Utblick Krönika
Europeiskt har blivit det säkrare valet
Att köpa amerikanska vapen brukade vara ett sätt att även försäkra sig om en säkerhetspolitisk vänskapsgaranti. Men det senaste året har denna tilltro försvunnit. Elisabeth Braw ser en viktig faktor bakom framgångarna för europeisk försvarsindustri.
Länge hade den amerikanska försvarsbranschen det bra – väldigt bra. Den hade världens mäktigaste militär som hemmamarknad, och dessutom köpte en hel mängd andra länder amerikansk försvarsmateriel för att de visste att det i köpet ingick ett slags amerikansk vänskapsgaranti. Sådana utländska köp är naturligtvis baserade på tilltro, och när förtroendet får en törn försvinner en viktig anledning till att köpa amerikanskt. Det är ingen överraskning att amerikanska försvarsföretag har det besvärligt på börsen medan det går extremt bra för deras europeiska konkurrenter.
Jag minns – vi minns säkert alla – när Sveriges grannar behövde nya stridsplan. Gripen var med och tävlade, i synnerhet i Norge och Finland, men till slut valde bägge F-35. Det amerikanska planet var bäst, förklarade de båda ländernas regeringar, men det var ingen hemlighet att just den amerikanska biten spelade en viktig roll. För Norge var det lättare att ha samma stridsflygplan som många andra Nato-länder, och Finland gjorde kalkylen att när man nu stod utanför Nato vore det bra att vinna amerikanernas tillgivenhet genom att köpa amerikanskt.
Under Donald Trumps första mandatperiod såg Polen inte bara till att köpa amerikanska vapen utan förkunnade också att man tänkte anlägga en militärbas med namnet Fort Trump. Så viktig är vänskapsfaktorn och den amerikanska regeringens roll i andra länders vapenköp, att amerikanska staten har en hel organisation som hjälper försvarsindustrin genom att vara med som tredje part i ekvationen.
Om man inte skötte sig kunde USA stoppa överenskomna vapenleveranser och mjukvaruuppdateringar.
Finlands timing var ödesmättad. Regeringen fattade beslutet i december 2021. Mindre än tre år senare vann Trump åter det amerikanska presidentvalet, och några månader efter det upphörde amerikanska vapenleveranser till Ukraina, eftersom presidenten ville tvinga Volodymyr Zelensky att gå med på fredsförhandlingar. Det var en brutal signal till Ukraina, och andra amerikanska allierade insåg snabbt vad som stod på spel. Om man inte skötte sig, det vill säga om man inte intog rätt hållning i olika frågor, kunde USA stoppa överenskomna vapenleveranser och mjukvaruuppdateringar.
Också allmänheten såg den logiska följden av USA:s beslut, och febrila diskussioner om så kallade dödsknappar som USA skulle kunna aktivera – till exempel på F-35 – bröt ut. Plötsligt var det inte längre en fördel att köpa amerikanskt: det var en extrem nackdel. På börsen seglade Saab, Rheinmetall, Leonardo och andra europeiska vapenföretag till nya höjder, medan F-35:s tillverkare Lockheed Martin och andra amerikanska vapenmakare sjönk.
Så har det fortsatt under årets gång, för tilltron till USA har inte kunnat återupprättas. Tvärtom fortsätter europeiska försvarsföretags Höhenflug på börsen, för aktiehandlarna ser vart det bär hän. I november beställde Colombia 17 Gripen-plan, och därefter förkunnade Polen att man tänkte köpa sina nya ubåtar från Sverige. Ukraina bestämde sig för att köpa upp till 150 Gripen-plan. Saabs aktiekurs har stigit med 130 procent jämfört med början av december 2024. Leonardos aktiekurs har ökat med 80 procent; Rheinmetalls med 139 procent.
Och det är inte bara amerikanska försvarsföretag som har drabbats av förtroendeförlusten. Amerikanska storföretags europeiska avdelningar gör sitt bästa för att presentera sig som europeiska företag, inte för att kunderna oroar sig för någon dödsknapp utan för att de helt enkelt inte litar på USA.
Förtroende är svårt att mäta och svårt att bygga upp, men när det har skadats är det ytterst lätt att märka följderna. Man undrar när Pentagon kommer att inse att bestraffning av vänner skadar USA:s egen ekonomi. Lockheed Martins aktiekurs har förresten sjunkit med 11 procent under de senaste tolv månaderna.