Vilken auktoritär stat vill du helst bo i?
Var skulle du helst vilja vara medborgare och invånare: i Ryssland eller i Kina? Svarar du Kina finns en risk att du låter dig imponeras av framgångar som i själva verket innebär hot. Eller så har du bara inte läst det senaste om den kinesiska regimens användning av teknologi.
”Kina är fullt av ansiktsigenkänningsteknologi värdig Black Mirror”, stod det i en kort artikel i förra månadens nummer av Atlantic. Skribenten är inte den första som drar paralleller mellan den bisarra brittiska dystopiserien och verklighetens Kina. Vissa exempel är lätt obehagliga. Somliga andra överträffar George Orwells otäckaste mardrömmar.
I mångmiljonstaden Jinan identifierar kameror fotgängare som går mot rött och skickar dem böter (alternativt erbjuder sina offer en givande halvtimmeskurs i trafikregler eller möjligheten att hjälpa en polis kontrollera trafiken). Offentliga toaletter har toalettpappersautomater som använder ansiktsigenkänning för att förvägra den enskilde toalettbesökaren mer än en meter toapapper. KFC:s ”smarta restaurang” i Peking skannar kundernas ansikten och erbjuder dem menyförslag baserat på deras ålder, kön och ansiktsuttryck (ju sämre humör, desto större läsk?).
Och bakom det diskreta namnet ”socialt kreditsystem” döljer sig ett enormt politiskt program för att samla in all tillgänglig data om varje kinesisk medborgare – från bankkonto till sökhistorik på nätet – och baserat på denna information tilldela medborgarna ett socialt kreditvärde. Poäng för gott uppförande kan läggas till, och minuspoäng för oönskat beteende dras ifrån. Enligt regeringsdokument är målet (på fullt allvar) att ”tillåta de pålitliga att röra sig överallt under himlen men göra det svårt för de misskrediterade att ta ett enda steg”.
Brittiska The Telegraph rapporterade nyligen att över 12 miljoner kineser har belagts med reseförbud inom landet på grund av sitt låga sociala kreditvärde. Samtidigt utrustas de kinesiska poliserna med så kallade smarta solglasögon, som skannar ansikten och identifierar misstänkta.
Kinas relation till ny teknologi är osund nog i sig. Lägg därtill att landet är en kommunistisk diktatur med imperialistiska ambitioner och allvarliga brister i yttrandefrihet, pressfrihet och diverse andra grundläggande mänskliga rättigheter.
Enligt regeringsdokument är målet att ”tillåta de pålitliga att röra sig överallt under himlen men göra det svårt för de misskrediterade att ta ett enda steg”.
Lägg till ett ”före detta” framför ”kommunistisk diktatur”, och plötsligt börjar det låta väldigt likt Ryssland. Likheterna har inspirerat mig att utsätta ett antal vänner och bekanta för ett hypotetiskt val: Vad skulle du helst vilja vara, rysk medborgare bosatt i Ryssland eller kinesisk medborgare bosatt i Kina?
Till min överraskning har den övervägande majoriteten svarat Kina. Det har inte att göra med välstånd (Rysslands BNP per capita är marginellt högre än Kinas), eller att man i min bekantskapskrets hyser några större illusioner om graden av frihet – eller privatliv – man skulle uppleva som kinesisk medborgare.
Det handlar om något helt annat: Kina upplevs vara ett framtidsland, medan Ryssland anses vara i nedgång.
Utifrån det kan man dra ett antal slutsatser. Till att börja med är de kinesiska propagandaorganen uppenbarligen mer effektiva än de ryska. Sedan ligger det förstås något i att Kina är mer framgångsrikt. Ryssland har visserligen lyckats ockupera en bit av ett grannland och påverka/störa ett flertal demokratiska val i västvärlden, men Kinas infrastrukturinvesteringar håller på att ge landet ett betydligt starkare inflytande världen över, understött av Konfuciusinstituten och andra mildare påverkansoperationer. Det är tydligt att den kinesiska regimen har förstått konceptet mjuk makt.
Detta borde dock vara till Rysslands fördel i valet av var man ska vara medborgare och bosatt. Det säger sig självt att en auktoritär regim på fallrepet är svagare än en auktoritär regim på uppgång. Mer desperat och impulsiv, men definitivt svagare.
Och så utrustar inte Kreml (ännu?) poliser med ansiktsigenkännande glasögon, eller poängsätter enskilda medborgare utifrån deras regimvänlighet.
Resonemanget gäller inte bara för medborgare i de olika länderna. Ryssland är ett mer närliggande hot mot de västerländska demokratierna, både geografiskt och historiskt. Ju mer man läser om Kina, desto mer framstår det dock som det långsiktigt allvarligare hotet mot vårt samhällssystem. Ingen kan anklaga västvärlden för att vara i toppform för närvarande, framför allt inte med tanke på vilka idéer som fått luft under vingarna här på sistone. Samtidigt verkar auktoritära, kommunistiska Kina vara vid utmärkt vigör. Det borde uppfattas som negativt, inte positivt, när ett land med den sortens värderingar vinner mark.