Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Kristersson behöver öka tempot
Ulf Kristersson har en stark mandatperiod i ryggen och höga ambitioner för Sveriges ekonomi. Men när han ska visa hur landet ska bli EU:s rikaste blir det stolpe ut, de stora reformerna lyser med sin frånvaro, skriver My Pohl.
Det är en nöjd Ulf Kristersson som intar Almedalsscenen. Han är nöjd med att Sverige tagit sig till sextondelsfinal i VM, och han är nöjd med all den politik hans regering fått på plats. De har levererat på prioriterade områden som upprustning av försvaret, skattesänkningar och färre skjutningar. Dessutom har de genomfört små men symboliskt viktiga liberaliseringar av vardagen, som införandet av gårdsförsäljning och slopat matkrav.
Kristersson övergår därefter till att på ett övertygande vis beskriva det vägval som står mellan å ena sidan Tidöpartierna, å andra sidan ”vänsterexperimentet”. Han beskyller Magdalena Andersson för gaslighting när hon förminskar V:s och MP:s inflytande över hennes regeringsalternativ. Han varnar för höjd skatt på ISK-sparande, en återinförd fastighetsskatt och en ny bolåneskatt. Riskerna med det rödgröna regeringsalternativet ska inte underskattas.
Moderaterna behöver ta upp matchen om den ekonomiska politiken med Socialdemokraterna
Så långt, så bra. Men när väljarna avgör vilket parti som förtjänar deras röst blickar de framåt, inte bakåt, och det är här Moderaternas strategi brister.
I början av året gjorde Moderaterna en god ansats i och med vallöftet om att Sverige om tio år ska vara det rikaste landet i EU. Den framåtandan tappades sedan bort under våren i och med kriget mellan USA och Iran, då krishanteringen återigen kom att ta överhanden. Samtidigt tilltog den allmänna kritiken om att M är SD för mycket till lags, mycket apropå debatten om tonårsutvisningarna. Att M sedan lovade bort ministerposter utan att verka kräva något i gengäld väckte också missnöje bland väljare, men även internt inom Moderaterna. Först i går var de åter på bollen, med ambitionen om hur Sverige ska bli rikast i EU.
När Kristersson i dagens tal följde upp samma linje låg det därför öppet mål framför honom. Tyvärr blev det stolpe ut. Vägen till Europatoppen ska nämligen nås genom ett föräldraavdrag för småbarnsföräldrar. Avdraget ska även bidra till att uppfylla svenskarnas husdrömmar, med fem tusen kronor mer per familj i månaden. De stora strukturreformer som krävs för att nå så ambitiösa mål lyser med sin frånvaro. Det behövs regelförenklingar för företagen, omfattande skattesänkningar och stärkta kapitalmarknader för en sådan tillväxttakt. Och vad gäller husdrömmarna kan han ju plocka upp den där utredningen om fri hyressättning i nyproduktion som legat och väntat på honom under hela mandatperioden.
Moderaterna behöver ta upp matchen om den ekonomiska politiken med Socialdemokraterna under resten av valrörelsen. Förra valet handlade främst om att få ordning på Sverige och att reda ut de samhällsutmaningar vi då befann oss mitt i. I år är det annorlunda, och det ger plats åt andra frågor som den ekonomiska politiken, Moderaternas hemmaplan. Ett sänkt skattetryck gör Sverige rikt, och det är både rimligt och rättvist att ansträngning lönar sig.
Utredningen om fri hyressättning i nyproduktion har legat och väntat på honom under hela mandatperioden.
Moderaterna har ända sedan Gösta Bohmans tid varit det framtidsorienterade partiet i svensk politik, och det är därför bra att de har hittat tillbaka till sin framåtanda. Ulf Kristersson har helt rätt när han säger att en god ekonomi ökar framtidstron i samhället. I sin slutspurt inför valnatten behöver han därför presentera större strukturreformer som kan möjliggöra det.