Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Utblick Ledare
Von der Leyen vann slaget – men riskerar förlora kriget
Trots att von der Leyen överlevde misstroendeförklaringen kommer problemen inte försvinna. Hennes mittenkoalition må ge skenet av enighet men är mer delat än vad omröstningen visade. Europa skulle göras gott av att se problemen lösas. Det skriver Bean Khalil.
Det lär ha varit den amerikanska utrikesministern Henry Kissinger som ställt sig frågan “Who do I call if I want to call Europe”. De senaste åren har frågan snabbt kunnat besvaras med tre bokstäver: vdL. Och så är det fortsatt. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen överlevde torsdagens misstroendeförklaring i Europaparlamentet. Men det lär inte innebära slutet på hennes problem.
När den tyska försvarsministern lades fram som kandidat till kommissionsordförande verkade en klassisk kohandel mellan stormakter vara för handen. Von der Leyen var en nära allierad till Angela Merkel, kunde konversera på franska med president Macron och hade som dotter till en EU-byråkrat tillbringat sin barndom springandes på europakvarterens breda trottoarer. Hon var därför den perfekta kompromisskandidaten för alla dem som ville se en maktförskjutning från kommissionen till regeringscheferna.
Men så blev det inte. Tidigt in i den första mandatperioden visade von der Leyen att det var hon som bestämde. Med skicklig politisk manövrering lyckades hon framgångsrikt hålla ihop den mittenkoalition som fick henne vald. Med ambitiösa klimatförslag, hantering av coronapandemin och ett orubbligt stöd till Ukraina cementerade hon sig som Europas de facto ledare.
Alla ville ha något i utbyte mot att trycka grönt.
Trots hennes framgångar så var det nog ändå bristen på andra, bättre, alternativ i ett omvärldsläge som var den främsta anledningen till omvalet 2024. Men eftervalsprocessen skedde inte utan friktion. Alla ville ha något i utbyte mot att trycka grönt.
För att vinna över ledamöterna i sin egen partigrupp skulle hon säkra EU:s yttre gräns och stärka konkurrenskraften. För den socialdemokratiska partigruppen utlovades fokus på sociala frågor och skapandet av en kommissionär med ansvar för bostäder. För mittengruppen lovade von der Leyen att inte flörta allt för mycket med ytterhögern. För att försöka vinna över den miljöpartistiska gruppen – eller i vart fall tysta ned det högljudda motståndet – skulle den förra mandatperiodens Green New Deal inte röras.
Von der Leyen gjorde alltså som alla innan henne hade gjort: hon lovade allt till alla.
Fram till de senaste veckorna har hon lyckats hålla ihop koalitionen. Men sedan kom torsdagens misstroendeförklaring. Anledningen till den stavas Pfizergate och von der Leyens ovilja att offentliggöra sina sms med läkemedelsjätten Pfizer i samband med unionens stora inköp av coronavaccin.
Den allsmäktiga kommissionsordförande von der Leyen är därför försvagad, men än så länge inte så mycket mer än det.
Trots massiv kritik så fanns det i realiteten ingen större risk för att misstroendeomröstningen skulle avsätta von der Leyen. Det finns i nuläget ingen som skulle vara ett tänkbart alternativ. Men att von der Leyen satt någorlunda säkert hindrade inte delar av hennes koalition från att vädra sitt missnöje i hopp om att bli kompenserad.
Sagt och gjort så kom häromdagen uppgifter om att von der Leyen nu utlovat eftergifter i förhandlingarna om EU:s långtidsbudget. Hoppet om att omlokalisera eller rent av skära i anslag från regionbidrag får därför vänta.
Den allsmäktiga kommissionsordförande von der Leyen är därför försvagad, men än så länge inte så mycket mer än det. Det riktiga hotet är när det blir skarpt läge och hennes löften förr eller senare kommer att kollidera. Som Politico tidigare rapporterade blev det stor kalabalik när kommissionen skickade signaler om att de skulle dra tillbaka ett direktiv om att förbjuda greenwashing. Försöken att skrinlägga förslaget möttes av högljutt motstånd från mittengruppen och socialdemokraterna, vilket föranledde ett förnekande. Men dementerandet har i sin tur upprört von der Leyens egen partigrupp, som såg direktivet som ett avsteg från den regelförenkling som utlovats.
Även om just denna rävsax kan lösas så kommer fler i framtiden. I takt med att löftena blir till konkreta lagförslag kommer oenigheten bli allt mer synlig, liksom sprickorna i hennes koalition. Förhoppningsvis kommer även framtidens skiljaktigheter att lösas.
Om Henry Kissinger hade ställt sin fråga i dag hade svaret nog fortfarande stavats von der Leyen. Frågan är bara om inte det nu föranleds av några sekunders betänketid. Stjärnglansen börjar dessvärre falna.