Samhälle Reportage
Svenskarna som avreglerar EU
Under lång tid har EU varit synonymt med regelbörda och byråkrati. Men det håller på att förändras. Smedjans Hannah Stutzinsky åkte till Bryssel och följde med svenskarna som går först i ledet för färre regler och mer handel.
USA innoverar, Kina replikerar och EU reglerar är en gammal aforism på handelshögskolorna. Den tunga regelbörda som tillgången till den inre marknaden för med sig har varit ett huvudbry för både politiker och företagare i två decennier. Men den senaste tiden har saker börjat röra på sig. Samtidigt som yttre störningar såsom energikris och tullkrig uppdagar sig har den inre marknaden aldrig varit lika tillgänglig som nu.
Om man går ner för Rue Belliard i centrala Bryssel, och passerar trappan som leder till parlamentets huvudentré står man strax framför en silverfärgad skylt med orden ”Committee of the Regions” (CoR). I byggnaden huserar ett av EU:s mindre kända organ men som kanaliserar rösten för de som kommer att tillämpa EU-direktiven i medlemsländernas kommuner och regioner. En tidigare kommunpolitiker förklarar organet som ”EU:s SKR” för mig. Hit kommer kommissionens förslag på remiss och de bifallna ändringsförslagen skickas sedan vidare till parlamentet. Fördelningen mellan partigrupperna bygger på de regionala valen i unionen och skiljer sig således från fördelningen i parlamentet.
”Varje liten regel som har tillkommit går att ta bort”.
En stressad Pehr Granfalk möter mig i foajén. Sveriges kommissionär Jessika Roswall har kommit på oannonserat besök till den svenska delegationens förmöte, och ett kommissionärsbesök går man inte ifrån. Efter att ha arbetat i CoR för Moderaternas räkning i sju år har Granfalk, som tidigare var kommunstyrelsens ordförande i Solna, lärt sig hur man får genomslag i byråkratins högborg.
Han är just nu rapportör för direktiv gällande digitalisering, utländska investeringar, konkurrenskraft och cybersäkerhet samt ordförande för utskottet som hanterar organets egen budget. Under den stundande plenumsessionen ska han bland annat belysa hur överlappande regelverk hindrar kommuner från att implementera AI-tjänster i offentlig sektor.
Åren med EU-arbetet har gett honom ett brett kontaktnät, men även ovänner. Han har skurit ner på personalkostnader för översättning, tagit bort extravaganser och infört skarpare budgetdisciplin. Det har gett CoR en nytta för pengarna som andra organ drömmer om. Granfalk uppmärksammades nyligen av European Taxpayer Association för sin förmåga att städa ut skatteslöseri.
På samma sätt menar Granfalk att det också går att arbeta med regelbördan som lagts på småföretagare. ”Varje liten regel som har tillkommit går att ta bort”, säger han.
Kan du berätta hur du som en moderat rapportör kan föra fram det regionala intresset innan kommissionens förslag blir lag?
– Varje gång man lägger fram ett förslag så ska det inte innebära mer administration för kommuner, regioner eller små och medelstora företag, vilket det oftast gör. Väldigt mycket handlar om att rapportera in information till EU utan att riktigt veta varför det ska göras. Alla sådana förslag försöker jag säga nej till från regionkommitténs sida. Det skulle jag säga är en moderat hållning.
Kommer de här lagförslagen påverkas ifall de rödgröna vinner riksdagsvalet i Sverige i höst?
– Det skulle de nog göra. De skulle vara mindre intresserade av att jobba med den typen av förenklingsfrågor när det gäller regler och regelförenkling, mindre fokus på tillväxt. Jag tror tyvärr att man skulle tappa det fokus som handlar om konkurrenskraft som EU börjar förstå att vi behöver lägga in en högre växel i. Det är inte vad som är prioriterat från en rödgrön regering, utan det är snarare nedprioriterat.
Granfalk kommer in på en av de mest politiskt brännande frågorna i de stora EU-byggnaderna just nu – den egna finansieringen. Han berättar att många tycker det är jobbigt att behöva gå tillbaka till medlemsländerna och be om mer pengar hela tiden, att det vore enklare om man kunde ta ut en egen skatt. ”Det vore förödande för EU:s legitimitet”, säger Granfalk. ”Jag tror att det är bättre att använda de pengar som redan finns i systemet på ett bättre sätt.”
