Ulf Kristersson: ”Det finns ett borgerligt politiskt projekt”

I slutet av 1990-talet ledde Ulf Kristersson ett projekt på Timbro som kallades ekumeniken. Uttrycket för tankarna till kyrkogemenskap, vilket är en rätt bra liknelse. Syftet med projektet var att samla de borgerliga partierna för samtal och samarbeten, utan att för den sakens skull påtvinga politisk likriktning. Som en ekumenisk rörelse.

När Ulf Kristersson för snart ett år sedan talade på Timbros 40-årsjubileum var det också just borgerlig samverkan som stod i fokus. Då hade han en statsministeromröstning framför sig som inte mycket tydde på att han skulle komma segrande ur. Paradoxalt menade han, så såg borgerligheten mer samlad och enig ut än någonsin tidigare. 

Det var 7 november. En vecka senare tryckte Liberalernas och Centerpartiets riksdagsledamöter – utan undantag – på röd knapp i statsministeromröstningen. Om Alliansen inte dog som politiskt projekt då, gjorde den det definitivt två månader senare när januariöverenskommelsen undertecknades. 

När Ulf Kristersson intar talarstolen på Handelshögskolan i Stockholm är det snart ett år sedan det där talet om borgerlig samverkan. Aulan är fullsatt när han ska hålla ett föredrag för handelsstudenterna om Moderaternas ekonomiska politik och budgetprioriteringar. 

– Man kan skämta om att skattesystemet görs om till ett slags postkodlotteri – bor du på rätt ställe så får du lägre skatt. Det är dålig skattepolitik. Det är närmast omoraliskt tycker jag att skatten sänks för en välbetald elektriker i en del av landet, men undersköterskan med ett annat postnummer – hon blir utan, säger Ulf Kristersson i sin recension av regeringens budget.

Socialdemokraternas ekonomiska politik läggs fast av Centerpartiet, twittrade nyligen Moderaternas budgetchef om höstbudgeten. Sant eller ej, postkodsskatteänkningen kan till fullo tillskrivas Centern; Annie Lööf lanserade den i sitt Almedalstal. 

Efter Alliansen är det inte konstigt att sakpolitiska konflikter som tidigare avhandlades bakom stängda dörrar kommer upp till ytan, men jag vill ändå fråga Ulf Kristersson hur han ser på den där enigheten i dag när jag får några minuter med honom utanför Handelshögskolans aula. 

På Timbros 40-årsjubileum förra året talade du om borgerlig samverkan. Då sade du att borgerligheten inte har varit mer enig så länge du kunde minnas. Finns det ett samlat borgerligt projekt i dag och vad är det i så fall?  

– Jag skulle säga att det finns ett borgerligt politiskt projekt, men det betyder inte att Alliansens tidigare fyra partier just nu är en del av detta, säger Ulf Kristersson.

– Det är så att säga en borgerlig rörelse, som handlar om hur borgerlig politik skulle kunna formuleras. Det finns en borgerlig majoritet för många frågor i Sveriges riksdag, men den kommer inte till uttryck just nu. 

Ulf Kristersson menar att regeringen med stödpartier sysslar med logistik snarare än politik. I stället för att lyfta blicken och ta ett helhetsgrepp ligger allt fokus vid att göra verklighet av 73 punkter.

Kritiken är inte ny. Ett halvsekel tillbaka anklagades Centern för att sätta resultatpolitik före maktskifte, men då var det mittenbrodern Folkpartiet som anklagade centerpartisterna för att inte hålla rågång till Socialdemokraterna. Episoden finns väl dokumenterad i statsvetaren Tommy Möllers avhandling om borgerlig samverkan. 

Den där blockgränsen och värdegemenskapen talade Kristersson nostalgiskt om för ett år sedan med referenser till Bildt-regeringens maktövertagande 1991: om det symboliska i att som första beslut avskaffa löntagarfonderna, om valfrihetsrevolutionen, som Kristersson benämnde det, om den första regeringsförklaringen där Carl Bildt avslutade med att förklara att kollektivismens tid var över. 

