”Den kreativa klassens makt över utbildningspolitiken är över” deklarerade Danmarks utbildningsminister Mattias Tesfaye strax innan regeringen i oktober presenterade sista steget i en reformering som omfattar allt från grundskola till universitet. 

Tesfaye beskriver den nya politiken som en uppgörelse med idealet från ”den globaliseringsintresserade eliten på 1990-talet”:

Hela premissen för dåtidens utbildningspolitik var att kineserna skulle producera, medan vi i väst skulle sitta och skicka e-post till varandra. Den strategin har kostat arbetstillfällen, innovationskraft och, framför allt, förstört skoldagen för tusentals barn och unga som fortfarande kämpar i ett alltför akademiserat skolsystem, där grundskolan reducerats till en förskola för gymnasiet, och gymnasiet reducerats till en förskola för universitetet.

Tesfaye började som murare och blev tidigt fackligt och politiskt aktiv långt ut på vänsterkanten innan han via vänsterpartierna Enhedslisten och Socialistiske Folkparti gick med i Socialdemokraterna 2013. Samma år skrev han boken Kloka händer – ett försvar för hantverk och yrkeskunnande. 2015 blev han Folketingsledamot och 2019 tog han plats i Mette Frederiksens första regering. 

Som utbildningsminister, sedan december 2022, fortsätter han kampen för att värdera upp praktiska färdigheter: ”Jag tänker inte medverka till att reducera allmänbildning till det som ligger inom den humanistiska bildningstraditionen. Jag anser inte att en person kan göra anspråk på att vara allmänbildad utan att kunna steka ett spegelägg. Livet har också en praktisk sida.”

Akademiska ideal har skapat ojämlikhet och en osund statusjakt.

Minst lika viktig för Mette Frederiksens nya socialdemokrati är nuvarande ministern för immigration och integration, Kaare Dybvad Bek. Han gav 2017 ut debattboken De lærdes tyranni med undertiteln ”hvordan den kreative klasse skaber ulighed og undergraver verdens bedste samfund”. 

Dybvads uppgörelse med akademiseringen av samhället lyfter fram en kritik som har fått stor resonans: akademiska ideal har skapat ojämlikhet och en osund statusjakt. Att säga att den låg rätt i tiden är närmast en underdrift. Fascinerande nog skrevs denna bok tre år före Michael Sandels bok The Tyranny of Merit, som fick stort internationellt genomslag. 2020 kom även David Goodharts Head Hand Heart med ett liknande tema. (Enligt danska Wikipedia fann Dybvad Bek inspiration i två danska 1970-talsböcker: den marxistiska ekonomen Jørgen S. Dichs Den herskande klasse och den liberala politikern Bertel Haarders Institutionernes tyranni.)

***

Den nuvarande S–V–M-regeringen – som leds av Socialdemokraterna, men där också liberalkonservativa Venstre och nymoderata Moderaterne ingår – har presenterat flera reformpaket för utbildningsområdet.

Regeringens reformkurs utstakades i början av 2023 i syfte att adressera sex problem:

1) grundskolan klarar inte av att motivera alla elever tillräckligt mycket

2) för många unga är varken i utbildning eller jobb

3) bristen på yrkesutbildade tilltar för varje år

4) systemet innehåller barriärer som förhindrar spårbyte

5) det är svårt att bemanna välfärdsområdena, och

6) universitetens utbildningar är för likriktade. 

Först ut var en universitetsreform. Den klubbades sommaren 2023 och innebär färre utbildningsplatser, flera kortade utbildningar, fler yrkesinriktade mastersprogram, större möjligheter att kombinera universitetsstudier med arbete och likaså större möjligheter att påbörja mastersutbildning efter att ha varit ute på arbetsmarknaden några år. Reformen beräknas öka ”den strukturella sysselsättningen” (arbetsmarknadsutbudet) med 6 000 personer fram till 2030 enligt näringsministern, som representerar Venstre.

