Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Ekonomi Krönika

Därför skapar förbud inga innovationer

Inga betydelsefulla upptäckter har skett för att existerande produkter förbjudits. Förbränningsmotorn tillkom exempelvis inte för att man förbjöd hästdragna fordon. Det skriver Erik Lakomaa i ett försök att ta död på den politiska lockelsen att tvinga fram innovation.

Incitamenten till innovationer är sannolikt ingenstans större än inom idrotten. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Vid OS i Los Angeles 1984 simmade japanen Daichi Suzuki hela första längden i ryggsimmet under vatten med fjärilsbenspark. Det var det internationella genombrottet för en teknik som uppfunnits strax innan av amerikanen Dave Berkoff. Han hade upptäckt att ju längre man väntade med att bryta vattenytan, desto bättre tider fick man. Suzuki vann inte den gången, men tog guldet på 100 meter ryggsim fyra år senare före just Berkoff. I finalen 1988 använde fem av åtta tekniken. Det internationella simförbundet införde därefter regler mot detta.   

Idrottshistorien är full av denna typ av innovationer: klappskridskon, V-stilen i backhoppning eller voltvändningen i simning. Men de uppfanns inte tidigare, trots att de kunde ge OS-guld.

Incitamenten till innovationer är sannolikt ingenstans större än inom idrotten: skillnaden mellan en guld- och silvermedalj kan utgöras av en hundradels sekund eller en millimeter. Det är tydligt att det inte räcker med incitament eller förutsättningar för att uppfinningar ska ske. Uppfinnande och innovation är inte en deterministisk process.

Det gäller även resten av samhället. Det finns många innovationer som skulle ha kunnat göras långt tidigare än de faktiskt gjordes. En av de viktigaste uppfinningarna under den tidiga industriella revolutionen är John Kays “flygande skyttel” från 1733. Den krävde inga kunskaper eller material som inte fanns i det antika Grekland och incitamenten fanns onekligen: produktiviteten inom vävning, som varit i stort sett oförändrad i flera tusen år, fördubblades i ett slag med Kays uppfinning. 

Det finns också saker som uppfinns långt innan det finns någon efterfrågan på dem eller innan man vet vad de kan användas till, eller hur de skulle användas praktiskt. Patentet på idén bakom faxen beviljades exempelvis 1843. Krutet var känt i hundratals år innan det började användas som drivladdning i kanoner. Vi känner också till principerna för fusionskraft, men ingen har lyckats bygga ett praktiskt användbart fusionskraftverk. Fusionskraft tävlar sannolikt med elbilar som det som varit ”på gång” längst. 

Teknisk utveckling är mycket svår att förutse.

Om det är något man kan lära av den ekonomisk-historiska forskningen är det att teknisk utveckling är mycket svår att förutse. Otaliga är också de företag som inte sett vad framtiden haft i sitt sköte och därför gått under. Antingen för att man överskattat tekniken och satsat på sådant som inte gått att tillverka eller som ingen velat köpa, eller för att man underskattat den och hållit fast vid sådant som man med facit i hand borde ha övergett. 

Inom politiken finns samtidigt ofta en syn på innovation som något som kan kommenderas fram. Finns bara rätt incitament – inte sällan negativa som förbud eller skatter – så kommer marknaden att fixa detta, tänker man. Politikerna bestämmer exempelvis att flyget ska vara fossilfritt till 2050 men säger inte hur det ska gå till. Det är upp till tillverkarna. 

Det är lätt att se den politiska lockelsen. Om det sker innovationer och målet nås, oavsett om politiken hade något med det att göra, kan politikerna ta åt sig äran, och om det inte sker är det marknadens fel. 

Historien visar att de flesta försök att tvinga fram innovationer har varit misslyckade.

Risken är dock överhängande att sådana försök blir en förlust för samhället. Går vi till historien borde man kunna se att de flesta försök att tvinga fram innovationer varit misslyckade. Få kan räkna upp några som helst uppfinningar som kommit från Sovjetunionen, Hoxhas Albanien eller från Nordkorea. Bristen på innovationer berodde där inte på avsaknad av tillräckligt starka incitament. Att slippa Sibirien eller värre borde i så fall ha räckt för att göra hela befolkningen till uppfinnare. Istället fick man en stagnerande ekonomi där ny teknik kom genom spioneri och kopiering av upptäckter i väst. 

Vad skulle hända om EU bestämde att mobiltelefoner från 2027 för att få säljas var tvungna att ha en batteritid på minst fem dygn (som en gammal Nokia 6110)? I det ena scenariot kommer någon att uppfinna batteriteknik som löser detta, och då är allt gott. I det andra sker det inte och vi får vara utan de smartphonefunktioner som vi blivit vana vid eller använda betydligt större och tyngre telefoner. Vi blir helt enkelt fattigare. Fattigare kan vi dock även bli i det första fallet – om de resurser som lagts på att ta fram nya batterilösningar kunde ha lagts på något annat där nyttan varit större – det som nationalekonomer kallar alternativkostnad. 

Få om ens några upptäckter har skett på grund av att existerande produkter förbjudits.

Ingen förnekar att incitament har betydelse men väldigt få, om ens några, betydelsefulla upptäckter har skett på grund av att existerande produkter förbjudits. Förbränningsmotorn tillkom inte för att man förbjöd hästdragna fordon. Jetmotorn inte för att man förbjöd kolvmotorn. I själva verket kom kolvmotorn att utvecklas oerhört mycket – såväl inom effekt, pålitlighet som bränsleeffektivitet – efter att jetmotorn uppfunnits. 

Om man ser innovation som icke-deterministisk bör man också se med skepsis på politiska försök att tvinga fram innovation. Ibland kommer det ske ändå, i andra fall kommer aldrig så starka incitament att räcka till.