Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Hur mycket Ohlsson tål Centerpartiet?
Vänsterfalangen inom Liberalerna börjar lämna partiet för att bli en del av Centerpartiet. Men förstår det gamla landsbygdspartiet vad de ger sig in på när de låter storstädernas grälsjuka liberaler ta över, det undrar Markus Linder.
Tidigare i år, på ett numera mytomspunnet extrainsatt digitalt landsmöte, fick Simona Mohamsson åter förtroende som partiledare för Liberalerna. Det var dock med knapp marginal som Mohamsson fick sin vilja igenom, då en stor del av partiet visade sitt missnöje.
En sådan offentlig konflikt är symptomatisk för Liberalernas unika partikultur: alla strider måste ske inför en så stor publik som möjligt.
Falangen passar in i C då båda är för en liberal migrationspolitik och en friare marknad.
De nuvarande stridigheterna bottnar i konflikten mellan den mer högerliberala och den socialliberala falangen. Konflikten har i sin nuvarande tappning pågått sedan det som senare skulle bli Tidösamarbetet aktualiserades, på grund av internt starkt polariserade uppfattningar om Sverigedemokraterna.
När Simona Mohamsson offentligt uttryckte att hon skulle gå till val med Tidö, under förutsättning att SD skulle få bli en del av regeringssamarbetet, fick många nog. Sedan dess har flera lämnat partiet. Enligt Dagens Nyheter ska det finnas en stor folkpartistisk diaspora som flyttat in i Centerpartiet, för att hitta en ny socialliberal hemvist. Falangen passar in i C då båda är för en liberal migrationspolitik och en friare marknad. Rörelsen är inte begränsad till gräsrötter, utan även tidigare liberala toppar som Birgitta Ohlsson, EU-minister i alliansregeringen, har tagit på sig fyrklövern.
Centerpartiet och Liberalerna är båda marknadsliberala partier. Men om en alltför stor andel L-företrädare ansluter sig, riskerar C att tappa sin egenart.
Den huvudsakliga anledningen till att Centerpartiet varit så gästvänligt är med stor sannolikhet den bekräftelse liberalt stöd ger partiet inför riksdagsvalet. För C är detta en gynnsam position att befinna sig i, där de kan suga till sig motståndarens väljarstöd samtidigt som de behåller sitt eget.
Vidare riskerar inflödet av liberaler till Centerpartiet att påskynda bondeförbundets förskjutning från sin traditionella väljarbas på landet.
De liberaler som släpps in i Centerpartiet utgör dock en trojansk häst. De är en samling individer som inte infinner sig i partiledet om partiledningen förordar något som inte stämmer överens med deras personliga världsbild. Detta skiljer sig från Centerpartiet, där partiledarens linje tenderar att respekteras.
När den inte respekteras i C får det konsekvenser, som när CUF:s tidigare ordförande Caroline von Seth ville att partiledaren Muharrem Demirok skulle avgå. Det ledde till att hon själv fick avgå i februari 2025. Samtidigt sitter Anton Holmlund kvar som ungdomsförbundsordförande i Liberalerna, efter att han har avbrutit sin kandidatur till riksdagen och högtidligt uttalat att ungdomsförbundet inte tänker kampanja för partiet i valrörelsen. Vad är syftet med att sitta kvar då? Det framstår som minst sagt underligt att sitta kvar på en position så tätt sammanbundet med moderpartiet, efter ett så stort avståndstagande.
Vidare riskerar inflödet av liberaler till Centerpartiet att påskynda det gamla bondeförbundets förskjutning från sin traditionella väljarbas på landet. Partiet har inte samma stöd på landet som tidigare och har passerats av Sverigedemokraterna som det parti med mest stöd bland lantbrukare. Är det då rimligt för partiet att ta in Liberalernas storstadsdominerade vänsterfalang?
Detta går emot den decentraliseringspolitik som Centerpartiet har stått för. Som CUF sjungit ända sedan 1970-talet: ”Vi måste bygga ett lokalsamhälle, för gemenskap där alla behövs”. Att överge denna bild skulle göra partiet till ännu ett litet, elitistiskt parti i storstan.
Givetvis tror både de liberalpartister och centerpartister som nu förenas, på en liberal migrationspolitik. I detta fall kan det dock vara rimligt att ge liberalpartisterna hjälp på plats. Somliga uppehållstillstånd kan delas ut till de mer skötsamma, men om de bryter mot partilinjen bör de utvisas. Annars riskerar Centerpartiet att tappa den koppling till landsbygdens småföretagande som gör partiet unikt och som är dess verkliga styrka.