Utmanaren från det jylländska hjärtlandet

Under 20 års tid var Dansk folkeparti maktfaktorn framför andra i dansk politik. Man fungerade som inflytelserikt stödparti till fem borgerliga regeringar och definierade den politiska konflikten kring invandringen på ett sätt som var omöjligt för andra partier att komma undan. Dessutom blev man vid ett tillfälle, i valet 2019, största parti på den borgerliga sidan.

Nu står Dansk folkeparti på randen till parlamentarisk utplåning. I opinionsmätningarna inför det val till folketinget som de flesta bedömare räknar med kommer att hållas i november ligger partiet på, eller rentav under, gränsen för att att klara spärren på två procent.

Vinnare i väljaropinionen är istället den förra invandrings- och integrationsministern Inger Støjbergs nybildade parti –  Danmarksdemokraterne. I opinionsmätningarna ligger partiet stabilt kring 10 procent av väljarna. Det innebär att Støjbergs nya parti utmanar hennes tidigare parti, liberala Venstre, om platsen som tredje största parti efter Socialdemokratiet och Konservative folkeparti.

Framgångarna för Inger Støjberg har inte heller gått obemärkta förbi i Sverigedemokraterna, som under lång tid hämtat inspiration från dansk politik, och då särskilt Dansk folkeparti. När Jimmie Åkesson intervjuades av en dansk journalist i samband med skjutningen vid en lekplats i Eskilstuna i slutet av augusti var det kontakterna med Støjberg som lyftes fram: 

Det är inte länge sedan jag var i Danmark för att träffa Inger Støjberg och tala om era insatser mot gängen. Jag följer er rättspolitik noga.

Om de höga opinionssiffrorna står sig återstår förstås att se. Men även om mycket i valrörelsen lär kretsa kring uppgörelsen mellan de tre statsministerkandidaterna – den sittande socialdemokratiska statsministern Mette Frederiksen, Konservatives Søren Pape Poulsen och Venstres Jakob Ellemann-Jensen – kommer Støjberg att vara en av den kommande valrörelsens huvudpersoner. 

En betydande del av den danska väljarkåren ser Støjberg som en politiker med båda fötterna på jorden. 

För Inger Støjberg är inte bara en politiker som skapar rubriker och kontroverser, som när hon som minister firade den 50:e åtstramningen av invandringspolitiken med tårta. Hon är också sedan länge en av Danmarks i särklass populäraste politiker.

Vid folketingsvalet 2019 kom hon på fjärde plats vad gäller personröster – endast överträffad av S-ledaren Mette Frederiksen, den dåvarande statsministern Lars Løkke Rasmussen och partiledaren för vänsterkantspartiet Enhedslisten Pernille Skipper. En betydande del av den danska väljarkåren ser Støjberg som en politiker med båda fötterna på jorden, som inte bara säger hur det är utan också får saker och ting gjorda.

***

För många av Støjbergs anhängare var det också precis vad som skedde när hon som minister i februari 2016 utfärdade en instruktion till berörda myndigheter – Danmark tillämpar ministerstyre – om att separera asylsökande gifta par, där flickan var under 18 år.

Beslutet ledde efter år av debatt till att folketinget i början av 2021 fattade beslut om ett riksrättsförfarande mot Støjberg. Riksrätten prövade frågan om Støjberg var medveten om att hon beordrade myndigheterna att genomföra en olaglig åtgärd när den individuella prövningen av asylfallen frångicks. För riksrätten, vars dom kom i december förra året, framstod det som uppenbart. Støjberg dömdes till sextio dagars fängelse. I en omröstning i folketinget förklarades hon även ovärdig att vara parlamentariker, och tvingades lämna sin plats.

Dramatiken kring riksrätten och dess utfall påverkade knappast Støjbergs ställning bland väljarna. Tvärtom framstod det för många som obegripligt, rentav som ett utslag för personförföljelse, att en minister kunde ställas inför rätta och dömas för att ha försökt förhindra barnäktenskap.

