Samhälle Åsikt
Ett recept för svensk huskultur
Kanon handlar både om att forma och hjälpa ett samhälle. Man kan ha synpunkter på det, men det behövs just nu, skriver historikern David Lindén om kulturkanonutredningens förslag.
Det blev inte ett rättesnöre. Det blev snarare en samling recept. När kulturminister Parisa Liljestrand samlade landets journalister i anrika Gustavianum i Uppsala var det många som nog i mjugg trodde att det skulle bli uppfostrande, men ack så fel de hade. Hon hade nog ändå rätt i att låta professor Lars Trägårdh vara chef för utredningen eftersom han är lika enkel att styra som att ”valla katter”.
Kritikerna har hävdat att kanon skulle bli något som kan kallas för en pekpinne. Med Trägårdhs ord har ambitionen snarare varit att skapa ett fönster. Ett fönster in i svensk kultur eller för den delen en början och inte ett slut. Ett typexempel torde vara det faktum att man i slutbetänkandet föreslår att denna kanon ska förvaltas av en självständig stiftelse som sedan ska kunna utvecklas och kompletteras. Detta är bara att applådera.
Kritikerna har hävdat att kanon skulle bli något som kan kallas för en pekpinne. Med Trägårdhs ord har ambitionen snarare varit att skapa ett fönster.
En kanon ska vara som Lars Trägårdh pregnant uttryckte det: ett ”underuniversitet”, och för varje person som älskar Sverige är detta goda nyheter. Likaså betonades folkbildningen och glädjen till den svenska historien. Den ska finnas i både tryckt och digitalt format. Rekommendationerna var inga order utan just rekommendationer. Som exempelvis att läsa Heliga Birgittas Uppenbarelser, att besöka Falu gruva, lyssna på Johan Helmich Romans Drottningholmsmusiken eller att inse att kakelugnen är en svensk uppfinning som revolutionerade uppvärmningen i husen. Om man inte är bokligt bildad kan man även gilla att kullagren är en genuin svensk uppfinning som vunnit genklang i hela världen.
Kanon handlar på många sätt om att forma och hjälpa ett samhälle. Om detta kan man ha synpunkter. Men det behövs just nu. Kommitténs betänkande har tagit rygg på det och även om man har synpunkter på nuvarande regering måste man applådera att de lät professor Trägårdh med de övriga göra sitt jobb, och att de fick rumstera om i den svenska debatten. Efter dagens presskonferens är intrycket att de vill bilda medborgarna och att ledamöterna faktiskt fick ”tänka fritt”. En devis som är passande med tanke på att presentationen hölls på vårt äldsta universitet.
Finns det några invändningar? Absolut. Smaken är som baken delad, men på det stora hela har de gjort ett briljant jobb. Även minoriteter är exempelvis representerade och här har egentligen ett gäng otroligt nördiga människor tänkt till om vad svensk kultur faktiskt är. Men då behöver man också adressera kritikerna. Om man söker i en svensk mediedatabas har över 1 700 artiklar de senaste tre åren handlat om kanon. Kritikerna är ofta rent ut sagt elitistiska. Detta är som sagt inte en litteraturlista utan en serie rekommendationer.
Om man ska bli mästerkock måste man först lära sig att läsa recept i en kokbok. Kanon är kokboken och Lars Trägårdh har gjort ett strålande arbete för att sammanställa de verk som både gamla och nya svenskar behöver för att orientera sig i vad som utgör fundamentet för dagens svenska kultur.
Tack! Även undertecknad kommer att följa den.