Thea Erlandsson: Tacka konkurrensen för OS-medaljerna

När OS i Paris avslutades sent söndag kväll hade Sverige gjort sitt bästa resultat på 24 år (i ett sommar-OS). Med elva medaljer, varav fyra i guld, hade Sverige slagit sitt eget medaljmål och presterat på topp jämfört med de nordiska länderna. Sarah Sjöström, Armand Duplantis och Truls Möregårdh är några av de atleter som gjorde starka intryck, inte bara hos svenskarna som tittade hemma i TV-sofforna, utan även i hela världen. 

Att ett relativt litet land, vars idrottsverksamhet till stor del vilar på ideellt engagemang från civilsamhället, kunde komma så långt visar på underdogens förmåga att prestera. Det är inte det land som har störst befolkning eller lägger mest pengar på sina idrottare som nödvändigtvis kommer vinna. Det är det landet som är bäst, och för att vara bäst måste man våga vara uppfinningsrik. 

När Möregårdh mötte tidigare världsettan Fan Zhendong i sina bordtennismatcher mot Kina var det tack vare sina nya påhittade serverar och kontringar som Möregårdh tog poäng och satte Zhendong på reträtt. Det var när Möregårdh tänkte utanför boxen som matcherna tog fart på riktigt. Fysisk styrka, benhård disciplin och inövad perfektion i sina slag är Zhendongs fördelar, men vad gäller innovation trumfas han av sin svenske motståndare. Den uppfinningsrikedomen kunde inte det kinesiska maskineriet helt sätta stopp för. 

Det som gör innovation uppstår är den inneboende viljan att vinna.

Det som gör att innovation uppstår är den inneboende viljan att vinna. Att tävla i en idrottsgren är en form av konkurrens och med OS får insatserna mätbara resultat. I vissa sporter finns det inslag av taktik och strategi, exempelvis bordtennis, medan i andra är det ren styrka eller snabbhet som avgör. Däremot finns det alltid andra element som samspelar med dessa. Psykisk uthållighet ska inte underskattas, likaså det mänskliga drivet – för att kunna tävla krävs motivation och ambition. Alla dessa variabler är en del av de olympiska spelen och gör att även de mest oväntade kan vinna.

Löparen Julian Alfred från Saint Lucia, en önation i Karibien, lyckades till exempel knipa landets första guldmedalj i damernas 100 meterslopp, mot favorittippade amerikanskan Sha’Carri Richardson. Hennes tid på 10.72 sekunder gör henne till den åttonde snabbaste kvinnan i historien. Alfred själv hoppas att vinsten kan kanalisera mer resurser i idrotten. Samma förhoppning finns även hos de svenska atleterna. OS-medaljerna symboliserar inte bara den talang som finns och den uppoffring som gjorts för att nå dit, utan även möjligheten att få fler engagerade.

OS-medaljerna symboliserar möjligheten att få fler engagerade.

Svenska flickor och pojkar som ser Sarah Sjöström och Armand Duplantis bita i sina guldmedaljer och posera med kungen kommer att bli inspirerade att prova stavhopp och simning. Efter Möregårdhs succé har flera bordtennisklubbar sett ett ökat intresse för sporten, vilket är ovärderligt om Sverige ska hitta nya talanger. 

För de atleter som gjorde sina första OS, bland annat 18-åriga Tara Babulfath som tog brons i judo, är medaljen även ett kvitto på att det lönar sig att arbeta hårt och investera tid i sitt idrottande. Det blir en sporrande kraft att fortsätta tävla. 

OS i Paris synliggör en viktig sak. Utan tävling och konkurrens hade inte Sverige eller andra mindre länder kunnat skapa sina medaljer och vinna mot jättarna från USA och Kina, som har tillgång till fler resurser och mer pengar. Nyckeln till framgången är innovation. Det är en princip som även gäller i andra delar av samhället. Med innovation kan Sverige bli, och vara, världsledande inom grön teknik, företagande och forskning. Men för att det ska ske är konkurrens en grundförutsättning. Det får vi inte glömma.