Föreställ dig att du, efter flera år i branschen, har kommit på ett nytt arbetssätt som ger bättre resultat för dina kunder, till en lägre kostnad. Det finns inte möjlighet att genomföra arbetssättet på din nuvarande arbetsplats, så du bestämmer dig för att starta ett företag. Det är ett stort steg, men eftersom du har både universitetsutbildning och mångårig erfarenhet så vet du att du är väl förberedd och du är villig att ta risken att bli din egen. Du känner till din framtida kundkrets och har många utvecklingsidéer som du vill förverkliga. Banken tror på din idé och du har fått löfte om lån, med villan som säkerhet.  

Tänk dig nu att branschen som du arbetar i är inom den offentliga välfärdssektorn, i en medelstor svensk stad. På nyheterna hör du debatten om vinst och en politisk vilja att minska de privata inslagen i välfärden.  

Du vet att din idé skulle öka tillgången på vård, utan att kosta skattebetalarna mer. Effektiviteten och tillgängligheten skulle bli bättre. Men skulle du starta bolaget? 

***

Den inledande berättelsen är baserad på en verklig händelse, berättad av en blivande välfärdsföretagare.  Personen valde att ändå ta steget att bli egen. När beslutet skulle meddelas till dennes dåvarande chef så fick hen en oväntad reaktion. ”Det här innebär att du går över till den mörka sidan, vi kommer att krossa dig!”  

Lyckligtvis var det inte slutet på just den historien, men tanken på hur många framgångshistorier som kanske aldrig tar sin början är oundviklig. Det är tyvärr inte särskilt ovanligt att företagare från välfärdssektorn bär på liknande historier. 

Att anklagas för att gå över till ”den mörka sidan” är knappast ett argument byggt på fakta. Det är ett ifrågasättande av moral och värderingar. Den här moralismen slår igenom även i dagens debatt. Det tycks finnas en underliggande föreställning om att just ”mjuka” tjänster som vård, skola och omsorg bara ska få tillhandahållas utan vinstintresse, annars hotar mörkret.  

Det är dock en dubbelmoral som kommer till uttryck. Den offentliga sektorns tjänsteköp när det gäller traditionellt mer manligt orienterade tjänsteområden ifrågasätts inte på dessa grunder. Det är accepterat att företag tjänar pengar och gör vinst inom ”hårda” tjänster, som transport och infrastruktur. Att företag bygger sjukhus eller förser en skola med läromedel ses inte som kontroversiellt i detta avseende.  

***

Välfärden är en viktig arena för kvinnors företagande. Precis som män, tenderar kvinnor att starta företag inom branscher som de har kunskap om och erfarenhet från sedan tidigare. Sett till utbildnings- och karriärval innebär detta att branscher inom tjänster, vård, omsorg och utbildning är särskilt viktiga. Inom exempelvis vård och omsorg drivs 64 procent av de drygt 15 000 företagen på området av kvinnor.

Företagande i välfärden bidrar till ökad valfrihet i flera dimensioner. Möjligheten till företagande innebär inte bara att enskilda individer kan välja mellan att ta anställning eller att bli sin egen. Det ökar också antalet möjliga arbetsgivare för dem som jobbar i välfärden och innebär fler utförare som brukare, patienter och elever kan välja mellan. Konkurrensen från fler utförare utvecklar befintliga system och ger i längden ökad kvalitet. Rättvisan ökar genom ersättningsmodeller som gör att även de som inte kan betala ur egen plånbok kan välja mellan olika offentligfinansierade utförare.  

Att debatten tidvis är mycket hård slår naturligtvis mot företagandet i sektorn.

Att debatten tidvis är mycket hård, och att spelreglerna vad gäller välfärdstjänster ständigt ifrågasätts, slår naturligtvis mot företagandet i sektorn. Resultatet blir inte enbart färre alternativ för elever och brukare utan också osäkrare förutsättningar för företagande i kvinnodominerade sektorer.  

Vidgar vi perspektiven och tar in hela arbetsmarknaden så präglas Sverige av hög sysselsättning bland både kvinnor och män. Det är ett resultat av våra system kring bland annat socialförsäkring och barnomsorg. Jämställdhet på arbetsmarknaden har varit en viktig fråga under lång tid och skillnaderna i arbetsmarknadsutfall, såsom löner och olika typer av ledarpositioner, har också minskat kraftigt under 2000-talet. Idag placerar vi oss i toppen av både EU:s och FN:s jämställdhetsindex.  

Sverige är således bra när det gäller jämställdhet på många områden – men det finns ett viktigt undantag. När det gäller kvinnors företagande och entreprenörskap så hamnar Sverige långt efter de flesta länder i Europa. Sett till andelen kvinnor bland företagarna i EU så placerar sig Sverige på plats 24 av EU:s 27 medlemsländer. Studerar man andelen kvinnor som driver företag med minst en anställd blir bilden ännu sämre, Sverige hamnar näst sist i jämförelsen.  

***

När det kommer till entreprenöriell förmåga så finner nationalekonomisk och psykologisk forskning inte några större skillnader mellan kvinnor och män. Det finns inte heller någon större skillnad när det kommer till att se affärsmöjligheter, vilket man gör i ungefär lika hög grad. 