I år har en grundskolereform antagits, som både ökar den enskilda skolans frihetsgrad genom färre obligatoriska krav och ökar inslaget av undervisning i praktiska ämnen. Folketinget har också klubbat reformer för att höja kvalitet och status på dels hälso- och sjukvårdsutbildningarna, dels yrkesutbildningar relaterade till kunskaper som behövs för den gröna omställningen. 

Det ska bli lika eftersträvansvärt att utbilda sig till ett praktiskt yrke som till något mer akademiskt. 

I oktober presenterades slutligen de två reformerna som antas göra hela reformeringen komplett: en gymnasiereform och en reform av yrkesutbildningarna. Enligt Frederiksens socialdemokrater är de avgörande för att avskaffa uppdelningen av karriärer i A- och B-lag. Det ska bli lika eftersträvansvärt och prestigefullt att utbilda sig till ett praktiskt yrke som till något mer akademiskt. 

Låt oss se hur statsministern själv beskriver förändringarna. Utbildningsreformerna hade en central plats när Frederiksen öppningstalade i Folketinget i höstas. ”Så länge jag kan minnas har vi lappat och lagat på ett utbildningssystem som inte riktigt passar dagens unga. Nu är det dags att tänka större och mer från grunden”, sa hon bland annat. 

Sedan kom hon in på gymnasiereformen som går ut på att det ska finnas tre huvudlinjer: 

Ett handelsgymnasium, för dig som vill lära om ekonomi, språk och entreprenörskap. Ett allmänt gymnasium, för dig som kan och vill satsa på akademiska och teoretiska studier. Och så något helt nytt: Ett yrkes- och professionsinriktat gymnasium. Det är för dig som vill arbeta med människor inom vår välfärd. Det kan vara att du vill bli sjuksköterska eller polis. Eller arbeta med grön omställning som maskinmästare eller snickare. Utbildningen är också för dig som kanske är intresserad av en yrkesutbildning, men som vill hålla dörrarna öppna för andra möjligheter. Vara kvar lite längre i en skolmiljö tillsammans med andra unga.

Den som läser noga kan notera att det är bara i anslutning till den akademiska inriktningen (det allmänna gymnasiet) som Frederiksen lägger in ett ”för dig som kan” (min kursivering). Det kan man se som ett misstag med tanke på ambitionen att undvika A- och B-lag. Tesfaye och Dybvad Bek hade nog velat att statsministern antingen hade hoppat över ”kan”, eller ännu hellre även hade sagt: ”För dig som kan och vill arbeta med människor inom vår välfärd”. 

Yrkesskolor, och även yrkesförberedande ”efterskolor” har funnits tidigare, men en yrkesinriktad gymnasielinje är något nytt i Danmark. Hittills har man bara fått studentmössa om man läser teoretiska, högskoleförberedande linjer, men det ska det nu bli ändring på. Och det har potential att påverka framtida val. 

– För många danska familjer är det ett viktigt socialt mål att ens barn går på gymnasiet, berättar Esben Schjørring, politisk analytiker på danska Altinget.

Han är dock inte övertygad om att den nya professionsinriktade gymnasielinjen, som kallas EPX, kommer att accepteras som ett gymnasium av danska familjer, eftersom den kommer vara lik den utbildning som den ersätter, EUX, och som inte räknas som gymnasium. Nya EPX kommer dock vara mer tillgänglig jämfört med dagens EUX-utbildningar. Dagens EUX väljs av 6 procent av en årskull och finns på 44 orter, men EPX-gymnasier ska upprättas i 87 städer runt om i Danmark, och regeringen hoppas att så mycket som 30–40 procent av en årskull ska välja denna inriktning. Förutom ökad tillgänglighet är det ökade resurser och lärare från det verkliga arbetslivet – det vill säga aktiva snickare, sjuksköterskor och mekaniker – som ska locka fler till denna utbildning.

