Idéer Essä
Det största hotet sedan löntagarfonderna
Om man menar att politiken ska leda samhällsutvecklingen blir ett fritt näringsliv och människors möjligheter att fatta egna beslut på marknaden ett latent hot. Smedjans chefredaktör Svend Dahl har läst en ny bok som ger den intellektuella grunden för S-budskapen om att ”ta tillbaka kontrollen”.
Sedan några år tillbaka har idéer om att politiken ska ”ta tillbaka kontrollen” varit en bärande tanke i det socialdemokratiska budskapet. På område efter område har marknaden misslyckats, och därför behöver socialdemokratiska politiker, eller ”demokratin” som det heter i S-retoriken, träda fram och lägga livet till rätta, har S-ledaren Magdalena Andersson låtit förstå i flera uppmärksammade tal.
Det handlar inte bara om hur privata vårdmottagningar stängs och friskolor, och därmed de praktiska möjligheterna att välja skola, hotas. De socialdemokratiska ambitionerna är betydligt mer långtgående.
I samband med Magdalena Anderssons linjetal förra våren nämndes såväl bankerna, livsmedelssektorn, läkemedelsindustrin, vägar och järnvägar, energimarknaden, apoteken och bilprovningen som exempel på områden där politiken behöver ta kontrollen. Det som pågår är utan tvivel det allvarligaste angreppet på den fria företagsamheten i Sverige sedan löntagarfonderna.
En grundläggande föreställning inom socialdemokratin är tanken på politikens primat, eller företrädesrätt i att avgöra hur samhället ska organiseras och utvecklas.
En grundläggande föreställning inom socialdemokratin är tanken på politikens primat, eller företrädesrätt i att avgöra hur samhället ska organiseras och utvecklas. Det är mot den bakgrunden man måste förstå Magdalena Anderssons tal om ”marknadsmisslyckanden”. För med en sådan syn på samhället blir ett fritt näringsliv och människors möjligheter att fatta egna beslut på marknaden ett latent hot.
I långa perioder accepterar socialdemokrater förstås en fri ekonomi -– den är ju garanten för att vanligt folk ska få högre levnadsstandard – men med jämna mellanrum tar de ideologiska instinkterna över. Det hände på 1970-talet och det händer igen idag.
Om man vill förstå denna socialdemokratiska idévärld kan man med fördel läsa Per Molanders nya bok En invasiv art: så tog företagen över världen (Volante, 2025). Molander brukar ibland beskrivas som en renässansperson och har tidigare skrivit böcker i en lång rad ämnen vid sidan om karriären som ämbetsman i bland annat finansdepartementet. Men han har också en nära relation till socialdemokratin. För några år sedan ledde han den så kallade jämlikhetskommissionen som regeringen Löfven tillsatte, och som bland annat lade fram förslag om återinförd arvsskatt, en ny förmögenhetsskatt och höjda kapitalskatter.
Mot den bakgrunden är det inte orimligt att läsa Molanders bok som en intellektuell manual till dagens socialdemokratiska paroller om tillbakatagen kontroll.
I boken redogör Molander för framväxten av det som skulle bli det moderna företaget. Det är, även om man inte delar författarens ideologiska ingångsvärden, en intressant och tänkvärd exposé som sträcker sig från medeltidens modeller för att organisera inte minst långväga handel och det nederländska ostindiska kompaniet som på 1600-talet blev det första aktiebolaget, vars aktier enkelt gick att handla på börsen, till aktiebolagets slutliga genombrott på 1800-talet.
Grunden för Molanders företagskritik är det begränsade ansvaret – att man som investerare i ett aktiebolag aldrig riskerar mer än det kapital man själv satsat. Under största delen av mänsklighetens företagsamma historia var normen tvärtom det obegränsade personliga ansvaret för företagets skulder och åtaganden. En konsekvens av detta var att företag ofta hölls inom familjen – att involvera främlingar i företaget var alltför riskfyllt – och att företag därför förblev små.
