vid den neokonservativa tidskriften The Weekly Standard, under ledning av Bill Kristol. Liksom Hunter S. Thompson visade sig Carlson vara särskilt duktig på reseskildringar och reportage. Han skydde klichéer och närmade sig varje nytt ämne med ett barns ivriga nyfikenhet. Trots sina högersympatier väckte Carlson stor uppskattning i alla möjliga läger. Självaste Christopher Hitchens kallade Tucker Carlson en stor skribent, och avrådde honom senare i livet från att kasta bort sin talang på kabel-tv.
Carlsons karriär som tv-kommentator tog sin början omkring millennieskiftet, och beskrivs i Tucker som tämligen ojämn. Å ena sidan var Tucker Carlson ung, karismatisk och snabb i käften – som gjord för amerikansk tv. Å andra sidan vägrade han att hålla sig på mattan, och han var dålig på att rabbla partipolitiska talking points. Carlsons projekt blev sällan långvariga, och i en särskilt djup karriärsvacka gick han så långt som att dansa cha-cha-cha i programmet Dancing with the Stars (han kom sist).
***
Det var först i samband med Donald Trumps valkampanj år 2016 som Tucker Carlson hittade sin rätta hylla. Trump delade Carlsons förakt för det republikanska etablissemanget och hans syn på Irakkriget som ett enormt misstag. Carlson menade att republikanernas nyliberala ideologi och penningdyrkan hade lett partiet in i en återvändsgränd, men Trumps framgångar väckte hoppet om en ny väg framåt. Äntligen kunde programledaren vara sig själv, och inom kort blev Tucker Carlson Tonight det mest populära nyhetsprogrammet i USA, med över tre miljoner tittare varje kväll.
Carlsons program på Fox News var unikt i sitt slag – en blandning mellan högt och lågt, trams och allvar. Gäster var allt från desillusionerade vänsterintellektuella som Glenn Greenwald till satanister som ville lära ut djävulsdyrkan till skolbarn. Carlsons inledande monologer var skarpa, välformulerade och gick ofta stick i stäv med den egna kanalens politiska linje. Programmet lockade helt nya tittarskaror till Fox News, däribland unga demokrater som tappat tron på traditionella medier.
Vad gäller skälen bakom Carlsons plötsliga avsked från Fox News har Chadwick Moore inga nya scoop att komma med. Den mest närliggande förklaringen är att den frispråkige Carlson alltför länge hade irriterat alltför många i maktens korridorer, och att Fox-ägaren Rupert Murdoch till slut hade fått nog av honom. Uppsägningen visade sig dock bli ödesdiger för Fox News, vars tittarsiffror och marknadsvärde sjönk som en sten när Carlson lämnade kanalen.
***
Som privatperson verkar Tucker Carlson förvånansvärt trevlig, med tanke på hur många människor som avskyr honom. Han har varit gift med samma kvinna i hela sitt vuxna liv och hans barn verkar gilla honom. Till skillnad från föregångaren Bill O’Reilly låter han bli att kladda på sina kvinnliga assistenter. Han är genuint intresserad av människor, och delar ut sitt mobilnummer till nästan vem som helst. Om Hunter S. Thompsons hade rätt i sin beskrivning av journalistkåren som ”ett gäng tjuvar och hallickar” så framstår den monogame nykteristen Carlson som ett dygdemönster och undantag.
Vad gäller Tucker Carlsons journalistiska gärning är bilden mer komplex. Carlson har vid olika tillfällen beskyllts för att torgföra rasism, antisemitism, misogyni, transfobi, pseudovetenskap, Putin-propaganda och diverse konspirationsteorier. Sådana anklagelser är dock vardagsmat för tyckare och tänkare som vågar sig ett par steg utanför åsiktskorridoren. Mer problematisk är Carlsons tendens att häva ur sig tvivelaktigheter, eller rentav vilseleda sina tittare.
Carlsons konträra ståndpunkter hade varit mer välkomna om han gjorde bättre research och höll sig till sanningen.
I juni 2023 meddelade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att framtida val skulle komma att ställas in så länge kriget mot Ryssland fortfarande pågick. Detta föranledde Tucker Carlson att anklaga Zelenskyj för att vilja avskaffa Ukrainas demokrati. Vad han inte låtsades om var att Ukrainas författning faktiskt förbjuder politiska val i krigstid. I Chadwick Moores bok hävdar Carlson också bestämt, men utan några som helst bevis, att en vän till honom drabbades av en hjärtinfarkt till följd av vaccination mot Covid-19. Exempel som dessa illustrerar ganska väl problemet med Tucker Carlson. Å ena sidan förtjänar han en eloge för att våga gå mot strömmen i kontroversiella frågor, såsom USA:s politik beträffande Covid-19 eller kriget i Ukraina. Å andra sidan hade Carlsons konträra ståndpunkter varit mer välkomna om han gjorde bättre research och höll sig till sanningen. Huruvida Carlson är mindre pålitlig än sina konkurrenter är en öppen fråga, men han pratar tillräckligt mycket strunt för att irritera de av oss som annars gillar hans program.
Tucker Carlsons problematiska förhållande till sanningen tycks dock inte bekomma hans levnadstecknare. Får man tro Chadwick Moore så är Carlson en moralisk och intellektuell gudom, det bästa som har hänt journalistiken sedan Gutenberg uppfann tryckpressen. Moores devota hållning till sitt objekt blir ibland en smula tröttsam och förtar en del av läsupplevelsen. Bokens stora behållning är att den ger utrymme åt Tucker Carlsons egna kåserier om alla möjliga ämnen. Carlson är en synnerligen underhållande person vars monologer håller hög klass, såväl på tv som i skrift. Om han inte envisades med att tycka till om politik hade han mycket väl kunnat nå framgång som ståuppkomiker.
Hur ser då framtiden ut för Tucker Carlson? Det är svårt att säga. Å ena sidan lockar hans videokanal på Twitter/X flera miljoner tittare, och är en stor snackis i amerikanska högerkretsar. Å andra sidan tjänar Carlson inga pengar på Twitter/X, och kommer förr eller senare att behöva ta betalt för sina inslag. Huruvida en sådan affärsmodell kan fungera är oklart. Men sina många skandaler och motgångar till trots förblir Tucker Carlson en unik och kraftfull röst inom amerikansk debatt. Min gissning är att han lyckas behålla greppet om sin publik, så länge de tar honom på allvar, snarare än bokstavligt.