Idéer Essä
Wokeismen tvingar fram nya arenor för utbildning
Hoten mot yttrandefrihet på universiteten kommer från både höger och vänster. Som följd har en rad ledande akademiker byggt upp nya arenor för utbildning och idéutbyte. Nytänkarna måste dock akta sig för att inte bli en del av den utveckling de själva kritiserar, skriver Henrik Dalgard.
Debatten om yttrandefrihet på universitet har varit ständigt pågående under de senaste åren, särskilt i USA, Storbritannien och Kanada. Intressant nog är tesen att yttrandefriheten inom den högre utbildningen är hotad något som hörs från både vänster och höger.
Enligt många högerdebattörer kommer hoten inifrån universiteten där den idéströmning, som slarvigt kommit att benämnas som wokeism eller postmodernism, skapat en förhärskande hegemoni som hindrar studenter och forskare att uttrycka sig i känsliga frågor som könsidentitet, kolonialism och rasrelationer. Vänstern å andra sidan tenderar att peka på att hoten kommer utifrån universiteten, från politiskt håll, där högerpopulistiska politiker velat förbjuda progressiva värderingar och teorier från att sprida sig inom den högre utbildningen.
Det ligger en hel del i båda perspektiven. I boken The Coddling of the American Mind beskriver socialpsykologen Jonathan Haidt och hur postkolonial teori, kritisk rasteori och diskursanalys under 2010-talet kommit att bli allt mer normerande på universiteten, speciellt inom humaniora. Som en följd har perspektiv och teoribildningar som avviker från teorierna ibland kommit att uppfattas som förlegade eller i vissa fall rent ut farliga eller kränkande. De som drabbas tenderar att vara studenter och professorer med högerlutande åsikter.
75 procent av akademiker med konservativa åsikter inom humaniora upplevde sin arbetsmiljö som fientlig.
Enligt en rapport från Heterodox Academy anser 62 procent av amerikanska collegestudenter att diskussionsklimatet på deras campus hindrade dem från att uttrycka sina egna åsikter, en ökning från 55 procent året innan.
En annan undersökning från Centre for the Study of Partisanship and Ideology kom fram till att 75 procent av akademiker med konservativa åsikter inom humaniora upplevde sin arbetsmiljö som fientligt. Siffran hos akademiker med vänsterlutande åsikter var 5 procent.
Men även vänsterns perspektiv på utvecklingen inom utbildningssfären stämmer. Under de senaste åren har en rad republikaner, exempelvis guvernören i Idaho Brad Little, argumenterat för att teoribildningar, som kritisk rasteori, bör förbjudas på amerikanska skolor. Enligt den konservativa skaran är teorierna mer ideologi än forskning och hotar att indoktrinera unga och barn i en amerikanskfientlig ideologi.
I Storbritannien har den konservativa regeringen sagt sig vara ”otvetydigt emot” kritisk rasteori, och jämställdhetsministern Kemi Badenoch fastslog passionerat under en debatt i House of Commons att “We do not want teachers to teach their white pupils about white privilege and inherited racial guilt”.
Även i Sverige har denna debatt fått utrymme, bland annat genom Ivar Arpis och Anna-Karin Wyndhamns bok Genusdoktrinen (2020) där författarna hävdar att jämställdhetsintegrering blivit ett förhärskande perspektiv på landets universitet där kvinnor kvoteras in bakom stängda dörrar och professorer är rädda för att uttrycka avvikande åsikter.
Som en konsekvens av detta ser vi nu hur ledande företrädare inom akademin börjat skapa nya arenor för idéutbyte och utbildning som reaktion på hoten mot yttrandefrihet på universiteten.
Historikern Niall Ferguson, känd för sin forskning om imperialism, har tillsammans med bland annat Pano Kanelos, som tidigare varit rektor för Christ College, börjat bygga ett nytt universitet från grunden. I en artikel i Bloomerg News lägger Ferguson ut orden om bakgrunden till grundandet av The University of Austin.
