Utblick Krönika
Vad Europa måste göra nu
Det skrattas nog gott i Beijing och Moskva över att USA krymper sig själv. I den nya era som vecklar ut sig måste Europa visa att stabila demokratier och öppna ekonomier ger den bästa välfärden och den starkaste säkerhetspolitiken, skriver Gunnar Hökmark.
Det goda beskedet när USA:s försvarsminister Pete Hegseth talade på Natomötet i Bryssel var att USA inte tänker lämna Nato. Det är i all den dimma av oklarhet som Trumpadministrationen skapar ett viktigt besked, som egentligen aldrig borde ha behövt sägas. USA kan inte stå starkt om dess vänner tvekar om dess pålitlighet och dess fiender hoppas på dess opålitlighet.
Det dåliga beskedet var att Trump redan innan förhandlingarna om Ukraina börjat har vikt ner sig för Putin. Den amerikanske försvarsministern säger nämligen att det är orealistiskt att ett land som USA tidigare stått bakom ska kunna hävda rätten till sina gränser och sitt territorium. Det realistiska är i stället, enligt USAs försvarsminister, att den som angriper ett annat land ska få något för det, i den orealistiska tron att det gör Ryssland mindre aggressivt i sina krav på andra.
Man formar inte framgångsrika förhandlingar om man redan innan de inletts ger motparten vad den vill ha:
- besked om att Ukraina inte ska få bli medlem i Nato, eftersom Ryssland inte vill ha en granne som kan försvara sina gränser,
- och territoriella eftergifter som underminerar internationell rätt och ger Putin framgång.
För Europa innebär den trumpska eftergiften att Putin redan innan förhandlingarna inletts kan se sig som deras vinnare. Det är ett München nummer två som Putin förnöjsamt blickar fram emot. Och det Putin nu får i förhandlingar med USA kommer bara vara inledningen till en process av nya krav, nya hot, nya angrepp och nya förhandlingar, med en motpart som han känner att han kan manipulera till ständigt nya eftergifter.
Det finns inga vinnare i detta annat än Ryssland och Kina som triumferar.
Det skrattas därför gott i Moskva. Den amerikanska biståndsverksamheten lämnar fältet fritt åt Kina och Ryssland i den fattiga världen. Den amerikanska handelspolitiken ställer USA i konflikt med sina vänner och den egna ekonomins tillväxt. Det finns inga vinnare i detta annat än Ryssland och Kina som triumferar.
Långsiktigt är det USA som är förloraren i fråga om makt och inflytande. Bakom sina egna tullmurar tänker sig Trump att den ekonomi som har blivit världens största ska bli större genom att slippa den konkurrens och handel som gjort Amerika stort. Det kan bli några fler jobb men ännu fler förlorade, högre priser och stigande inflation samt mindre handel och mindre tillväxt. Det allvarliga för USA är att när man stänger sig inne med tullar kommer andra att handla mer med varandra och med USA allt mer vid sidan om de relationer som då växer fram. I Beijing och Moskva är glädjen stor över att det stora USA krymper sig självt.
***
Det finns emellertid två viktiga hinder för att denna eftergivenhetens politik även ska komma att prägla Europa.
Det första handlar om det Ukraina som frivilligt inte kommer att ge upp sitt land och sitt territorium inför en diktatur som vill utplåna den ukrainska nationen. De kommer att, oavsett vad två stormaktsledare säger i sina fåtöljer, försvara sitt land i skyttegravar och stå upp emot vardagens terror.
Det andra handlar om Vi. Vi Europa. Vi som nu måste växla upp till ett Europa som kan ge det stöd som försvaret av Ukraina förutsätter och rusta upp till den styrka som vår säkerhet kräver. Ekonomiskt står Europa tillsammans femton eller tjugo gånger starkare än den nu krympande ryska ekonomin.
Vi måste mycket snabbt, snabbare än vad vi tänkte i går, rusta upp det svenska försvaret.
Men det kräver att vi nu inser att det är ett krigstidens Europa vi lever i. Vi måste mycket snabbt, snabbare än vad vi tänkte i går, rusta upp det svenska försvaret och Europa måste i sin helhet göra det samma. Länder som Polen och de baltiska nationerna har gått före och de nordiska länderna har än så länge följt efter långsamt. Nu måste vi göra det som vår säkerhet kräver och komma ikapp dem.
Det kräver andra tankegångar än gårdagens. Därför bör EU utöver medlemsstaternas utökade försvarssatsningar genomföra en gemensam upplåning för att finansiera ett starkt gemensamt stöd till Ukraina.
Vi måste ge Nato ett så starkt europeiskt ben att Putin inte vågar syna Trumps kort. Och vi måste se till att Nato får en så stark arm på Arktis att både europeisk och amerikansk säkerhet kan värnas, oavsett om Trump förstår eller inte förstår att amerikansk och europeisk säkerhet – i Europa, på Arktis och i Stilla Havet – är globalt sammanvävd.
Globalt står Europa för en handel som kan nå långt fler än vad den amerikanska kommer göra under Trump. Nu är tiden för EU att skapa en väv av fria länders handel som USA får förhålla sig till. Inom ramen för detta bör EU erbjuda Storbritannien ett närmare samarbete tillsammans med länder som Kanada, Nya Zeeland och Australien till en större ekonomisk och politisk allians för gemensam säkerhet.
De nordiska länderna kan tillsammans sätta denna agenda för EU genom att forma ett mönster för europeisk politik. Genom ett allt närmare politiska samarbete kan vi frimodigt visa att stabila demokratier och öppna ekonomier ger den bästa välfärden och den starkaste säkerhetspolitiken. Europa kan få ny kraft genom ett starkt Norden.