Det finns däremot skillnader på gruppnivå som kan förklara varför andelen företagare kan vara högre bland män än kvinnor generellt. Exempelvis tenderar fler män än kvinnor att ha högre tilltro till sin egen förmåga, mindre rädsla för att misslyckas och högre riskbenägenhet. Eftersom dessa gruppskillnader finns i alla länder så kan de dock inte förklara varför entreprenörskapsgapet, skillnaden i företagande mellan kvinnor och män, är större och ökande i just Sverige.  

Frågan om varför inte fler kvinnor driver företag i Sverige är viktig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Om entreprenörskapsgapet beror på direkta eller indirekta hinder kopplade till exempelvis den förda politiken så går vi miste om företag och innovationer som skapar arbetstillfällen och tillväxtkraft i den svenska ekonomin.

Delar av entreprenörskapsgapet kan med andra ord handla om att kvinnor, som i grunden är beredda att utsätta sig för de risker och den konkurrens det innebär att driva företag, avstår eller sänker ambitionsnivån på grund av den förda politiken. 

***

Sverige har under lång tid arbetat för att uppnå lika möjligheter och villkor för kvinnor och män på arbetsmarknaden, i utbildning och anställning. Men hur ser förutsättningarna egentligen ut för kvinnors företagande och företagande i kvinnodominerade branscher? 

En första insikt är att företagande i kvinnodominerade sektorer inte alltid möts med positiva hejarop, vilket exemplet ovan visar. Företagande i välfärdssektorn har under lång tid varit föremål för skiftande politiska signaler och stundtals hård kritik.

Efter den så kallade Reepaluutredningen sjönk nyföretagandet drastiskt och antalet nedlagda verksamheter ökade. 

Efter den så kallade Reepaluutredningen 2017, som bland annat föreslog ett vinsttak i välfärden, sjönk nyföretagandet drastiskt och antalet nedlagda verksamheter ökade. Synen på företag inom vård och utbildning är fortfarande problematisk, vilket såklart har betydelse för både investeringsvilja och beslut kring företagande i branschen.   

En andra iakttagelse är att det är viktigt att kunna finansiera sitt företag, inte minst i uppstartsfasen. Många tänker nog att det är via banklån som detta sker, vilket också var vanligt fram till mitten av 2000-talet. 

I dag är det dock mindre än 8 procent av de nystartade företagen som har banklån. Hårdare regelverk och dyrare processer sätter krokben för företag generellt, men särskilt för mindre företag med få anställda och lågt realkapital – vilket ofta är fallet för företag inom tjänstesektorn. Eftersom kvinnor i högre utsträckning driver just tjänsteföretag, som inte har fasta tillgångar att belåna, så slår den här typen av lagstiftning hårdare mot kvinnors förutsättningar att få finansiering.  

En tredje reflektion är att våra välfärdssystem är utformade för personer som är anställda och har ett jämnt inkomstflöde. Flera utredningar har visat att tillgängligheten till socialförsäkringssystemen brister för just företagare, vilket ökar risken att stå utan stöd vid sjukdom, föräldraskap eller arbetslöshet. 

Detta är såklart problematiskt för alla företagare, män som kvinnor, men slår antagligen hårdare mot kvinnor, eftersom det är vanligare bland kvinnor att någon gång i livet vara exempelvis föräldraledig eller sjukskriven. Risken att vara företagare jämfört med att vara anställd blir då automatiskt högre.  

 ***

Naturligtvis är frågan kring företagandets villkor större än de exempel som lyfts här. Poängen är att vi verkar glömma en uppenbar del av jämställdheten när vi pratar om kvinnors och mäns lika villkor och möjligheter på arbetsmarknaden och i samhället. Det finns inget som tyder på att kvinnor skulle ha lägre förmåga att driva företag eller att de ser färre affärsmöjligheter än män. Ändå verkar vi låta förutsättningarna att driva företag skilja sig åt, och detta får effekter.  

Att ta steget och bli sin egen inom vård, skola och omsorg borde locka fler – men den politiska stigmatiseringen av vinst och företagande har en avskräckande effekt. Det finns en uppenbar risk att kvinnor väljer bort företagande för att slippa bli ifrågasatta både i offentliga och privata sammanhang.  Den politiska osäkerheten kring ersättningar och andra förutsättningar gör det svårt att få både startkapital och långsiktighet.  

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

Det är ett dyrt misstag för vårt samhälle, tillväxten och konkurrenskraften att glömma bort välfärdsföretagandet som en viktig fråga för valfriheten och jämställdheten. Tar vi inte tag i detta riskerar Sverige att förlora viktig innovation och ännu fler potentiella företag som startas och drivs av kvinnor.  

Denna utveckling behöver och kan brytas. 

Grundläggande kunskaper om ekonomi och företagande borde bli ett naturligt inslag i utbildningar som leder fram till yrken i välfärden. Dessutom behövs bättre finansieringsmöjligheter vid start av nya företag, särskilt inom tjänstesektorerna. Slutligen måste förutsättningarna för företagande i välfärdssektorn säkras och tydliggöras. Politiken behöver tydligt uppvärdera välfärdsföretagandet som den stora tillgång för samhället som det faktiskt utgör.  

Artikeln är ett utdrag ur antologin När du får bestämma som är utgiven av Valfrihetens vänner och finns att ladda ner här.

Omslagsfoto: Shutterstock