Diskussionen har tystnat och en rad proffesorer har blivit deplatformerade
Enligt den kände historikern har grundarna av universitetet vitt skilda perspektiv på politik och utbildning men förenas i sin syn på att dagens universitetsväsende är på väg åt fel håll. Eller som Paneo Kanelos uttryckte det: “What unites us is a common dismay at the state of modern academia and a belief that it is time for something new.”
Enligt Ferguson finns det, förutom hoten mot yttrandefrihet som kommer inifrån akademin, två stora strukturella problem med den högre utbildningen. Det första är vad som beskrivs som ett svagt ledarskap inom universitetsvärlden. Professorer och administratörer har inte vågat stå upp och försvarat sina anställda eller de elever som uttryckt åsikter som ifrågasatt de moderna tolkningarna i känsliga frågor som etnicitet kön och kolonialism. Som följd har diskussionen i klassrummen tystnat och en rad professorer blivit deplatformerade eller inte vågat söka vissa tjänster.
Det andra strukturproblemet är enligt Ferguson den växande byråkratiseringen av universiteten. Under 2000-talet har antalet anställda som jobbar inom administration ökat kraftigt och universiteten anställer idag långt fler administratörer än professorer. Som följd har den högre utbildningen drabbats av en byråkratisk tröghet och en rad flaskhalsar. Ferguson hävdar vidare att det även inom administrationen finns en kraftigt vänsterlutning vilket medfört en ojämlik behandling av studenter med olika politiska åsikter och ibland ren och skär aktivism.
Enligt grundarna ska University of Austin utgöra ett tydligt alternativ mot dagens akademiska utveckling. På universitetets hemsida beskrivs de vägledande principerna i följande ordalag:
”Universities devoted to the unfettered pursuit of truth are the cornerstone of a free and flourishing democratic society. For universities to serve their purpose, they must be fully committed to freedom of inquiry, freedom of conscience, and civil discourse.”
Läs också:
University of Austin är fortfarande i uppstartsfasen men siktar på att först erbjuda en rad sommarkurser med samlingsnamnet ”Förbjudna kurser” där tanken är att ge ett balanserat perspektiv på de ämnen som är för känsliga att diskutera på de etablerade universiteten. Därefter siktar universitetet på att erbjuda ett masterprogram i entreprenörskap och ledarskap för att därefter växla upp och etablera ett fyraårigt liberal arts-program.
University of Austin är inte det enda exemplet på nya utbildningsinstitutioner som skapats som en konsekvens av utvecklingen på de etablerade universiteten.
Filosoferna Jeff McMahan, Peter Singer, och Francesca Minerva startade 2018 den akademiska tidskriften Journal of Controversial Ideas. Om Niall Ferguson i sin artikel om de bakomliggande orsakerna till grundandet av University of Austin fokuserade på hoten mot yttrandefrihet som kommer inifrån akademin hänvisar de tre filosoferna mer till de yttre hoten.
Flera gånger har hon behövt eskorteras till och från universitetet av säkerhetspersonal.
Initiativtagaren till tidskriften Francesca Minerva berättar i en intervju med The Guardian hur hon kommit att få en rad dödshot från kristna grupper i USA efter att hon publicerat en artikel om moralfilosofiska perspektiv på sena aborter. Flera gånger har hon behövt eskorteras till och från universitetet av säkerhetspersonal.
Minerva beskriver hur hoten som följt på grund av hennes forskning även hindrat hennes akademiska karriär då hon vid ett tillfälle blev nekad anställning för att hon ansågs vara för kontroversiell. Efter publiceringen av artikeln har hon enbart fått tillfälliga uppdrag inom akademin.
Peter Singer, som är den mesta kända av de tre grundarna, håller med om den bild Minerva målar upp. Singer har under en långt tid varit i det mediala rampljuset, och på grund av sina bestämda åsikter om utilitarism och djurs rättigheter har han blivit utsatt för en rad hot och försök till deplattformering. Han har blivit fysiskt attackerad under ett föredrag i Tyskland, och beskriver själv hur han ofta tvingas ha med sig säkerhetspersonal när han besöker USA.
