Rutger Brattström i Ukraina – del 2:
Ukrainas motståndskraft finns i vardagslivet
Utblick Reportage
I Kyiv kastas man mellan ofattbar tragedi vid Butjas ståltavlor och livsbejakande nattliv på barer och klubbar. Det är i normaliteten och vardagslivet som de starkaste bevisen för Ukrainas motståndskraft finns, skriver Rutger Brattström.
Alla bord är upptagna utom ett. Det står tomt längst in i Barman Dictat, ett av Kyivs hippa speakeasies. Några glas är upphällda, och ett paket cigaretter ligger och väntar på att någon ska utnyttja möjligheten att röka här nere i källaren. Bordet är permanent bokat åt de som stupat vid fronten.
Stämningen i baren är på topp. Det minimala dansgolvet är fyllt till bredden av hoppande människor. Klockan 21:38 vibrerar flyglarmet i min ficka, men man hör ingenting av rösten som ber mig ta skydd med telefonens högsta volym. Bandet spelar Highway to Hell. Jag tittar mig omkring. Ingen annan reagerar. Nästa låt är Bon Jovis It’s my life. Tillsammans skriker hela baren ut ”I ain’t gonna live forever – I just want to live while I’m alive”. I bardisken sitter planscher med budskapet ”Defend your future – Join International Legion”.
Sådant är det underliga livet i Kyiv. Man går till jobbet, puben och affären samtidigt som iranska Shahed-drönare flyger ovanför. Man skrattar, dricker öl eller besöker baletten samtidigt som man ständigt minns de som gett sitt liv för att man själv ska kunna fortsätta leva.
Sedan 2014 har den ukrainska kulturen fått ett enormt uppsving. Tidigare var man tvungen att gå till specialbutiker för att köpa böcker på ukrainska – litteraturens språk var ryska. Nu är det ukrainska författare och poeter som man ser i bokhandlarnas skyltfönster.
Klädmodet är i full färd att återupptäcka gamla ukrainska traditioner. På Ukrainian Fashion Week är det traditionella blommönster och gammaldags detaljer som dominerar. Kriget har inte inneburit ett avbrott för den mänskliga kreativiteten, tvärtom. Många av besökarna poängterar att modescenen är mer dynamisk än någonsin, och nya klädmärken startas på löpande band.
En av alla de nya ukrainska modeskaparna heter Dinara. 2023 startade hon modebolaget Diieva, vilket hon förklarar betyder ungefär ”stark självständig kvinna”, och under Fashion Week lanserar hon en ny kollektion. När hon får frågan om varför man ger sig i kast med ett sådant projekt under brinnande krig svarar hon: ”Det är viktigt att göra verklighet av sina drömmar just nu. Det går inte att vänta när man inte vet hur morgondagen ser ut. Kommer man ens vakna?”
För den som lever i fred kan det låta dekadent att dansa, skriva böcker och gå på catwalks medan kriget pågår – men det blomstrande kulturlivet är en viktig kugge i det framgångsrika ukrainska försvaret. Människor måste få fortsätta leva, det är det som gör Ukraina värt att försvara – vilket ukrainarna är beredda att göra. För allt det vackra, allt det roliga och det unikt ukrainska. Låter man kulturen ta paus under kriget, då finns den kanske inte kvar efteråt. På sätt och vis blir resultatet då detsamma som om man förlorar på slagfältet. Hur en sådan framtid kan se ut vet ukrainarna allt för väl.
***
Vi parkerar bilen utanför kyrkan, en hög vit byggnad byggd på en liten höjd. Vi rundar den i tystnad och närmar oss minnesmonumentet.
Jag kan inte läsa deras namn. De kyrilliska bokstäverna är ogenomträngliga för mig. Jag kan bara läsa de två datumen som står under varje namn, ett för födseln och ett för döden – om man känner till det. Ibland står det bara februari, eller mars, 2022.
Butja ligger bara en halvtimmes bilfärd från Kyiv. Strax efter den fullskaliga ockupationen låg den lilla staden under rysk ockupation. Omkring en månad senare återtogs staden av ukrainska trupper. Snart började de hitta kropparna.
De civila offren råkade inte träffas av splitter från artillerield. Nio av tio dödades av kulor.
Minnesmonumentet består av stora plattor i rostfritt stål, ett för varje Butjabo som mördades. Men för mig är varje platta likadan. Min oförmåga att läsa namnen tar ifrån dem individualiteten i den sista vilan. Jag sviker dem.
Massakern i Butja var inget olycksfall i arbetet. De civila offren råkade inte träffas av splitter från artillerield. Nio av tio dödades av kulor.
Jag kan inte läsa deras namn. Men jag kan räkna dem. Det är svårare än man kan tro. Totalt består monumentet av åtta separata väggar. Varje vägg består av sjuttiotvå stålplattor med namn – 576 stycken. Av någon anledning uppger Wikipedia och andra 501. Jag vet inte varför.
Butja lever nu. De flesta byggnader har butiker, caféer eller restauranger i bottenvåningen. Det rullar bilar på gatorna och denna fredagsförmiddag är många barn och och cyklar trots vinterkylan. På väg tillbaka till bilen ser jag kulhålen som fortfarande borrar sig in i kyrkans fasad.