Även för den danska motsvarigheten till yrkeshögskolan föreslås genomgripande förändringar. Resursförstärkningar ska möjliggöra mer handledning och mindre klasser samt se till att undervisning och yrkesprov ska bli ännu mer praktikbaserade. Dessutom kommer man öka möjligheterna att kombinera yrkesutbildning med jobb, samt att byta spår mellan utbildningar som har liknande innehåll. Precis som universitetsreformen innehåller denna också en satsning på nya engelskspråkiga utbildningsplatser för att locka fler internationella studenter.

Det finns ett parti som mer än något annat motsätter sig socialdemokratins nya inriktning: socialliberala Radikale Venstre.

Mette Frederiksen har varit Danmarks statsminister sedan 2019 och ideologerna Dybvad Bek och Tesfaye har suttit i regeringen lika länge, men det var först efter regeringsombildningen i december 2022 som de radikala utbildningsreformerna presenterades. En stor anledning är att det finns ett parti som mer än något annat motsätter sig socialdemokratins nya inriktning: socialliberala Radikale Venstre, som Socialdemokraterna samarbetat med i mer än ett århundrade och som också var stödparti under Frederiksens första mandatperiod.

Radikales partiledare Martin Lidegaard menar att socialdemokratin nu överger deras gemensamma idé om ”frigörandet av varje enskild unge utifrån vad han eller hon kan och vill”. En sak i gymnasiereformen stör honom extra mycket, nämligen att den höjer antagningskraven till det allmänna studieförberedande gymnasiet: 

Det groteska är att man säger att man vill göra upp med A- och B-lag och motsättningen mellan själen och handen. Men man gör tvärtom. Man förstärker A- och B-lag, när bara eliten med ett betygsgenomsnitt på sex eller sju får gå gymnasiet, medan alla andra måste gå den praktiska utbildningen. Vilken signal skickar det till de unga – annat än att något är finare än något annat? Det kommer särskilt att drabba pojkarna och ungdomarna på landsbygden.

Men det behöver inte bli så menar utbildningsministern i ett svar i Altinget:  ”Vi kan absolut skapa en mer yrkesinriktad gymnasieutbildning som är attraktiv och som lockar både elever med höga och låga betyg, och både tjejer och killar. Men det börjar med att vi inte pratar om det yrkesinriktade som en B-utbildning.”

Med tanke på det hårda motståndet från Lidegaard är det lätt att förstå att Frederiksens förra regering inte kom någon vart på utbildningsområdet. Schjørring konstaterade i en artikel från 2023: ”S–V–M-regeringen ger socialdemokratin möjlighet att genomföra en politik som inte hade varit möjlig om man hade behövt förlita sig på en parlamentarisk majoritet inom mitten-vänstern”.

I dag konstaterar han att regeringsombildningen frigjort Socialdemokraterna på djupet: 

– För Socialdemokraterna är utbildningsreformerna kärnan i deras ideologi. Jag kan inte betona det nog! Det här är själva essensen av vad den här generationen av socialdemokrater alltid har velat göra. Från svensk horisont är de antagligen mer kända för den strikta invandringspolitiken – att de verkligen menar att så få som möjligt ska komma in i landet. Men utbildningspolitiken är Socialdemokraternas positiva projekt, det här är varför de engagerar sig i politik.

***

Hur kommer det sig att det är lättare att få igenom reformerna tillsammans med ”mitten-höger”-partierna Venstre och Moderaterne? För det första har den liberala högern länge velat höja antagningskraven till (de teoretiska) gymnasielinjerna. På det sättet menar de att utbildningens kvalitet kan höjas, menar Schjørring. Detta får de igenom nu. Universitetsreformen, med färre utbildningsplatser totalt, går i samma riktning. För Venstre är det också betydelsefullt att återigen bli relevant utanför storstäderna, exempelvis genom att den nya resursstarka professionsinriktade gymnasielinjen blir tillgänglig över hela landet.

Men det finns också ett verkligt gemensamt projekt för S–V–M-regeringen: att öka arbetsutbudet.

