Utblick Krönika
Vem ska försvara Tyskland?
Den tyska regeringens populäraste minister, försvarsminister Boris Pistorius, försöker lösa försvarets tilltagande rekryteringsproblem. Men är en ny frivillig militärtjänst tillräckligt eller står Tyskland inför återinförd värnplikt? Det frågar sig Elisabeth Braw.
”Alla från den unga generationen kommer att behöva bestämma hur de bidrar till landets säkerhet”, sade Tysklands försvarsminister, Boris Pistorius, när han i slutet av augusti presenterade den nya militärtjänsten, som heter just så: der neue Wehrdienst. Pistorius är ett politiskt fenomen. Det spelar ingen roll vilken regering han sitter i – detta är hans andra – eller att han innehar en post vars innehavare för det mesta misslyckas, är ointresserade av posten eller båda delarna. Men Pistorius är engagerad, vill bli kvar på sin post och fortsätter tala klarspråk, och tyskarna svarar genom att visa uppskattning. Försvarsministern är regeringen Merz med marginal mest omtyckte minister – precis som i Scholz-regeringen.
Det är bra att Pistorius är så populär, och att han brinner för sin uppgift, för det är en sak att köpa ny krigsmateriel och en helt annan att be unga människor att göra militärtjänst. Liksom Sverige och de flesta andra västeuropeiska länder hade Tyskland värnplikt under kalla kriget. År 2011 ansågs den inte behövas längre och pausades. Sedan dess har ett slags frivillig värnplikt införts, men trots att antalet tyskar som deltar i denna har ökat med 15 procent i år jämfört med förra året behöver landet fler soldater.
Försvarsministern är regeringen Merz med marginal mest omtyckte minister – precis som i Scholz-regeringen.
Eftersom värnplikten bara är pausad, inte avskaffad, skulle regeringen i teorin därför lätt kunna återinföra värnplikt för alla män (och eventuellt kvinnor). Efter 14 år saknas dock den nödvändiga infrastrukturen. Tyskland skulle kunna följa Sveriges och Norges modell och införa selektiv värnplikt där bara en liten grupp blir uttagen till tjänstgöring, men SPD – Pistorius parti – är tveksam till att tvinga unga tyskar att göra militärtjänst. Något måste dock göras, i synnerhet som Bundeswehr länge har haft svårt att rekrytera.
Därför har Pistorius kommit på en salomonisk lösning: en allmän inbjudan till militärtjänst. Alla män kommer, i svensk stil, att få inbjudan att fylla i ett formulär, och förhoppningen är att Bundeswehr på detta sätt finner tillräckligt många som frivilligt vill göra lumpen. Pistorius har sett till att göra erbjudandet attraktivt: ”Var och en kan själv bestämma hur länge de vill tjänstgöra i militären. Månatliga åtaganden på upp till 23 månader är möjliga”, meddelar tyska försvarsdepartementet på sin hemsida. Om man trivs så bra att man vill bli yrkessoldat under utbildningens gång är det också möjligt. Största möjliga flexibilitet alltså. Det är imponerande att Pistorius har fått Bundeswehr att gå med på konceptet, för en sådan individuellt anpassad militärtjänst kan inte vara lätt att ordna.
Därför har Pistorius kommit på en salomonisk lösning: en allmän inbjudan till militärtjänst.
Men den verkliga prövningen gäller efterfrågan: hur många ungdomar kommer att förklara sig beredda att tjänstgöra? Och kommer tillräckligt många att fortsätta som yrkessoldater? I december förra året hade Bundeswehr, som egentligen ska ha 203 000 soldater, bara 181 150 militärer, och nu när de militära hoten i Europa ökar ska antalet stiga med ytterligare 50 000–60 000. Militärtjänsten är i praktiken ett test på Pistorius popularitet: det är en sak att säga att han är en bra minister, men skulle man också gå med på att tjänstgöra i Bundeswehr när han inbjuder? Vi kommer att fortsätta se Pistorius fortsätta vädja till ungdomar om att tänka på hur de kan bidra till Tysklands och Europas säkerhet.
Om den frivilliga lösningen misslyckas kommer regeringen att behöva ta till plikten, och där har den en stor fördel: den har folket med sig. I dag ställer sig 62 procent av tyskarna positivt till återinförandet av värnplikten, och de tycker att den i så fall ska gälla både män och kvinnor. Äldre generationer är föga överraskande positiva (värnplikt gäller ju unga), men till och med bland ungdomarna själva stödjer majoriteten – 52 procent – värnplikt.
Ändå får man hoppas att Pistorius popularitet kan utföra under, för nya soldater behövs med detsamma. Under kalla krigets värnpliktstider var Bundeswehr en stor organisation, men kanske inte så slagkraftig. I dagens läge är det i allas intresse att Bundeswehr blir både stort och slagkraftigt, och det så snabbt som möjligt.