Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Utblick Ledare
Den stora koalitionen har bara en vinnare
De senaste opinionssiffrorna från Tyskland visar på ett land där många väljare föredrar högerextremism över koalitionsregeringen. En stagnerande ekonomi och brist på reformer göder missnöjet, skriver Markus Linder.
I en ny YouGov-undersökning (16/6) som mäter opinionen inför nästa förbundsdagsval, ökar det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD) till 29 procent av väljarstödet. Detta samtidigt som de två partierna i regeringskoalitionen, den kristdemokratiska Unionen (CDU/CSU) och Socialdemokraterna (SPD), backar till 20 respektive 12 procent. Bakom siffrorna finns en allt mer desillusionerad väljarkår och en haltande ekonomi.
När den kristdemokratiska politikern Friedrich Merz tillträdde som förbundskansler i maj 2025 var det många inom den traditionella högern som hade höga förväntningar. Högern var då som nu pressad av det populistiska och nationalistiska AfD.
De två regeringspartierna har olika syn på ekonomisk politik, vilket gör det svårt att genomföra de strukturreformer som krävs.
Men Merz sågs som personen som skulle bemöta detta hot, någon som kunde erbjuda ett konservativt alternativ och bryta med Angela Merkels centristiska konsensuspolitik.
Den nya förbundskanslern har dock inte lyckats återuppliva Tysklands haltande ekonomi. De två regeringspartierna har olika syn på ekonomisk politik, vilket gör det svårt att genomföra de strukturreformer som krävs. Därmed fortsätter AfD att växa på CDU:s bekostnad.
En studie genomförd av företagens intresseorganisation Der Mittelstand 2026, visar att små och medelstora tyska företag anser att byråkratiseringen är det största hotet mot den tyska ekonomin. Vidare är bolagsskatten i Tyskland nästan på 30 procent av den beskattningsbara vinsten, tio procent högre än i Sverige. Vad Tyskland behöver är därmed politiskt spelutrymme för att genomföra omfattande ekonomiska reformer, sänka skattetrycket och eliminera onödiga regleringar.
Människor röstar för att de vill åstadkomma något, realisera en ideologi eller för att främja särskilda sakfrågor.
Koalitionen ämnar sänka denna skatt, men socialdemokraterna skjuter reformen på framtiden för att kunna fokusera på andra politikområden. Med en sådan oförutsägbar politik kommer ekonomin att fortsätta att halta.
Om SPD och CDU fortsätter regera tillsammans riskerar det dessutom att skapa en situation där deras politik ses som en och samma. Men politik bygger på konflikt och de kritiska väljarna kommer då att söka sig till ytterkanterna. På så vis vinner de extrema falangerna mark och sund och rimlig politik hamnar i skymundan.
Ett tydligt sådant exempel kan ses i Italien där det nationalkonservativa partiet Italiens bröder lyckades ta över regeringsmakten i september 2022. Partiet hade bara fått 4,4 procent av rösterna i valet 2018, men i samband med coronapandemin samlades nästan alla andra större partier i en koalition. Italiens bröder fick därmed monopol på opositionsrollen och blev 2022 det största högerpartiet, varefter Meloni har suttit som landets premiärminister.
Människor röstar för att de vill åstadkomma något, realisera en ideologi eller för att främja särskilda sakfrågor. Om partiernas ideal urvattnas av att de arbetar över blockgränserna är det inte konstigt att väljarna söker sig till något annorlunda.
I bästa fall är det en Giorgia Meloni, som i regeringsställning visat sig vara en traditionell center-höger-politiker, som träder fram i ett sådant läge. Men det kan också bli företrädare som ursäktar Ryssland, vilket identitära och nationalistiska rörelser gjort i Tyskland, Storbritannien och många andra europeiska länder. Då står vi inför långt större och mer radikala skiften än en stram invandringspolitik.