Universitetens utmanare
I takt med att humanistiska utbildningar vid universiteten teoretiseras, politiseras och likriktas växer en motrörelse fram på nätet, med intellektuella som drar storpublik. Genomslaget för företeelser som The Intellectual Dark Web vittnar om en längtan efter ett öppnare debattklimat, där sanningssökande är viktigare än politisk aktivism.
Huvudsyftet med nyare teori har varit att kritisera allt som betraktas som naturligt, att visa att det som har uppfattats som eller förklarats som naturligt i själva verket är en historisk, kulturell produkt.
Så skriver den amerikanske litteraturteoretikern Jonathan Culler i en introduktionsbok till ämnet som fått det pretentiösa namnet Literary Theory. Culler poängterar också att ”kritik av sunt förnuft” är en av käpphästarna för Literary Theory, vars huvudsakliga idéer han förknippar med två namn: Jacques Derrida och Michel Foucault. De föreställningar som anförs som exempel på sådant som felaktigt uppfattas som ”naturligt” är könsidentiteter, det vill säga idén om att man vanligtvis föds som antingen man eller kvinna, samt uppfattningen att kulturskapelser som skönlitteratur uttrycker erfarenheter eller förhållanden som kan vara mer eller mindre sanna. Romaner, dikter och dramer gestaltar nämligen, enligt Culler, inte en förefintlig verklighet utan skapar det vi uppfattar som verkligheten.
Utsagan ”det är en flicka”, påpekar han, är inte ”konstativ (sann eller falsk alltefter situationen)” utan performativ genom att yttrandet ”skapar det subjekt vars ankomst det förkunnar”. När orden sägs vid ett barns födsel utgör de en inledning till ”den tvingande uppgiften att upprepa könsnormen, att tvingas citera en norm”.
Det genomslag som fenomenet The Intellectual Dark Web har fått under det senaste året kan förstås som en motreaktion mot att de idéer som Culler propagerar för har utvecklats till dogmer – som presenteras för amerikanska och europeiska studenter som sanningar på introduktionskurser i humaniora.
Problemet med denna sorts postmoderna idéer är att det faktum att föreställningar har rekapitulerats i olika framställningar genom århundraden, inte med automatik innebär att föreställningarna är kulturella konstruktioner, skapade i syfte att upprätthålla och legitimera olika sorters förtryck. Ty det är det senare som denna sorts analyser vanligtvis landar i. Olika former av förtryck anses ha skapats och upprätthållits genom att vissa föreställningar har reproducerats i bildkonst, vetenskap och skönlitteratur.
Det kan vara skillnader mellan människor och djur, mellan män och kvinnor, mellan vild natur och civilisation, mellan europeisk och icke-europeisk kultur också vidare. Och det är just det som gjort att de som kritiserar denna sorts postmoderna idéer har bemötts så aggressivt och lysts i bann. Att inte stämma in i kritiken mot ”sunt förnuft” och att inte bejaka dekonstruktionen av ”allt som betraktas som naturligt”, anses nämligen legitimera förtryck.
Benämningen The Intellectual Dark Web har blivit en samlingsbeteckning på en alternativ offentlighet, bestående av engelskspråkiga akademiker, skribenter och mediepersonligheter som reagerat mot den tilltagande likriktningen och polariseringen av debattklimatet. I syfte att verka för en förutsättningslös diskussion där idéer och ordval inte på förhand döms ut därför att de påstås legitimera makthierarkier, har vänstermänniskor, liberaler, libertarianer och konservativa tagit strid mot en postmodernistisk hegemoni som med utgångspunkt i Foucault-inspirerade diskursteorier med automatik avfärdat empiriska studier av verkligheten ur exempelvis evolutionära perspektiv.
En förklaring är att priset för att opponera sig mot den aktivistiska retoriken är så högt.
Som ett startskott fungerade debaclet runt biologiprofessorn Bret Weinstein vid Evergreen State College i Washington. Där hade man 2017 bestämt sig för att ändra den årliga traditionen där icke-vita studenter och lärare stannade hemma en dag om året för att påminna om minoritetsgruppernas betydelse för verksamheten. I stället uppmanades de vita att lämna campus.
Weinstein vägrade och pekade på den fundamentala skillnaden mellan att vissa människor frivilligt väljer att utebli och att vissa människor uppmanas eller tvingas att utebli med hänvisning till deras hudfärg (han är själv jude). Detta ledde paradoxalt nog till att han utmålades som rasist, först av studenterna och sedan i media, samt till att aktivistiska studenter krävde hans avgång. Som en följd av att fakultetsledningen tog parti mot Weinstein, lämnade han och hans fru sina tjänster vid Evergreen.
Weinstein-skandalen är ett exempel på hur vissa studenters politiska aktivism har kommit att omfattas även av fakultetsledning och lärare. En förklaring är att priset för att opponera sig mot den aktivistiska retoriken är så högt. Man riskerar då inte bara att förses med epitet som rasist, kvinnohatare och homofob. Därtill framstår man som en trångsynt person som håller fast vid ”sunda förnuftet” i stället för att förespråka vidlyftiga teorier som utger sig för att ha ”en mycket central plats i kampen för jordens överlevnad” – för att citera en svensk motsvarighet till Jonathan Cullers bok.
Det senare låter ju behjärtansvärt och ambitiöst, men det finns också, nu liksom på medeltiden, ett sug efter sanning på bekostnad av spetsfundig godhetsdogmatism. I det långa loppet är en sådan sanningslidelse omöjlig att stoppa – obeaktat om sanningen ibland kan förväxlas med sunt förnuft.