Ulf Kristersson visar att han tänker vinna valet

Så var det dags för Magdalena Andersson och Ulf Kristersson att mötas i valrörelsens stora statsministerduell i SVT. Det var minst sagt mycket på spel när partiledarna möttes i Uppsala. Frågan om vilken statsministerkandidat väljarna har störst förtroende för är en av dem som har hängt efter de borgerliga partierna under valrörelsen – DN/Ipsos visar 55 procent till fördel för Magdalena Andersson jämfört med 32 procent för Ulf Kristersson.

Den socialdemokratiska presidenttaktiken har blivit för svulstig

Det är Socialdemokraterna naturligtvis och mycket uppenbart medvetna om – vilket lett till att partiet på ett närmast tvångsmässigt sätt försökt få valet att bli ett svenskt presidentval. Men man har ändå tröttnat nu på Magdalena Anderssons trehundra kommentarer om att hon varken äter eller dricker eftersom hon är ute i Europa och representerar Sverige i elförhandlingar.

Och ja – det är statsmannamässigt att träffa Macron. Men den socialdemokratiska presidenttaktiken har blivit något för svulstig. Det känns som att Magdalena Andersson har en hörsnäcka i örat under alla debatter som är uppkopplad till en pressekreterare som väser “nämn en europeisk världsledare” varannan minut.

Samtidigt dominerar de moderata sakfrågorna agendan – kriminalitet, ekonomi och elförsörjning. Det är väl därför opinionsmätningarna är så jämna, och varför debatten blir så viktig.

Varken Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson gjorde några klavertramp, men det fanns en tydlig vinnare – Ulf Kristersson hade ett självförtroende på ett sätt som han inte haft hittills i debatterna. Han svarade långt och initierat på frågor om artificiell intelligens och barn- och ungdomspsykiatrin. Dessutom lyfte han frågan om att skicka vapen till Ukraina, även om oppositionen borde pressa regeringen ännu hårdare och kräva mer vapen. 

Magdalena Andersson var inte alls dålig. Men det var ändå Ulf Kristerssons kväll. Till skillnad från andra gånger föll han varken in i någon slags domedagsretorik eller i bjäbbighet. Antalet gånger Magdalena Andersson inte hittade orden eller förslagen – utan bara kunde komma på att säga att ”jag håller med Ulf Kristersson” var så många att hon verkade som en glad MUF-kampanjare. Eller som Viktor Barth Kron skrev på Twitter: 

”Säger Andersson ’Jag delar helt Ulf Kristerssons åsikt’ en gång till blir hon tvångsansluten till Moderaterna.”

Det har fungerat bra för Andersson i större debatter att inta mer av en moderatorsroll och recensera de andra partiledarna för att visa på enighet. Men när det bara är hon och Kristersson tar man mest med sig att han sa bra saker, och man minns inte riktigt vad hon tyckte. 

Men anledningen till att det är en bra debatt är också formatet

Men anledningen till att det är en bra debatt är också formatet. Det är ett bra grepp av SVT att låta folket ställa frågor – det känns nära och på riktigt istället för att statsministerkandidaterna ska brottas verbalt under någon journalists näsa. Den enda gången man faller in i vanligt tjafs är debatten om friskolor som känns trött och talepunkterna gamla, kanske för att frågeställaren för första gången glöms bort av debattörerna. Men SVT:s statsministerduell är kanske valrörelsens bästa TV-produktion, framförallt i jämförelse med partiledardebatten i Aftonbladet och utfrågningarna i TV4. 

Moderaterna har inte haft den roligaste medieveckan. Men det är nog ganska få väljare som känner som Per Svensson i Dagens Nyheter den här kvällen. Ulf Kristersson gick hem ikväll. Han verkade inte som en förlorare. Det var närmast en asfaltering.