Det är med andra ord ingen slump att de första modellerna för begränsat ekonomiskt ansvar utvecklas inom sjöfarten och den långväga handeln, verksamheter som var både riskfyllda och krävde betydande kapital. Införandet av begränsat ansvar var emellertid, som Molander redogör för, långtifrån okontroversiellt. Inte minst i Storbritannien förknippades aktiebolaget länge med spekulation och ansvarslöshet, och det var först 1862 som landet fick en modern aktiebolagslag.
Precis som den långväga handeln skulle vara avgörande för framväxten av de första företagen med begränsat ansvar skulle ett av 1800-talets stora ekonomiska och samhälleliga projekt – den nordamerikanska järnvägsutbyggnaden, som krävde massiva kapitalinsatser – spela en central roll för aktiebolagets utveckling och popularitet.
Det går knappast att underskatta aktiebolagets betydelse för framväxten av den moderna världen.
Det går knappast att underskatta aktiebolagets betydelse för framväxten av den moderna världen. Och det är som den amerikanske filosofen och diplomaten Nicholas Murray Butler konstaterade i ett ofta citerat tal från 1911, helt rimligt att påstå att varken ångan eller elektriciteten skulle ha fått samma genomslag utan innovationen aktiebolaget.
Konstruktionen med begränsat ansvar underlättar mänskligt samarbete och gör att fler blir beredda att riskera en del av sin förmögenhet. På så sätt frigörs stora mängder kapital som gör det möjligt att förverkliga idéer och bygga framgångsrika verksamheter.
För Molander är kombinationen av begränsat ansvar och vinstintresse emellertid roten till både miljöförstöring, ojämlikhet och moraliskt förfall.
Det är värt att stanna upp och reflektera över det sistnämnda. Molander menar i boken att en fri ekonomi leder till att de företag som har den svagaste moraluppfattningen kommer att växa snabbast och därmed komma att dominera ekonomin och bli moraliskt normerade för resten av samhället. Det är kort sagt en intellektuell version av den socialdemokratiska nidbilden av företagaren som en fuskande och opålitlig typ som sannolikt lurat till sig sina pengar.
Men framförallt visar det att Molander, trots sin bildning, har en mycket grund förståelse för marknadsekonomin. Kapitalism bygger på frivillighet – ingen tvingar dig att handla. Av just det skälet premieras också värderingar som ärlighet och tolerans inför olika uppfattningar om det goda livet. Om du har något bra att sälja vill du ju att så många som möjligt ska köpa det, och du vill kunna göra affärer fler gånger.
Och kanske är det just där skon egentligen klämmer för Molander. Framgångsrika företag kan genom innovationer växa sig stora och erbjuda alternativ till den politiska styrningen av samhället. Företagen blir, för att tala med Molander, en invasiv art i mänskliga samhällen där politiskt beslutsfattande är författarens outtalade norm.
Per Molanders ideal är att företag endast ska kunna grundas med tydliga och tidsmässigt avgränsade uppdrag som definierats av politiken. Det handlar med andra ord om en återgång till hur det såg ut före näringsfriheten då exempelvis de klassiska handelskompanierna bildades på sådana premisser.
Molander erkänner att det skulle vara svårt att förverkliga, men konstaterar samtidigt gång på gång att företag bara existerar för att politiken accepterar det: ”Målet är inte att utrota den invasiva arten, som det ibland kan vara i ekologiska sammanhang, utan att kontrollera den.”
Man skulle kunna beskriva detta som funktionssocialism. I stället för att socialisera ägandet, kan ägandets funktioner socialiseras. Genom att reglera förutsättningarna för investeringsbeslut – exempelvis genom skatter och restriktioner för kapitalets rörlighet, vilket Molander lyfter fram – kan politiken kontrollera företagsamheten.
Detta är intressant ur ett svenskt perspektiv. För det var, som ekonomiprofessorn Lars Jonung, konstaterade i en artikel i Ekonomisk debatt i våras, precis så svensk ekonomi fungerade under perioden från andra världskrigets slut fram till mitten av 1980-talet. Resultatet blev en nedfrysning av entreprenörskapet i ekonomin och med det en stagnerande levnadsstandard. Ändå är det denna tid som både Per Molander och Magdalena Andersson idealiserar.