Journal of Controversial Ideas ska enligt de tre filosoferna utgöra en plattform där forskare fritt ska kunna publicera artiklar om kontroversiella ämnen utan att riskera de hot och karriärhinder som de själva mött. Tidskriften är tvärvetenskaplig och tar in artiklar om allt från evolutionär biologi till filosofi och historia, men som har det gemensamt att de behandlar ämnen som kan anses för kontroversiella eller riskabla att ta upp i den traditionella akademiska miljön.
Den som läser innehållsförteckningen i Journal of Controversial Ideas senaste nummer finner artiklar med rubriker som Cognitive Creationism Compared to Young-Earth Creationism, Black Pete, King Balthasar, and the New Orleans Zulus: Can Black Make-Up Traditions Ever Be Justified? och The Epistemology of No Platforming: Defending the Defense of Stupid Ideas on University Campuses.
Det utmärkande draget för tidskriften, och det som gör att den kan garantera ett skydd för de akademiker som väljer att ge sig in i kontroversiella diskussioner, är att Journal of Controversial Ideas tillåter att artikelförfattare skriver under pseudonym, vilket gör den unik i sitt slag.
***
Reaktionerna på framväxten av dessa nya plattformar har varit många och spridda. Den amerikanska filosofen och författaren Sam Harris har exempelvis hyllat Journal of Controversial Ideas och University of Austin för att de utgör ett alternativ till den allt mer smala åsiktskorridoren på amerikanska universitet.
Mer pluralism och valfrihet inom en samhällssfär är sällan något negativt.
Å andra sidan har exempelvis journalisten och kolumnisten Nesrine Malik skrivit att de som ofta skriker sig hesa om yttrandefrihet inom akademin egentligen inte åsyftar yttrandefrihet utan friheten från kritik. De som vill skriva i en tidskrift som Journal of Controversial är enligt henne “thin-skinned, elitist, unable to engage in the hustle and bustle of the marketplace of ideas”.
Trenden att etablera alternativa utbildningsinstitutioner kommer sannolikt att föra med sig både för- och nackdelar. Att situationen på amerikanska och brittiska universitet i vissa fall hämmar det fria utbytet av idéer tycks det inte råda något tvivel om. Att det då växer fram nya plattformar som en reaktion är näst intill oundvikligt, och bör framförallt betraktas som positivt. Mer pluralism och valfrihet inom en samhällssfär är sällan något negativt.
Oron över att akademiker skulle tillåtas att skriva under pseudonym framstår som obefogad. Det viktigaste i utbytet av idéer inom akademin är trots allt idéerna i sig, inte vem som producerar dem. Så länge nya tidskrifter som Journal of Controversial Ideas har en etablerad referentgranskning (vilket den har) bör det inte vara något problem.
Postkolonial teori kan bidra med värdefulla perspektiv om den appliceras rätt.
En risk med utvecklingen är dock att de akademiker som står bakom framväxten av de nya plattformarna är alltför skeptiska till de teoribildningar som de upplevt som ett hot mot yttrandefriheten på traditionella universitet. Det är naturligt att ställa sig skeptisk till teorier som kritisk rasteori och postkolonial teori när man upplevt att de förhindrat de akademiska samtalet. Men det kan också medföra att relevanta teorier och perspektiv stängs ute från nya akademiska plattformar.
Som alla teorier och metoder utgör kritisk rasteori och postkolonial teori ett problem när de utmålas som den enda tolkningen av exempelvis studiet av historien. Men de kan likväl bidra med värdefulla insikter och perspektiv om de används rätt. För den som exempelvis studerar litteraturhistoria och ska skriva om Joseph Conrads klassiker Mörkrets hjärta kan ett postkolonialt perspektiv vara minst sagt relevant, så länge man är medveten om att det inte är den enda rätta läsningen av boken.
Här måste grundarna för University of Austin och Journal of Controversial Ideas leva upp till de ideal de själva säger sig företräda och fritt låta olika teorier och idéer brytas mot varandra. Det är trots allt det akademisk frihet handlar om.