Samhälle Åsikt
Ett fossilfritt samhälle till en låg kostnad är möjligt
Lösningen för att få bukt med den europeiska transportsektorns utsläpp är att införa utsläppshandelssystemet för transporter, men samtidigt ta bort sektorn från de nationella kraven. Det skriver transportforskaren Johan Nyström.
Nu har regeringens styrmedelsutredning (SOU 2026:33) redovisats. Direktiven skrevs år 2024 när diskussionen handlade om huruvida Sverige skulle ”gå före” i klimatomställningen eller inte. Utredningen bör ses som ett sätt att fokusera på EU:s mål snarare än de svenska. Enligt den nationalekonomiska konstens alla regler har utredningen tagit fram kostnadseffektiva förslag för att uppfylla det svenska EU-målet till år 2030 samt det långsiktiga klimatmålet till 2045.
Uppdraget fokuserar på hur Sverige ska uppfylla EU:s ansvarsfördelningsförordning (ESR). ESR omfattar sektorerna transport, mindre industri, jordbruk samt uppvärmning av bostäder och lokaler som alla ligger utanför EU:s utsläppshandel. De nationella målnivåerna, som drevs på under ledning av Isabella Lövin (MP), medförde att Sverige tillsammans med Finland, Danmark, Luxemburg och Tyskland fick världens tuffaste klimatmål. Utsläppen ska minska med 50 procent till år 2030 jämfört med nivån år 2005.
Utredningens uppdrag om hur målet ska uppfyllas mest kostnadseffektivt är definitivt en relevant frågeställning, fram till dess att det inte är relevant längre. Att Isabella Lövins målnivå skulle bli dyrköpt för Sverige var tidigt känt, och flera länder i EU har svårt att uppfylla sina högt uppställda mål. Därför blev jag väldigt glad när EU:s åtgärdspaket Fit-for-55 som presenterades år 2021, föreslog att transporter skulle in i EU:s utsläppsrättshandelssystem (ETS). Det möjliggör en kostnadseffektiv minskning av koldioxidutsläpp. ETS lanserades år 2005 och inkluderar i dag all energiproduktion, större industriproduktion, flyg och sjöfart inom EU.
Jag menar att införandet av ETS är skälet till att EU framstår som en klimatförebild i världen.
Lite förenklat fungerar utsläppsrättshandelssystemet genom att ett tak sätts på alla dessa sektorers utsläpp. Företagen med högst (marginal)kostnader köper utsläppsrätter, i kontrast till företagen med lägst kostnader som istället vidtar åtgärder för att minska sina utsläpp. På så sätt garanteras kostnadseffektivitet genom att de billigaste åtgärderna genomförs. Ju fler företag över många länder som inkluderas, desto billigare och effektivare blir det att uppnå utsläppsminskningsmål. Jag menar att införandet av ETS är skälet till att EU framstår som en klimatförebild i världen.
Således var det glädjande att EU med åtgärdspaketet Fit-for-55 beslutade att även inkludera transporter i handelssystemet. Inledningsvis i en egen bubbla (ETS 2) som senare skulle införlivas i ETS 1.
Men EU-texter som Fit-for-55 är omfattande och komplexa. Efter genomläsning och diskussioner med kollegor övergick min initiala glädje i förvirring och frustration. Jag antog först självklarheten i att transporter skulle lyftas ur de nationella ESR-betingen när det skapades ett utsläppshandelssystem över hela Europa. Det förefaller meningslöst att handla utsläppsrätter över landsgränser om det köpande landet samtidigt måste kompensera motsvarande utsläpp nationellt. Själva poängen med ett handelssystem är att utsläppen ska minska där de är billigast, oavsett vilket land.
Men mitt antagande var fel. Varje gång en svensk drivmedelsleverantör köper en utsläppsrätt, så måste Sverige som nation minska utsläppen inom de geografiska gränserna med lika mycket för att uppfylla sina ESR-beting. Syntax error!
Lösningen för att komma till bukt med den europeiska transportsektorns utsläpp är att införa utsläppshandelssystemet för transporter (ETS 2) enligt plan, men samtidigt ta bort transporterna från de nationella ESR-kraven. Det som många ekonomer kallar first best-lösningen.
Effektiv klimatpolitik förs inte nationellt. Svenskt fokus gällande transportsektorn utsläpp bör läggas på den pågående översynen av EU:s klimatramverk. En reform av det felaktigt utformade samspelet mellan ETS 2 och ESR vore önskvärd. Det skulle möjliggöra en first best-lösning med ett funktionellt handelssystem som är det effektivaste sättet att ställa om transportsektorn.