Støjberg lämnade Venstre och posten som vice partiordförande i februari 2021, efter en segdragen konflikt med partiledaren Jakob Ellemann-Jensen om partiets inriktning. Då hade dessutom Venstres folketingsgrupp röstat för riksrättsförfarandet mot henne. Detta ledde omedelbart till omfattande spekulationer om att Støjberg skulle ansluta sig till Dansk folkeparti, och försöka ta över partiledarposten, eller starta ett eget parti. 

I slutet av juni, en dryg månad efter att ha blivit av med den elektroniska fotbojan, lanserade Støjberg Danmarksdemokraterne.

***

Det nya partiet har accelererat väljarflykten från det krisande Dansk folkeparti, men har även tagit stora grupper väljare från Socialdemokraterna och från Støjbergs tidigare parti Venstre. Partibildningen ledde även till ett omfattande avhopp från Dansk folkepartis folketingsgrupp. Bland annat valde namnkunniga parlamentariker som Peter Skaarup, en av partigrundarna och under många år gruppledare, och Søren Espersen, en av strategerna bakom DF:s framgångar, att lämna. Resultatet blev att Danmarksdemokraterne bara någon månad efter grundandet fick en större folketingsgrupp än Dansk folkeparti.

Väljarflödena avspeglas också bland de kandidater Danmarksdemokraterne ställer upp med i det kommande valet. Bland de 28 kandidaterna som hittills presenterats kommer 13 från Dansk folkeparti och 11 från Venstre. 

Att Støjberg framförallt förknippats med invandringspolitiken och att hon så pass tydligt lutar sig mot avhoppade politiker från Dansk folkeparti har lett till att många ställt sig frågan om Danmarksdemokraterne egentligen inte bara är DF i en ny förpackning. 

Støjberg har gjort klart att Danmarksdemokraterne ska vara ett tydligt borgerligt parti.

Och visst finns det likheter mellan partierna i synen på invandring – det är dock länge sedan den strama invandringspolitiken upphörde att vara en särskiljande fråga i dansk politik. Medan Dansk folkeparti legat nära Socialdemokraterna i välfärdspolitiken och i synen på skatterna, vilket skapade ständiga konflikter under den senaste borgerliga regeringen, har Støjberg dock gjort klart att Danmarksdemokraterne ska vara ett tydligt borgerligt parti. I en intervju med Altinget i augusti konstaterar hon exempelvis:

Jag har flera gånger fått frågan om hur vi skiljer oss från Dansk folkeparti. Och det gör vi i hög grad, exempelvis i skattepolitiken. Jag gillar skattesänkningar på låga inkomster, så att det lönar sig att gå till jobbet. Men jag är inte heller rädd för skattesänkningar på höga inkomster. Vi kommer också att stödja arbetskraftsinvandring. Och så har vi hela EU-frågan, där vi inte vill lämna. Vi vill ha ett smalare EU.

I intervjun nämner Støjberg även arbetslöshetsersättningen – där DF och S i vintras gjorde upp om en höjning – som ett område där det finns tydliga skillnader och där Danmarksdemokraterne placerar sig i det borgerliga lägret.

Det ska löna sig att arbeta, och det är inte rimligt att vi har ett system med dagpengar där det kan löna sig att stå utanför arbetsmarknaden.

Men det som framförallt bär fram Inger Støjberg är känslan av en konflikt mellan storstäderna och resten av landet. Danmarksdemokraterne ska vara ett parti med fokus på Danmark utanför Köpenhamn, förklarade hon i sin första intervju – i lokaltidningen Skive folkeblad – efter att hon grundat det det nya partiet.

Det är en fråga med enorm sprängkraft, och som mycket väl kan komma att avgöra den sittande statsministern Mette Frederiksens öde i det kommande folketingsvalet. 