När jag frågar Kristersson om vad de borgerliga partierna i dag är överens om är det snarare sakfrågor än värdegemenskap som kommer på tal: 

– Kolla till exempel på lag och ordning. Där tror jag egentligen det finns en bred majoritet för en mycket mycket tuffare linje gentemot de kriminella gängen, mot utländska stöldligor och sådana saker. Det finns en majoritet kring en rationell energipolitik, som skapar en grund för bra miljöpolitik, och jag tror det finns en majoritet för en vettig svensk invandringspolitik, säger Ulf Kristersson. 

– Allt det här skulle jag säga är grundläggande borgerliga projekt, men som just nu inte kan röstas igenom eftersom den här regeringen inte är kapabel att lägga sådana förslag, trots att den samarbetar med borgerliga partier.

I sitt tal i fjol tipsade Ulf Kristersson flera partier om att köpa lådor av den tidigare folkpartiledaren Per Ahlmarks klassiker Vänstern och tyranniet: det galna kvartsseklet. Det är en ideologisk stridsskrift, där Ahlmark gjorde upp med 68-vänsterns antidemokrater, men också alla andra som han på olika sätt menade hade agerat som tyranniets medlöpare. 

– Haha, ja just det, precis ja, säger Ulf Kristersson skrattandes när jag påminner om boktipset. 

Om du skulle ge ett boktips i dag till januaripartierna. Vad skulle det vara? 

– Väldigt bra fråga… Vad har jag läst på sistone som jag verkligen skulle rekommendera?

– En som jag skulle rekommendera är Klimatnyckeln av… Qvist heter han väl i efternamn? säger Ulf Kristersson efter en tankepaus.

– Riktigt, riktigt bra läsning för den som är intresserad av kombinationen av energipolitik och klimatpolitik, fortsätter Ulf Kristersson innan han tackar för sig och går över till att fotograferas med några av de handelsstudenter som ihärdigt väntat ut journalisternas frågor för att ta en bild med partiledaren.

I Klimatnyckeln lyfter energiforskaren Staffan A Qvist och statsvetaren Joshua S Goldstein kärnkraften som en nyckel till att lösa klimatfrågan. Den tidigare Alliansens partier skulle nog betydligt lättare att enas kring Per Ahlmarks ideologiska strid med vänstern, än kring bokens budskap. Det gäller nog också flera av de frågor, där Kristersson beskrev borgerligheten som enig i tidigare. 

Poängen med Kristerssons ekumeniska arbete på Timbro var dock inte att släta över sådana konflikter, utan att främja den värdegemenskap som vid ett maktskifte skulle göra det möjligt att driva igenom borgerliga reformer. 

I dag, när Socialdemokraterna i regeringsställning omvandlar högerns käpphästar som avskaffad värnskatt, minskad hyresreglering och uppluckring av lagen om anställningsskydd till riksdagsbeslut, kanske det inte är lika givet. 

Och väljarna splittras. Att döma av opinionsutvecklingen verkar C-väljarna uppskatta regeringens ”att göra”-lista i 73 punkter mer än maktskifte, medan liberalpartisterna nu liksom för ett halvsekel sedan hellre hade hållit blockgränsen. 

Vad händer då med värdegemenskapen? ”Borgerlig samverkan i ett nytt politiskt landskap”, var Kristerssons rubrik på talet för ett år sedan, men här samverkas det som förr – det påmindes handelsstudenterna om redan innan Ulf Kristersson fick ordet. 

– Vi är ett borgerligt, men partipolitiskt oberoende studentförbund. Vi samlar hela borgerligheten, sade John Norell från arrangören Handelshögern under inledningen samtidigt som han bjöd in alla närvarande, från libertarianer till konservativa, till pubkväll på närliggande Hirschenkeller. 

Alliansen kanske är död på riksnivå, men på Hirschen dricker studenterna ingen gravöl. Där lever fortfarande den borgerliga gemenskapen.