Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Flytta från stan om du hatar att den lever
En populär nattklubb blir av med bygglovet på grund av klagande grannar. Storyn är tyvärr alltför välbekant. Det är dags att låta städerna vara till för alla som lever i dem, inte bara de som har råd med attraktiva adresser, skriver Karin Pettersson.
Måste det va så svårt? sjöng Veronica Maggio 2013 om att få gå före i kön till populära Stockholmsklubben Trädgården en fredag. Nu när Trädgården förlorat sitt bygglov är dansgolvsfavoriten återigen högaktuell.
I tisdags rev Länsstyrelsen i Stockholm upp bygglovet för Skanstullsklubben som varit en favorit bland besökare sedan de öppnade 2009. De har tidigare haft ett temporärt bygglov för att få nyttja det gamla hamnområdet som restaurang (då under namnet Under Bron), klubb- och konsertverksamhet. I april i år beviljades de ett permanent bygglovstillstånd av stadsbyggnadsnämnden för att ersätta det temporära.
Ett av skälen för beviljandet var att inga klagomål inkommit från närboende. Ingen klagar, alla nöjda, detaljplaner kan ändras.
Historien borde ha varit slut där, och denna text borde inte behöva skrivas.
Men stör gör de tydligen. Beslutet om bygglov överklagades av ett antal grannar boende på andra sidan Hammarbyledens vatten. Och detta överklagande har alltså beviljats. Som skäl anges – bortsett från grannarna – att förändringen från hamnverksamhet till restaurang strider mot detaljplanen på ett betydande sätt.
I stället för att fokusera på vad som gör att någon vill flytta från en stad, borde vi fundera över vad som gör att folk flyttar dit.
Detaljplaner är inte huggna i sten. Kunde förändringen godkännas i april kan den inte ha blivit krångligare i juli. Det enda som förändrades under försommaren var grannarna.
Maggios vers fortsätter med raden är dom ens ifrån stan. Det är frågan grannarna borde svara på.
Det är lätt att säga att de som störs kan flytta, problemet på Stockholms bostadsmarknad är inte att det är svårt att sälja. I stället för att fokusera på vad som gör att någon vill flytta från en stad, borde vi fundera över vad som gör att folk flyttar dit. Länsstyrelsen ger de klagande grannarna rätt på bekostnad av de 300 000 årliga besökare Trädgården har.
Lägg mindre tid på att gulla med grannar och mer tid på att se till att lära dem om stadens kulturarv.
Men städer är inte bara till för de som bor där, utan för alla som lever i dem, vare sig de har råd med attraktiva adresser, tillbringar en semester längs dess gator eller pendlar dit för arbete och studier. Smältdegeln mellan alla dessa grupper är attraktionskraften, och då får man köpa att inte alla har samma dygnsrytm som en själv.
Det som händer nu är inte unikt. Barerna Snotty och Bitter Pills har mött samma öde av samma skäl, likaså livemusiken på jazzklubben Jazzå i Göteborg. Malmös enda gaybar fick punga ut en kvarts miljon för att ljudisolera.
Gnälliga grannar lyckades 2019 stänga den 132 år gamla konsertlokalen Kägelbanan vid Slussen på Södermalm. Två grannar försöker i detta nu stänga attraktioner på nöjesfältet Gröna Lund för att de hörs. Ikaros är visserligen ett rätt nytt tillägg, men Gröna Lund har legat där det ligger sedan 1883. Kägelbanan invigdes 1887. Varför flyttade dessa personer till nöjesfält och konsertlokaler om de störs av skratt och musik? Vem som var här först kan låta som ett barnsligt argument, men Länsstyrelsen borde verkligen ta med det i beräkningen.
Om ett fåtal grannar ska kunna namninsamla för att stänga en verksamhet, borde verksamhetens besökare kunna skriva listor för motsatsen. Var ska alla de som flyttat till staden för att den har nattklubbar och nöjesfält bo? Göteborska Jazzå drog en publik i åldersspannet 17–85, och Gröna Lund har mycket för de yngsta. Det visar att det hela inte är en generationsfråga.
Vad som däremot har varit med oss i generationer är städerna som samlingsplatser. Att de hörs är ingen hemlighet. Kanske behöver Stockholms länsstyrelse lägga mindre tid på att gulla med grannar och mer tid på att se till att lära dem om stadens kulturarv. Vi kan börja med Lasse Berghagen. Säj, hör du musiken och skratten Från Djurgården och Gröna Lund En lovsång till Stockholm i natten…
Det gör du. Var glad för det.