Men det finns också ett verkligt gemensamt projekt för S–V–M-regeringen: att öka arbetsutbudet. Enligt Schjørring är utbildningsreformerna både värderingspolitik och näringspolitik. Så även om kampen mot den kreativa eliten är socialdemokratins egen så är stödet mycket bredare för den näringspolitiska ambitionen att anpassa utbildningsutbudet mer till arbetsmarknadens kompetensbehov.

Arbetsgivarorganisationen Dansk Industri berömmer både gymnasie- och yrkesutbildningsreformen: ”Med regeringens förslag kommer framtidens gymnasieutbildningar i högre grad att möta näringslivets behov och samtidigt utmana och inspirera ungdomarna,” säger Dansk Industris vd Lars Sandahl Sørensen i ett pressmeddelande. I ett annat säger vice vd Mikkel Haarder att ”regeringen förtjänar beröm för ett mycket ambitiöst reformförslag som stärker de yrkes- och professionsinriktade utbildningarna och deras koppling till praktiken”.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

Faktum är att utbildningsreformerna också kan ses som ett resultat av något helt annat än de nysocialdemokratiska värderingar som ministrarna ger uttryck för. De konkreta reformerna är samtidigt helt i linje med rekommendationerna från den danska reformkommission som visserligen tillsattes av Frederiksens första vänsterorienterade regering under 2021, men tycks ha jobbat utan ideologiska förtecken. Fyra av de sju kommissionsmedlemmarna är ekonomiska forskare (varav tre professorer), och ytterligare en är professor vid institutionen för samhällsvetenskap och näringsliv vid Roskilde universitet. Det är svårt att tro att de skulle vara besatta av att bekämpa ”de lärdes tyranni”. 

– Vårt uppdrag från regeringen var mycket brett, och jag tolkade det som att vi själva kunde bestämma vilka uppgifter vi tog oss an, skriver kommissionens ordförande, ekonomiprofessorn Nina Smith i ett mejl, och fortsätter: 

– Det vill säga, vi har inte fått instruktioner från en socialdemokratisk regering, utan vi har försökt utgå från hur vi kan skapa ett mer framtidssäkrat utbildningssystem som bättre matchar samhällets behov. Men det är en korrekt observation att vi anser att utbildningssystemet i dag är alldeles för smalt fokuserat på det teoretiska lärandeidealet och alltför lite erkänner mer praktiska kompetenser. Danmark är riktigt dåligt på ”realkompetensbedömningar”.

På frågan om hur väl regeringens utbildningsreformer ligger i linje med Reformkommissionens inriktning kommer svaret med eftertryck: 

– Ja – regeringen har i mycket hög grad följt kommissionens rekommendationer och riktlinjer! Utmaningen blir naturligtvis att få utbildningsinstitutionerna att i praktiken implementera visionerna. Den danska utbildningssektorn är mycket konservativ och mycket självmedveten och tycker absolut inte om förändringar – åtminstone inte när det gäller dem själva!

”Om 10–15 år kommer detta ha påverkat varenda dansk.”

Redan innan reformerna har implementerats kan man konstatera att Danmarks socialdemokrater brutit med decennier av sin egen utbildningspolitik. Borgerligheten låter dem hållas, och näringslivet välkomnar de väntade effekterna av att systemet blir mer yrkesinriktat. Men vad säger den danska opinionen? I princip ingenting, enligt Esben Schjørring:

– Det är en paradox! Om 10–15 år kommer detta ha påverkat varenda dansk, och även om det här är politik som på ett ganska dramatiskt sätt påverkar vardagslivet, så rankas utbildning väldigt lågt när vi frågar vilka politiska frågor människor tycker är viktigast. Jag tror att de kommer klubba igenom reformerna ganska odramatiskt. 

Har politiken redan lyckats påverka hur opinionen ser på olika färdigheters status? Inte alls, menar Schjørring. Först runt 2030 kommer vi börja se hur folk reagerar på att de teoretiska utbildningsplatserna blivit färre – och vad det innebär för hur utbildning värderas.

Omslagsfoto: Fredrik Persson/SCANPIX SWEDEN