På ett annat våningsplan i huset arbetar den moderata Europaparlamentarikern Jörgen Warborn. Han är inne på sin andra period som parlamentariker och gick till val på att vara ”småföretagarnas bästa vän”. En slogan som den senaste månaden ändrat skepnad från affischrubrik till sakuppgift.
För en månad sedan trädde de första förändringarna i lagstiftningspaketet Omnibus-1 i kraft. Det är namnet på det regelpaket som Warborn har varit huvudförhandlare i och som framförallt varit inriktat på regler kring hållbarhetsrapportering. De nya reglerna innebär att små företag som är underleverantörer till större, inte längre behöver avsätta stora summor pengar och ändlösa timmar för att tillhandahålla hållbarhetsinformation.
Vad får Omnibus-1 för konkret effekt för, som exempel, ett företag i Borås med 22 anställda som säljer arbetskläder genom import från Asien?
– Ett textilföretag från Borås med 22 anställda var inte infångade i lagstiftningen tidigare i formell mening. De behövde alltså inte rapportera tidigare. Men, i praktiken så fick de göra det ändå.
– De stora företagen var tvungna att titta i sina värdekedjor, hur man har upphandlat olika saker. Då kan man tänka sig att ett större företag upphandlar de här arbetskläderna, och då måste de få veta hur företaget i Borås påverkar klimatet, mänskliga rättigheter eller annan problematik som kan finnas i värdekedjor. Det gjorde ju att alla småföretag, även om de inte var inne i lagstiftningen, fick rapportera till de stora företagen så att de i sin tur kunde rapportera vidare. Men i Omnibus-1 så tog vi bort det. Vi byggde in en “småföretagarsköld” som vi kallar det.
”Vi byggde in en småföretagarsköld som vi kallar det.”
Warborn håller med Granfalk om att småföretagen i Sverige drar minst lika stor nytta av EU som småföretagen i Tyskland eller Holland. Han håller även med om att regelbördan från EU är möjlig att förändra. Hans chef, Ursula von der Leyen, har fört upp konkurrenskraft på agendan och har själv drivit frågan om ”en in, en ut” i regelsystemet. Men Warborn berättar att han vill gå längre, “vi kommer driva frågan om en in, två ut” säger han.
Utöver Omnibus-1 har Warborn även varit rapportör för Better Regulation, en form av årlig revision över regelbördan. Där har Warborn initierat en minst sagt kontroversiell linje, men som börjat få gehör i den egna partigruppen.
– Bakgrunden till det här är att när jag var företagare själv så fick jag någon enkät jag skulle fylla i från Statistiska centralbyrån. Och så fyllde jag i de där uppgifterna. Men det har gått och gnagt i mig, varför jag ska göra den här uppgiften för staten? De vill ju ha information om mina anställda, hur gamla de var, vilket kön de hade och vilka löner de hade och så vidare. Men jag fick sitta och peta i det där staten ville ha det, och då tycker jag att jag borde bli kompenserad för att göra staten den tjänsten.
Så staten borde betala företagare?
– Det handlar egentligen om ett mindset-skifte där byråkrater och politiker måste tänka såhär ”behöver jag verkligen den här informationen? Ska jag ställa alla de här frågorna i den här enkäten? Eller kan jag ta bort en del saker? Har jag kanske redan den här informationen?”. Den typen av resonemang tycker jag att byråkrater måste ha. För att ytterst är det ju inte så att företagen är till för staten. Staten är till för företagen.
I andra änden på det våningsplan som jag träffar Warborn ligger regionskommitténs plenisal. En av de sista punkterna på dagordningen är Granfalks föredragande. ”Vi måste skapa regler som möjliggör utveckling av teknik inom Europa, inte regler som gör det långsammare”, säger han från podiet.
Svaret från den Socialdemokratiska gruppen kommer snabbt.”Det kommissionen kallar förenkling är högexplosivt politiskt. De stora techbolagen har fördelar just nu. Den digitala ekonomin behöver tillit och det får man genom skydd av personuppgifter och integritet”, säger representanten. Den teknik-restriktiva hållningen har varit konsekvent hos partigrupperna till vänster.
Allt fler av de som skickas till EU:s centralort har skaffat sig förtroende i hemlandet genom att förändra från insidan. Flera av de svenska företrädarna har gått först i det ledet och resultatet av arbetet går att ta på. Men höstens val i Sverige kan få följdeffekter på kontinenten. I fall de svenska platserna i EU-organen ges till politiker som sätter symbolvärden framför konkurrenskraft och har en rädsla för innovation finns det en påtaglig risk att den röda tejpen som nu dras av, sätts på från den andra ledden.