Samhälle Intervju
Varning för rödgrön bidragsåterställare
Nu kommer det att löna sig att gå från bidrag till jobb. Men socialförsäkringsminister Anna Tenje varnar för att en rödgrön regering skulle initiera en bidragsåterställare i fall de får chansen. Det skriver Hannah Stutzinsky.
Under mandatperiodens sista terminsveckor har regeringen till sist fått fram en reform av försörjningsstödet och under tisdagseftermiddagen röstades den igenom av riksdagen. Trasslet i bidragssystemet, med kombinationer av statliga och kommunala bidrag har skapat inlåsningseffekter. Även Socialdemokraterna har sagt sig värna principen av att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till jobb, men när trasslet nu håller på att nystas upp, har de i stället blivit märkbart rädda för att principen faktiskt efterlevs. S röstade tillsammans med V och MP nej till regeringens bidragsreform.
Det finns i dag ingen övre gräns för vad ett hushåll kan få i bidrag från det offentliga. Det som avgör är hushållets sammansättning och de utgifter det för med sig. En familj med två arbetslösa föräldrar och fem barn erhåller bidrag från både staten och kommunen. Från staten får familjen bostadsbidrag, barnbidrag samt flerbarnstillägg. Från kommunen får sedan familjen ekonomiskt bistånd. Summan i ekonomiskt bistånd från kommunen täcker differensen mellan de statliga bidragen och det som kallas riksnormen för en skälig levnadsstandard. Riksnormen är en portfölj av ackumulerade kostnader för hushållet med priser satta av Konsumentverket. Vilka kostnader det är som ska ingå i portföljen är beslutat av regeringen. I dagsläget ingår exempelvis kläder och skor, lek och fritid, mobil och dagstidningar.
Det är en reform som i stället handlar om principer.
För familjen med fem barn och två arbetslösa föräldrar kan den totala inkomsten från de offentliga uppgå till omkring 46 500 kronor per månad. I fall en förälder skulle börja arbeta som undersköterska på 70 procent och den andra ta ett jobb som cafébiträde skulle de få omkring 23 000 kronor vardera i lön före skatt. Om man lägger till de 9 250 kronor som familjen får i barnbidrag, ett bidrag som ges oavsett föräldrarnas sysselsättning, får familjen en disponibel inkomst på 45 250.
Det är dessa familjer som är målgruppen för den bidragsreform som nu röstats igenom av riksdagen. Den berör varken stora skaror av befolkningen eller kommer att bespara skattebetalarna många slantar. Det är en reform som i stället handlar om principer.
Den sammantagna reformen innefattar ett bidragstak, kvalificering till välfärden och aktivitetskrav. Det är en ommöblering i välfärdssystemet som gör att självständighet och egenmakt träder fram. Det är en inredningsstil som Socialdemokraternas socialpolitiska talesperson, Fredrik Lundh Sammeli, beskrev som ”djävulskap” i tidningen ETC (27/4). Om Socialdemokraterna är de som huserar i Rosenbad efter valet, ligger en återställare av bidragssystemen högt i prioriteringslistan, enligt Lundh Sammeli. Även om det återigen skulle försvåra människors inträde på arbetsmarknaden.
– Regeringens bidragsreform handlar om att det måste löna sig mer att ställa väckarklockan och gå till jobbet än att leva på bidrag och att fler barn ska se sina föräldrar gå till jobbet. Det säger Socialdemokraterna nej till. Vi står inför ett vägval i höstens val: En vänstersväng med höjda skatter och bidrag, eller ett rättvisare Sverige där ansträngning och hårt arbete lönar sig mer än att leva på bidrag. Höstens val är en folkomröstning om arbetslinjen mot bidragslinjen, säger socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) i en kommentar till Smedjan.
Den sociala exkludering som det skapar är det som Socialdemokraterna försvarar.
