Samhälle Krönika
Ett livsfarligt beroende av Kina
För att nå klimatmålen krävs sex gånger mer metaller än i dag. Samtidigt har Kina ett totalt monopol på förädlingen av de viktigaste jordartsmetallerna. Det beroendet måste brytas om vi ska klara omställningen, skriver Hanna Stenegren.
Vi talar ofta om den gröna omställningen som en resa bort från fossila bränslen. Men vi talar för sällan om vad vi reser till. Skiftet från kol och gas till förnybar energi innebär att vi går från ett bränsleintensivt system till ett materialintensivt system.
Matematiken är obarmhärtig. För att producera samma mängd el med förnybara källor krävs 10–50 gånger mer metaller än med fossila alternativ. En havsbaserad vindkraftspark kräver tretton gånger mer metaller och mineral än ett motsvarande gaskraftverk. En elbil kräver sex gånger mer metaller än en konventionell bil.
Totalt sett innebär målet om globala nettoutsläpp på noll att världen kommer behöva sex gånger mer metaller och mineral jämfört med i dag.
EU har satt upp världens kanske mest ambitiösa klimatmål. Det innebär per automatik att vår relativa efterfrågan på metaller kommer att vara högre än i övriga världen. De tre stora drivkrafterna – batterier till fordon, utbyggnad av elnätet samt vind- och solkraft – är direkt beroende av så kallade energikritiska metaller som litium, kobolt, nickel, indium och sällsynta jordartsmetaller. Tidigare prognoser har pekat på att över hälften av den framtida efterfrågan kommer från klimatteknik, men spelplanen håller på att ritas om. Den gröna omställningen tvingas nu i allt högre grad konkurrera om samma metaller med en kraftigt upprustande försvarsindustri. Det skapar ett akut, skriande behov.
Samtidigt som Europas hunger efter metaller ökar, sitter vi fast i en geopolitisk rävsax som får det tidigare gasberoendet av Ryssland att blekna.
Samtidigt som Europas hunger efter metaller ökar, sitter vi fast i en geopolitisk rävsax som får det tidigare gasberoendet av Ryssland att blekna. Europa konsumerar nära en fjärdedel av världens råvaror men producerar endast tre procent.
Sårbarheten blir som tydligast när vi tittar på förädlingen av sällsynta jordartsmetaller (REE) – de komponenter som är livsnödvändiga för permanentmagneter i vindkraftverk och elmotorer.
Statistiken för var EU hämtar sina förädlade jordartsmetaller är alarmerande. Kina kontrollerar 85 procent av förädlingen av lätta sällsynta jordartsmetaller (LREE), och 100 procent av de tunga (HREE). Detta är inte en marknad, det är ett monopol. Och det är här Sverige kommer in i bilden.
Sverige besitter geologiska nycklar som kan låsa upp Europas bojor.
I norr har vi LKAB:s fyndighet Per Geijer i Kiruna. Det är den största kända fyndigheten av lätta sällsynta jordartsmetaller i Europa. Enligt industrins beräkningar skulle utvinningen här, som biprodukt till järnmalm, kunna motsvara 30 procent av EU:s nuvarande importbehov.
I söder finns en av världens största kända fyndigheter av tunga sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr utanför Gränna. Det är en möjlighet att bryta Kinas monopol.
***
Det handlar inte bara om var vi bryter, utan även om hur. Forskning visar att utvinning i Norra Kärr skulle innebära kraftigt minskad miljö- och klimatpåverkan jämfört med produktion i Kina, USA eller Australien. Svensk gruv- och metallproduktion är redan världsledande ur ett hållbarhetsperspektiv, med 60–90 procent lägre utsläppsintensitet än genomsnittet internationellt. Det beror på vår fossilfria elmix, storskaliga investeringar i teknik och långt gången elektrifiering av processerna.
Detta skapar global klimatnytta. Genom att världen använder svensk metall i stället för smutsigare alternativ sparas utsläpp motsvarande drygt 6 miljoner ton koldioxid per år – mer än tio procent av Sveriges totala utsläpp. Om gruvbolagens framtidsplaner förverkligas, med fler gruvor, vätgasreduktion och fossilfri drift – kan denna siffra öka till omkring 40 miljoner ton koldioxid år 2045. Det motsvarar nästan hela Sveriges nuvarande utsläpp. Att möjliggöra detta är sannolikt Sveriges enskilt största möjliga bidrag till den globala klimatomställningen.
Till detta ska läggas de ekonomiska värdena. Den svenska gruvnäringen är inte bara ett hål i marken utan ett högteknologiskt ekosystem, som står för 3,5 procent av BNP, åtta procent av exporten och sysselsätter över 100 000 personer.
Den svenska gruvnäringen står för tre procent av BNP, åtta procent av exporten och sysselsätter över 100 000 personer.
Det är också en motor för investeringar. Klustret driver upp till 20 procent av de årliga industriinvesteringarna i Sverige. I norra Sverige är siffrorna än mer dramatiska: där beräknas osannolika 75 procent av alla investeringar de kommande åren vara kopplade till gruvklustret.
Vi har efterfrågan, tillgångarna, och tekniken. Så vad är problemet? Svaret är en blandning avbyråkrati, målkonflikter och Nimbyism.
Svenska tillståndsprocesser är ett haveri. Fallet Norra Kärr är ett avskräckande exempel. Fyndigheten upptäcktes 2009. Bolaget fick bearbetningskoncession 2013, men efter överklaganden revs tillståndet upp av Högsta förvaltningsdomstolen 2016. Nu, 16 år efter upptäckten, har projektet startats om. Men klockan tickar, och under tiden är vi beroende av Kina.
I norr ställs riksintresset av kritiska metaller mot rennäringen. Per Geijer-fyndigheten ligger mitt i Gabna samebys renbetesland. Förtroendet mellan gruvbolag och sameby är skört, och konflikten om markanvändningen är ett faktum.
Samtidigt prövas acceptansen i södra Sverige. När geologin pekar ut platser utanför de etablerade gruvlänen Norrbotten och Västerbotten, i områden ovana vid gruvdrift, vaknar Nimby-reflexen – not in my backyard. Det är lätt att vilja ha en elbil, vindkraftsel och en smart telefon, men betydligt svårare att acceptera hålet i marken som gör dem möjliga.
För att Sverige ska kunna leverera krävs handlingskraft på tre fronter. För det första måste EU:s Critical Raw Materials Act (CRMA) implementeras fullt ut i svensk lagstiftning för att korta ledtiderna radikalt. För det andra måste politiken våga prioritera. Strategiska metaller måste väga tyngre än lokala särintressen i en verklighet där vi är helt beroende av Kina för våra batterier, elnät, vår förnybara energi, AI, högteknologi, rymdindustri, industri och försvar. Slutligen får vi inte nöja oss med att vara råvaruleverantör. Hela värdekedjan – från malm till magnet – måste byggas upp i Europa för att säkra vårt oberoende. Detta kräver fortsatt tillgång till konkurrenskraftig, fossilfri el.
Sveriges berggrund rymmer nyckeln till Europas gröna omställning. Valet står mellan att fortsätta vara beroende av ett Kina som i dag kontrollerar 100 procent av de tunga jordartsmetallerna, eller att låta Sverige ta täten som en hållbar, strategisk gruvnation.
Utan snabbare tillstånd och tydliga politiska prioriteringar kommer Europas ”gröna industriella revolution” att byggas på kinesiska villkor. Den gröna omställningen börjar i gruvan – frågan är bara vems gruva det blir.