Gunnar Hökmark: Vårda valfriheten på riktigt

Sverige är unikt i det att vi infört vad som kan kallas en allemansrätt att välja mellan olika alternativ i välfärden. Oavsett inkomst eller förmögenhet kan man i Sverige välja en bättre skola, en äldreomsorg som känns bättre och en sjukvård som finns tillgänglig och motsvarar ens personliga behov. I andra länder är detta en klassfråga. 

Framväxten av den nya välfärden med en mängd fristående skolor och privata alternativ har inte skett genom några mystiska ”marknadskrafter” bortom människors kontroll. Den har skett genom de många människornas många beslut. 

Men för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har motståndet mot det privata företagandet i välfärden kommit att väga tyngre än den trygghet som valfriheten innebär för medborgarna. 

För att kunna motivera kampanjen mot människors valda välfärd har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hemfallit åt socialismens allra värsta demonbilder av företagande. Privata företagare är giriga, ofta brottsliga och suger ut pengar ur den offentliga välfärden. Dessutom utmålas alla de alternativ som människor själva valt som undermåliga – förutom när de utmålas som så bra att det är orättvist att bara vissa kan välja dem. Allt detta är fel. 

Välfärdens problem är helt andra än att vi har privata företag som bidrar till skola, sjukvård, omsorg och förskola. Det handlar om köerna, om den offentliga strukturens oförmåga att anpassa sig till nya krav och möjligheter, samt en ineffektivitet som lett till att ständigt ökade resurser inte lett till bättre verksamhet utan till mer byråkrati och fler administratörer. Sverige ligger i topp vad gäller anställda inom sjukvård, skola och förskola i relation till vår befolkning men har likväl stora brister. Störst är problemen inom de kommuner och regioner som under längst tid styrts av de rödgröna. Där är köerna längre och skolornas resultat sämre. Och kostnaderna högre.

Det är sorgligt när det finns borgerliga politiker som utifrån den problembild som valfrihetens fiender målar upp klandrar sig själva.

Det är mot bakgrund av detta som det är sorgligt när det finns borgerliga politiker som utifrån den problembild som valfrihetens fiender målar upp klandrar sig själva för att man ”inte vårdat valfrihetsreformerna” och nu vill begränsa valfriheten. 

Särskilt förvånande är detta när liberala skolpolitiker på utbildningsdepartementet ställer sig på samma sida som valfrihetens fiender. Det innebär att man blundar för det som är den svenska skolans verkliga problem, och som framförallt drabbar elever med invandrarbakgrund. 

Alltför många skolor levererar år efter år undermåliga resultat där stora delar av eleverna inte når gymnasiebehörighet. Det är ett svek mot varje årskull elever på dessa skolor. 

Alla skolpolitiker bör därför ställa sig frågan; vad är problemet? Är problemet att elever kan välja, att det finns mångfald och en utveckling som ger skolor sund konkurrens och fler att jämföra sig med? Att 400 000 elever går i en skola som de eller föräldrarna anser vara bättre än den som man annars hade gått i? Att företag som lyckas bra går med en normal vinst liksom alla andra företag, inklusive alla företag som bygger kommunala skolor, statliga vägar eller försvarets stridsfordon? 

Eller är problemet i stället att många elever aldrig får möjlighet att utvecklas som de skulle kunna? Att kommuner och politiker inte fokuserar på de skolor som år efter år inte förmår göra sin uppgift? Att det finns skolor som borde läggas ner, kanske ersättas av närliggande kommunala skolor eller nya friskolor? Att skolans resurser inte når ut till klassrummen? 

Eller i välfärden som helhet; att köerna växer när privata alternativ läggs ner eller stoppas, som i Region Stockholm? Att äldres utsatthet ökar när de inte kan välja nya alternativ med nya omsorgsförmågor? Att sjukvården är så ineffektiv att den står och stampar trots ständigt ökade resurser och att den inte förmår följa den medicinska utvecklingens många snabba framsteg?

För liberaler bör välfärden och valfriheten självfallet vårdas men inte utifrån vänsterns falska problembild.

För liberaler bör välfärden och valfriheten självfallet vårdas men inte utifrån vänsterns falska problembild utan utifrån den verklighet vi möter. Vi ska vårda valfriheten inte för att begränsa den utan för att utveckla den. Så här: 

• Låt alla få välja sjukvård fritt inom landet, oavsett regionernas gränser. 
• Genomför en lag om patienters valfrihet (LOP)  som kompletterar Lagen om Valfrihet (LOV) och ger patienter en rätt att kunna välja sjukvård och regioner en plikt att öppna upp för och underlätta patienters val.
• Inför ett obligatoriskt skolval.
• Lägg ner dåliga skolor oavsett om de är kommunala eller fristående.
• Låt antagningen till högskolor och universitet i större grad bygga på antagningsprov så antagningen blir rättvis och pressen på skolor att ge rätt kunskaper och betyg ökar.
• Se till att offentliga myndigheter kan säkerställa kvalitet oavsett om det är offentliga eller privata utförare och bekämpa brottslighet oavsett var den uppträder.
• Inför nationella prov som rättas externt och som motverkar betygsinflation inom såväl kommunal som fristående skola.
• Låt fler sjukhus fungera som S:t Göran i Stockholm, med mycket bättre resultat, patientnöjdhet och medarbetarupplevelser än jämförbara sjukhus. Varje region bör ha minst ett S:t Göran. 
• Låt regionerna i första hand finansiera den enskildes val av sjukvård oavsett var man väljer vården. 

Det är valfriheten, utvecklingen, konkurrensen och mångfalden som ska vårdas, inte Socialdemokraternas propaganda.