En genomgående kritik mot reformen har varit att fler barn riskerar att hamna i barnfattigdom. Organisationen Rädda Barnen definierar barnfattigdom som en miljö för ett barn där det saknas pengar till ”grundläggande behov”. Avsaknad av grundläggande behov som kalorier och hygienartiklar är det tacksamt nog ytterst få i Sverige som upplever.
Riksnormen sträcker sig också längre än bara de grundläggande behoven. Det är ett gränsvärde som ser till att barn i Sverige dessutom har ryggsäck till skolan, gympaskor till idrotten och ekonomiskt försvarbara artiklar för fritidsaktiviteter. Men till följd av olika tolkningar av regelverken mellan kommuner finns det en påtaglig skillnad i levnadsstandard mellan hushåll med låg, eller kanske ingen, förvärvsinkomst. Därför har regeringen valt att förändra just riksnormen inom ramen för bidragsreformen.
Vad förändras i riksnormen?
– Riksnormen moderniseras för att bättre spegla dagens konsumtionsmönster, exempelvis att inte de dyraste varumärkena inkluderas utan i stället att man får välja lågprisvaror. Det minskar behovet av individuella prövningar och skapar ökad rättvisa mellan hushåll. Den nya modellen innebär också att staten fastställer ett referensvärde som sedan räknas upp utifrån prisutvecklingen i samhället. Riksnormen blir också ett tydligare tak för hur mycket ekonomiskt bistånd som kan betalas ut för denna del av biståndet. På så sätt minskar skillnaderna mellan hushåll i olika kommuner, konstaterar socialförsäkringsministern.
Bland familjerna som lever på försörjningsstöd där föräldrarna är sammanboende och har minst fyra barn, är 95 procent av föräldrarna utrikes födda. Det är en grupp som befinner sig i en annan kulturell kontext än den de själva växte upp i, och har mycket få kontaktytor med samhället. Därför beskriver regeringen reformen som ett sätt att bryta just utanförskap, inte som ett alexanderhugg mot arbetslösheten som helhet.
– Barn som växer upp med föräldrar som inte jobbar riskerar sämre fysisk och psykisk hälsa, och dessutom att ärva sina föräldrars utanförskap. Med bidragsreformen kommer fler barn se sina föräldrar gå till jobbet och kunna göra den där klassresan som vi alla vill se, säger Tenje.
Men gruppen som är den primära målgruppen för reformen är trots allt ingen stor andel av de arbetslösa eller av mottagarna av ekonomiskt bistånd. Där är det i stället andra demografiska grupper som utmärker sig, däribland ensamma män.
– För dem lönar det sig redan i dag alltid att börja jobba istället för att leva på bidrag, men av olika skäl gör de det inte. De kommer nu att träffas av aktivitetskravet som ställer krav på den enskilde att göra vad som krävs för att närma sig arbetsmarknaden. Har man 100 procents arbetsförmåga ska man också delta i aktiviteter på 100 procent. Det kommer då också bli betydligt svårare att ägna sig åt andra aktiviteter såsom att jobba svart, fortsätter Tenje.
Även om reformen inte löser de strukturella problemen på arbetsmarknaden, är det en betydelsefull reform. Det är lätt att tänka sig att de som berörs av reformen känner sig isolerade från omgivningen. När man saknar ett arbete att gå till saknas även många sociala interaktioner och ett sammanhang där man efterfrågas. Därtill blir just den grupp som berörs av bidragstaket, som ofta har en låg utbildningsbakgrund, exkluderade från just den lågkvalificerade delen av arbetsmarknaden, till följd av dagens bidragsnivåer. För att de ska vara ekonomiskt lönsamt för föräldrarna att lämna hemmet och försörjningsstödet behöver de i dag hitta arbeten med tämligen höga löner, och därmed motsvarande kvalifikationer.
Det här limbot och den sociala exkludering som det skapar är det som Socialdemokraterna försvarar och är beredda att återställa i fall tillfälle ges.