***
Det ukrainska motståndet finns inte bara vid fronten. Runtom i Butja och de närliggande städerna Irpin och Borodjanka ser man byggställningar, lyftkranar och bygghjälmar. Det som ryssarna förstört återuppbyggs nu tegelsten för tegelsten. I de nya bostäderna flyttar internflyktingar från östra Ukraina in.
Ukrainarna återskapar dock inte bara det som varit. Kyiv har blivit en startup-hubb som saknar motstycke i Europa. Redan innan kriget var IT-branschen den viktigaste av alla ekonomiska sektorer. Nu har innovationen blivit landets starkaste vapen. När Sverige och Europa nu ska återuppbygga sin försvarsförmåga måste vi lära oss av de ukrainska erfarenheterna.
I det moderna kriget går den teknologiska utvecklingen snabbare än någonsin. På sex månader hinner en ny drönarmodell bli utdaterad eftersom fienden uppfinner störsändare som gör dem obrukbara. I det moderna kriget har man inte råd att använda sig av en förlegad centralplanerad resursfördelning. Ukrainska brigader köper i mångt och mycket in sina egna vapen och sin egen utrustning. De behöver inte vänta på att ett gemensamt materielverk ska upphandla det de behöver och prioritera just deras förband. Brigaderna vänder sig direkt till den allt större massan av vapentillverkare.
Ukraina är nu världsledande i drönarteknologi, drönarförsvar och i databaserad stridsledning.
Närmare 3 000 olika innovationsprojekt i försvarsindustrin har registrerats hos den ukrainska innovationsmyndigheten BRAVE1, och det från mer än 1 200 olika tillverkare. Tillsammans med soldaterna på frontlinjen arbetar de ukrainska ingenjörerna ständigt på nya lösningar. De flesta kommer att misslyckas, men några kommer överleva i konkurrensen och forma framtidens slagfält. Landet är nu världsledande i drönarteknologi, drönarförsvar och i databaserad stridsledning. Kyiv kryllar av utländska representanter som vill investera i ukrainska försvarsföretag.
Tack vare de nya teknologiföretagen håller den ukrainska armén ännu fienden stången. När Europa och USA gång på gång bidragit för lite och för sent har den ukrainska industrin mer än täckt upp. Enligt den ukrainske överbefälhavaren Oleksandr Syrskyi orsakas två tredjedelar av de ryska förlusterna nu av drönare producerade i Ukraina.
Innan det fullskaliga kriget var det få, om någon, som kunde förutspå hur viktiga drönare skulle bli i det kommande kriget. Lika svårt, för att inte säga omöjligt, är det att avgöra vilken teknologi som kommer avgöra nästa krig. Sverige och Europa bör lära sig läxan att försvarspolitik bör fokusera på att skapa förutsättningar för innovation. I stället beställer Sverige stridsvagnar som ska levereras under 2030-talet – kommer de ens kunna användas på framtidens slagfält?
Försvarsinnovationen kräver samma förutsättningar som rockbarerna, kulturlivet och modevisningarna. Allt är beroende av att Kyiv fortsätter vara en öppen stad där människor kan träffa varandra, utbyta idéer och starta företag. Med ständiga anpassningar snurrar ekonomin och handeln på som vanligt. Det måste den göra. Annars är allt förlorat.
***
”Attention, air raid alert. Proceed to the nearest shelter. Don’t be careless. Your overconfidence is your weakness.”
Jag har ingen aning om var närmaste skyddsrum ligger, men i appen för Kyis stad tar det bara några sekunder att få svar på det. Det är under Maidantorget några hundra meter bort. Jag går i rask takt däråt. De flesta som är ute på stan reagerar dock inte alls. De fortsätter röra sig i makligt takt och göra sina ärenden.
Skyddsrummet visar sig vara en ingång till den underjordiska galleria som finns under Maidan. Själva gallerian låses under flyglarm, vilket inte är så konstigt eftersom den har glastak, men precis vid ingången är man några meter under jord och skyddad av ett rejält betongtak. Jag är inte ensam om att söka skydd, men sett till hur många människor som rör sig i området är vi väldigt få.
Bredvid ingången till den stora gallerian ligger en halvstor matvarubutik. Den ligger under betongen och håller öppet. Flyglarmen stoppar inte de Kyivbor som vill köpa inlagda tomater och frysta vareniki. Jag är hungrig och försöker hitta en färdigkonstruerad smörgås, men det verkar inte vara en del av utbudet på en ukrainsk supermarket. Innan jag hinner välja något alternativ ljuder telefonen igen ”Attention. The air alert is over. May the force be with you.” Rösten är Mark Hamills, skådespelaren bakom Luke Skywalker.
När jag kommer upp från skyddsrummet möts jag av en liten kebabkiosk som är i full färd att servera sina rullar. Varken personalen eller kunderna har brytt sig om larmet. Snart har även jag fått en ukrainsk döner, ordentligt försedd med syrade morötter och inlagda gurkor.
Ibland är inget sig likt i Kyiv – men oftast är det precis som vanligt. Så vinner man ett krig.
Omslagsbilden föreställer en nattklubb med livemusik i Kyiv. Foto: Lucas Persson