Johannes Riese: Oavsett ny partiledare blir Tories mer konservativa

Det brittiska Torypartiet, historiens antagligen mest framgångsrika politiska parti, upplevde i juli det värsta valnederlaget i sin nästan 200-åriga historia. Partiet fick endast 23,7 procent av rösterna och vann bara 121 av 650 platser i parlamentet. Rishi Sunak tvingades avgå som premiärminister och som ledare för partiet. Under de senaste månaderna har en utdragen strid om vem som ska bli hans efterträdare ägt rum.

Efter fyra slutna utslagningsomröstningar bland partiets parlamentariker återstår nu bara två kandidater. Den tidigare näringsministern Kemi Badenoch är favorittippad att vinna striden. Hon är populär bland partiets 175 000 medlemmar, som kommer att välja den nästa partiledaren i en onlineomröstning den 2 november. Badenoch är vad som brukar kallas för en kulturkrigare, som gärna attackerar gärna ”wokeness”. Hon anser att Tory-partiet måste våga vara konservativa, och att man alltför länge låtit en vänsteragenda styra brittisk politik, även när hennes eget parti haft makten.

Men hennes rykte som en rak och aggressiv sanningssägare har fått kritik och kan avskräcka den bredare väljarkåren. Bara förra veckan under partiets årliga konferens i Birmingham hamnade hon i trubbel för att säga att föräldrapenningen ”hade gått för långt”. Trots hennes rykte som en del av partiets högerfalang har hon uteslutit att samarbeta med Nigel Farage, ledaren för ytterhögerpartiet Reform och en  huvudarkitekterna bakom Brexit.

Hon anser att Torypartiet måste våga vara konservativa, och att man alltför länge låtit en vänsteragenda styra brittisk politik

Hennes motståndare, ex-migrationsministern Robert Jenrick, anses vara ännu mer höger. Han fick öknamnet ”Robert Generic” eftersom han ansågs representera en stereotypisk form av mittenkonservativ politiker som skrämde bort väljare, men har under en längre tid strategiskt positionerat sig längre högerut för att kunna attrahera partiets konservativa medlemmar. Jenrick har gjort frågan om att dra sig ur Europakonventionen till sin profilfråga och vill sätta ett tak för invandringen.

Jenricks positionering speglar partiets högerfalangs eftervalsanalys, som menar att partiet förlorade valet på grund av att det inte var tillräckligt konservativt i frågor som invandring och därmed förlorade röster till Reform. Den traditionella mittenfalangen, One Nation-falangen – föreställ er Theresa May och David Cameron – hävdar snarare att partiet har övergivit sina sunda och pragmatiska värderingar, vilket fick väljarna att fly till Labourpartiet och Liberaldemokraterna.

James Cleverly, ex-utrikes- och inrikesministern, var kandidaten som var mest populär i One Nation-falangen. Han ville framställa sig själv som en erfaren och pragmatisk politiker som kunde ena partiet och återfå både mitten- och högerväljare.

Inför den sista slutna omröstningen var han favorittippad att gå vidare till slutstriden. Chockartat tappade dock Cleverly oväntat två röster från den förra omgången och fick bara 37 röster, och det krävdes minst 41 för att gå vidare. Badenoch fick 42, en ökning med 12 röster jämfört med den förra omgången, och Jenrick vann 41 röster, en ökning med 10.

Troligtvis röstade några av Cleverlys allierade taktiskt på Jenrick i hopp om att de skulle tampas i sista omgången, eftersom Jenrick ansågs enklare att vinna över än Badenoch. Cleverlys kampanj dementerar rykten om att de skulle ha uppmuntrat några av deras parlamentariker att rösta strategiskt. Snarare försökte de desperat övertyga flera att inte göra just det. Oavsett har resultatet beskrivits som ”ett av de största politiska självmålen i brittisk politisk historia”.

Under normala förhållanden brukar nästan alltid en mittenkandidat ställas mot en mer profilerad högerkandidat. David Cameron mot David Davis. Jeremy Hunt mot Boris Johnson. Rishi Sunak mot Liz Truss. Med andra ord representerar Badenoch mot Jenrick en historisk avvikelse, vilket tyder på osäkerheten kring partiets framtid. One Nation-gruppen i parlamentet vägrar att stödja varken Jenrick eller Badenoch och skriver att deras retorik och politik är ”långt borta från partiet när det är som bäst”.

Badenoch mot Jenrick är en historisk avvikelse, vilket tyder på osäkerheten kring partiets framtid.

Den uppenbara splittringen inom partiet kommer bara gynna Labour och Liberaldemokraterna. Nyheten att James Cleverly röstades ut kan ha varit det bästa som har hänt premiärminister Keir Starmer sedan han tog makten. Jenrick och Badenoch anses för extrema för att locka tillbaka mittenväljare.

Men det återstår att se. Det har legat i båda kandidaternas intresse att positionera sig mer högerut för att vinna över partimedlemmarna. Badenoch förväntas fortfarande bli partiledare då hon anses vara mer populär med partiets bas, men skillnaden mellan henne och Jenrick i opinionsmätningar har minskat på sistone.

Oavsett vem som vinner kommer nästa toryledare att stå inför en kolossal utmaning. De måste lyckas ena ett djupt sårat parti, samtidigt som de kommer att slåss om väljare på tre olika fronter, med Labour, Reform och Liberaldemokraterna. Än så länge antyder inget från kampanjen att Jenrick eller Badenoch klarar den uppgiften.