Utblick Krönika
USA:s tid som världspolitiskt föredöme är över
Gårdagens presidentinstallation klargjorde att det inte finns anledning att hysa förhoppningar om något annat än amerikansk isolationism, protektionism och merkantilism under Trumps presidentår. Men inte heller Trumpadministrationen varar för evigt, skriver Janerik Larsson.
USA:s moderna roll i världspolitiken inleddes efter Japans attack mot Pearl Harbor den 7 december 1941. Då möjliggjordes president Franklin Roosevelts frigörelse från den isolationism som präglade amerikansk politik sedan första världskrigets slut.
Den period, som nu definitivt har avslutats med Donald Trumps andra tid i Vita huset, fortsatte under kalla kriget. USA ville vara ett föredöme, en ledarnation. Donald Trumps tillträde som USA:s president 2017 skulle inneburit ett återvändande till förkrigsisolationismen, men han omgavs då av kunniga rådgivare som försvårade hans merkantilistiska drömmar.
I går satte Trump som nytillträdd president definitivt punkt för den period som inleddes 1941. Nu är det ”America first” som gäller. Den idealism som präglat amerikansk politik sedan andra världskrigets slut är nu definitivt avförd till historieböckerna.
USA har nu en president som inte vill se landet som ett demokratiskt föredöme, utan som en egoistisk stormakt precis som Kina eller Ryssland. Det finns inga fördelar med samarbete för Trump.
Gårdagen klargjorde att det inte finns anledning att under Trumps presidentår hysa förhoppningar om något annat än amerikansk isolationism, protektionism och merkantilism.
President Trump höll två tal igår. Det ena, det officiella presidenttalet, var en polerad version av det tal han höll 2017. Kort därefter höll han ett annat, längre tal inför unga anhängare. Där var det den Donald Trump som initierade attacken mot kongressen den 6 januari 2021 som talade. Samma bitterhet, samma oförsonlighet som i förra årets många valtal fyllda av narcissistens bitterhet.
Senare under kvällen signalerade han ånyo sina planer på merkantilistisk handelspolitik – dels som ett förhandlingsinstrument, dels för att visa på den fasta tilltro han har till merkantilismens välsignelse.
Många runt Trump är företagsledare som tror att politik kan bedrivas som när man leder ett företag.
Nu kommer Trump att i hög grad vara omgiven av politiska amatörer. De kommer inte på samma sätt som hans rådgivare 2017–2021 att kunna anlägga moteld mot hans påfund.
Många runt Trump vet inget om vad som väntar dem. Många är företagsledare som tror att politik kan bedrivas som när man leder ett företag.
Robert Rubin som efter två decennier som framgångsrik företagsledare på Goldman Sachs blev Bill Clintons finansminister formulerade häromdagen i Wall Street Journal varningsord till Elon Musk och andra från näringslivet som nu vill förverkliga delar av Trumps politik: ”Var ödmjuka annars kommer ni att förödmjukas”. Politik och företagande är två väsensskilda världar.
Några månader efter att Trump svurits in som USA:s president den 20 januari 2017 skrev jag en krönika här i Smedjan. I den skrev jag om fantasternas roll i amerikanskt politiskt liv och förutsåg jag att det skulle komma en ny Trump efter Trump. Riktigt så blev det inte. Det blev Trump igen.
Donald Trumps stormöten under hans presidentvalrörelser har liknat de evangeliska jättekyrkornas gudstjänster. Den överdrivna retoriken, den entusiastiska publiken för vilken inget tvivel fanns om predikantens budskap, det råa föraktet för motkandidaten – allt hade sina likheter med det som i USA kallas den evangeliska rörelse som i olika former spelat en viktig roll under en stor del av USAs historia.
Det finns en koppling mellan trumpismen och denna amerikanska religiös tradition, något som har saknats i svenska beskrivningar av amerikansk historia och av dagens USA.
Att USA under i stort sett hela sin historia haft prominenta fantaster – inte nödvändigtvis religiösa – som ett mycket betydelsefullt inslag i samhällsbilden, är inte något som passat in i vår USA-bild.
Den amerikanske journalisten Kurt Andersen har i boken Fantasyland: How America Went Haywire – A 500-Year History skildrat USA som ett fantasternas land. Egentligen är det en smula förvånande att denna infallsvinkel är så ignorerad när vi själva lever i en tid där en variant av religiöst undergångstänkande blivit så framträdande.
Olika grupperingar har sedan före USA:s självständighet burit fram denna mycket specifika amerikanska ”religion”. Enligt Andersen grundas dessa fantastföreställningar som på en specifik föreställning om vad det innebär att vara amerikan:
Att vara amerikan betyder att man kan tro vad som helst, att ens trosföreställningar är lika goda eller bättre än alla andras.
Trumps slagord som nu väcker genklang i USA kommer från historien: ”Make America great again” är lånat från Ronald Reagans kampanj 1980 och ”America first” kommer från Woodrow Wilson som valdes på den parollen 1916 för att hålla USA utanför första världskriget.
Inför vad som kommer att hända framöver i Vita huset är de bästa råden jag sett att hämta från två krönikor i dagens Washington Post. Karen Tumulty skriver att det som nu gäller är följande:
Watch what Trump does. Don’t get distracted by what he says.
George F Will som skrivit krönikor i 50 år i Washington Post slår fast den sanning vi lätt glömmer just nu:
Trump too shall pass.