***

När Mette Frederiksen som nyvald statsminister höll sitt första öppningstal i folketinget hösten 2019 förklarade hon att hon skulle vara ”statsminister för hela Danmark”, och bygga sin politik på de värden som förenar alla danskar. Hennes politiska projekt, som gett henne regeringsmakten, hade handlat om att vinna tillbaka den arbetarklass i provinsen som under många år svikit Socialdemokratiet till förmån för Dansk folkeparti. En röst på Mette Frederiksens socialdemokrater skulle inte längre vara en röst på storstadsliberalerna i stödpartiet Radikale Venstre, som vill reformera välfärdsstaten, ha en generösare invandringspolitik och en klimatpolitik som för många väljare tycks handla mer om livet på Østerbro i Köpenhamn än om vardagen i de lantbrukstäta delarna av Jylland. 

Frederiksens popularitet höll i sig och stärktes under pandemin då hon av de flesta uppfattades som en kraftfull och handlingskraftig politiker som skyddade danskarna. Hennes position stärktes dessutom av en borgerlighet som tappat både idéer och riktning efter de långa regeringsinnehaven. Men när pandemin klingade av kom besluten som fattats i kapp statsministern. 

Kan man lita på en statsminister som på ytterst tveksamt underlag är beredd att slå sönder människors livsverk?

I november 2020 – när coronarädslan fortfarande definierade det mesta av samhällsdebatten – fattade den danska regeringen beslut om att avliva alla landets 15 miljoner minkar, av rädsla för att coronasmittan på några minkfarmer i Nordjylland skulle leda till en svår smittspridning även bland människor. Beslutet fattades utan rättslig grund, och med mycket begränsat vetenskapligt underlag. Konsekvensen blev att en betydande näring helt och hållet slogs ut. 

Den ansvariga ministern tvingades avgå redan några veckor efter beslutet, och flera höga tjänstemän, bland andra departementschefen, den högsta opolitiska tjänstemannen, i statsministeriet Barbara Bertelsen har prickats i de efterföljande juridiska processerna. Men politiskt har minksagen framförallt satt bilden av statsministern som en maktfullkomlig och omdömeslös politiker. För kan man verkligen lita på en politiker som på ytterst tveksamt underlag är beredd att slå sönder människors livsverk och ställa dem utan försörjning? Och det i den landsända som hon själv kommer från, och som kanske mer än någon annan symboliserar det genuina, folkliga Danmark.

***

Inger Støjberg växte upp på en gård i Hjerk, strax söder om Limfjorden i nordvästra Jylland. Det här är lantbruksbygd och kärnlandet för det liberala partiet Venstre, som har sina rötter i de liberalt sinnade böndernas kamp för demokratin under senare delen av 1800-talet. 

Medan hennes bror idag driver vidare gården med mjölkkor, bor Støjberg idag i den lilla staden Hadsund sydost om Ålborg. I valet kommer hon dock att ställa upp några mil norrut, i Nordjyllands storkreds. Där kommer hon att ställas mot statsministern, själv bördig från Aalborg. Att Danmarksdemokraterne, till skillnad från Konservative folkeparti och Venstre, tar väljare direkt från Socialdemokratiet innebär att det är Støjberg som sitter med nyckeln till maktskiftet. 

I norra och mellersta Jylland är avståndet till Köpenhamn, kanske inte fågelvägen, men kulturellt, stundtals långt. Problemen är desamma som på den svenska landsbygden: avfolkning, butiker som slår igen, skolor som stänger,  service som försvinner och eftersatt infrastruktur. Om det är något som burit fram Inger Støjberg under hennes politiska karriär så är det just förståelsen för vad det pratas om utanför storstadsdanmark. Eller som en av de boende i Støjbergs barndomsby beskrev det i ett reportage nyligen:

Inger är en modig flicka från den jyska myllan. Hon är en av oss.

Det är en känsla som kommer att ha stor betydelse i den valrörelse som redan smygstartat.

Vill du ha fler fördjupande artiklar om aktuella frågor direkt i din inkorg? Prenumerera på Smedjan nedan!