Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Grannar kommer och går – låt Trädgården bestå
Tillåt inte glädjedödarna att nyttja plan- och bygglagen för att göra staden tråkig. Det skriver Markus Linder.
Sedan 2009 har man kunnat dansa på klubben Trädgården under Skanstullsbron. Den unika lokalen blandar en känsla av det kontinentala med svensk charm och har blivit en ikonisk del av Stockholms stadsliv.
Trädgården har dock levt på tillfällig nåd – ett tidsbegränsat bygglov som strider mot detaljplanen. Klubben ligger nämligen i ett område avsett för hamntrafik. Sådana tillfälliga tillstånd kan beviljas och gälla i upp till max 15 år.
Beslutet överklagades dock av en liten grupp grannar som störde sig på ljudet från lokalen.
Efter att Trädgårdens bygglov gick ut 2025 försökte Stockholms politiker utfärda ett nytt. Beslutet överklagades dock av en liten grupp grannar som störde sig på ljudet från lokalen. Länsstyrelsen gick på grannarnas linje och upphävde bygglovet, varefter Trädgården överklagade länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.
Efter mycket om och men verkade det dock som att Trädgården skulle gå att rädda, då kommunen beslutade att verksamheten skulle få vara kvar i två år, med oförändrade villkor, fram tills dess att ett domstolsbeslut hade kommit.
Den 30 juni kom det dystra beskedet att Mark- och miljödomstolen inte ger prövningstillstånd. Det tidigare beslutet står därmed fast och bygglovet upphör. Trädgården behöver dock inte avvecklas förrän efter två år. Dess ägare tror också att det finns en stor chans att detaljplanen kan ändras till klubbens förmån innan verksamheten tvingas avvecklas.
Det är däremot dåligt för stadslivet att enskilda tråkmånsar kan använda plan- och bygglagen som ett vapen för att sänka en verksamhet så många värdesätter.
En stad är menad att vara en levande plats. Det ska finnas sorlande barer där folk kan sjunga och skratta efter en lång arbetsdag.
Givetvis finns det ett värde i att personer ska kunna överklaga om ljudet gör deras liv helt olidligt. Men samtidigt har klubben funnits där i 15 år och de som valt att bo i närheten bör vara väl medvetna om att det kommer att förekomma visst ljud.
En stad är menad att vara en levande plats. Det ska finnas sorlande barer där folk kan sjunga och skratta efter en lång arbetsdag. Det ska vara lätt att starta nya restauranger och klubbar. En stad lever på innovation och underhållning. På tolerans för de som hyr källarlokalen, för bokklubben på innergården och för fotbollsfansen på tunnelbanan. Om folk har problem med det så förstår jag inte varför de väljer att bo i staden. Ja, här finns det mer jobb, men anledningen till detta är just det som gör staden levande. Om grannen sätter stopp för det skojiga som händer i lokalen bredvid, så finns det plötsligt färre jobb och staden blir en lite sämre plats.
Problemet är att plan- och bygglagen ger dessa filifjonkor ett vapen som de kan använda i sin kamp mot allt som syresätter en stad.
I sin rapport, Stoppa klubbdöden, utgiven av Timbro, skriver Rutger Brattström om hur det går att åtgärda klubbdöden. Problemet grundar sig bland annat i reglerna kring ljudnivåer. I texten föreslår han ett antal policyförslag inspirerade av andra europeiska huvudstäder. Detta inkluderar omfattande förändringar av zoner för att tillåta högre volymer i särskilda områden, en generellt högre acceptans för ljud och att det är de som önskar utredningar som står för kostnaderna.
Alla dessa idéer skulle kunna förbättra Stockholm, men främst behöver staden lätta upp i detaljplaneringen, om vi vill se en stad där arga grannar inte har makten att göra varje område tråkigt.