Samhälle Krönika
Sprickorna i systemet
Gårdsförsäljningen skulle vara en av regeringens stora frihetsreformer. Men trots krångel och byråkrati finns det skäl att glädjas, skriver Smedjans chefredaktör Svend Dahl efter att ha deltagit i en kunskapshöjande aktivitet, köpt en flaska whisky och förundrats över regelverket.
I svenskarnas syn på alkoholpolitiken ryms en bitvis fascinerande paradox. Å ena sidan finns en stark uppslutning bakom Systembolagets detaljhandelsmonopol – för väldigt många är det både otänkbart och hotfullt att tänka sig att öl, vin och sprit skulle kunna säljas på något annat sätt här i Sverige. Å andra sidan finns det nog inga som med samma, närmast barnsliga, glädje omfamnar möjligheten att köpa alkoholhaltiga drycker i mataffären som en svensk på semester utomlands – ja, det skulle möjligtvis vara våra likaledes monopolpräglade norska vänner.
Att det tog två decennier och tre statliga utredningar att införa gårdsförsäljning handlar förstås om denna tvehågsenhet. Ingen ledande svensk politiker vill vara den som avsiktligt eller oavsiktligt, i en EU-rättslig process, avskaffar Systembolaget. I själva verket kan Systembolaget närmast beskrivas som en av de trossatser som trovärdighet i svensk politik bygger på. En del minns säkert Moderaternas valfilm från 2018 där Ulf Kristersson mitt bland mer kända M-ståndpunker slår fast “…och Systembolaget ska vi behålla…”
Trots att jag inte kan dra mig till minnes att jag de gångna 35 åren träffat på en enda förtroendevald moderat som mellan skål och vägg varit för detaljhandelsmonopolet, skulle det dröja till partistämman 2019 innan partiet lyckades ta ställning för ett avskaffat detaljhandelsmonopol, och då endast för öl och vin. Att Sverige även på detta område skulle kunna bli som ett vanligt europeiskt land – en tanke som annars varit helt grundläggande för engagemanget hos generationer av moderater – framstår med andra ord som långt ifrån självklart.
Ön Ven i Öresund – mitt emellan Torkild Strandbergs Landskrona och Karen Blixens Rungstedlund – blev svensk 1660, två år efter freden i Roskilde. Bakgrunden var att ön av praktiska skäl i början av 1650-talet bytt län från Kronborgs län på Själland till Helsingborgs län i Skåne, vilket stärkte de svenska anspråken på ön. Jag kan inte låta bli att tänka på detta, och hur annorlunda saker hade kunnat vara, när jag en gråmulen dag med kulörta vädervarningar i slutet av juli bestämmer mig för att se hur gårdsförsäljningsreformen fungerar i praktiken.
Det som skulle ha blivit en stor frihetsreform har fått kritik för att i stället ha blivit ett byråkratiskt monster.
Det som skulle ha blivit en stor frihetsreform har fått kritik för att i stället ha blivit ett byråkratiskt monster, där svenska vinbönder, bryggerier och destillerier inte bara underkastats ett omfattande och begränsande regelverk, utan även ett stort mått av kommunalt godtycke.
På Ven driver Anja och Henric Molin sedan 2008 destilleriet Spirit of Hven som tillverkar whisky, vodka, gin och akvavit för export över hela världen. Några veckor efter att den nya lagen om gårdsförsäljning trätt i kraft kunde man öppna den nya gårdsbutiken i Backafallsbyn. Precis som flera andra borgerligt styrda kommuner verkar Landskrona varit snabba med att få på plats ett lokalt regelverk som gör det relativt enkelt att få tillstånd. Men på andra håll, exempelvis i Stockholms stad, har rödgröna partier snarare valt att försvåra införandet av gårdsförsäljning.
Vi är ett tiotal besökare som mött upp för att strax efter lunch delta i dagens första guidade tur i destilleriet. Det är denna ”kunskapshöjande aktivitet”, som enligt regelverket måste pågå i minst 30 minuter och vara avgiftsbelagd, som sedan kommer att ge oss rätten att köpa destilleriets produkter på plats. Som bevis för detta får vi alla varsin ”Medbok” – förstås en blinkning till motboken – som stämplas med dagens datum.
Guiden berättar om tillverkningsprocesserna, råvarorna från ön, ekfatens betydelse och om hur man ständigt experimenterar med nya produkter. På stora fat finns exempelvis en ännu ej lanserad rom, gjord delvis på sockerbetor odlade på Ven. Den guidade turen avslutas med en lagstadgad förmaning. ”Och så måste jag ju säga något om farorna, det ingår. För alkohol kommer ju som ni vet med faror, så drick med måtta och ta varannan vatten”, konstaterar guiden.
Efter rundvandringen har jag enligt gårdsförsäljningslagen rätt att köpa 70 cl sprit, vilket också framgår av ”Medboken”. Efter att jag valt en flaska whisky stämplas boken noggrant med ”Köp genomfört”.
Man kan ha synpunkter på kravet om ”kunskapshöjande aktiviteter” för att få handla och på de obligatoriska förmaningarna som inte omfattar bar- och restauranggästerna några meter bort. Men kombinerat med de hårda restriktionerna för antalet flaskor man får köpa med sig blir resultatet nästan parodiskt. Om jag vill köpa ytterligare en flaska – kanske en annan sorts whisky eller en flaska gin – måste jag gå samma guidade tur en gång till.
Ändå går det där i gårdsbutiken inte att komma ifrån känslan av att detta är ett steg i rätt riktning. Lite på samma sätt som när det blev möjligt att köpa vin från andra EU-länder och få det levererat hem till dörren.
En dag kanske Sverige kan bli mer som ett vanligt land i Europa – geografiskt är det ju i varje fall inte långt här på Ven. Lite drygt 8 kilometer. Politiskt är det nog väsentligt längre. Under tiden får vi glädjas över varje ny liten spricka i systemet.