Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Det våras för faunan
Regeringens nya bestämmelse om nationellt artskydd är en sköld för de lantbrukare som tidigare hållits gisslan av överstatliga regleringar, det skriver Markus Linder.
Svensk natur är den vackraste i världen. De oändliga tall- och granskogarna – vars kronor skuggar mossor, ormbunkar och blåbärsris – ger ett intryck av att vara ett robust och opåverkat ekosystem. Områden frälsta från människans yxa och plog.
Den bilden är dock en chimär. Det är nämligen mycket mänskligt liv i naturen. 300 000 privatpersoner äger hälften av Sveriges skog. Samtidigt har svenska staten länge agerat som att området är tomt och att varje bruten gren hade kunnat fördärva hela ekosystemet. En blomma har då kunnat premieras över markägarens leverne.
Nu har dock den svenska regeringen presenterat ett förändrat artskydd och nya regler för avverkning, vilket gör det lättare för markägare än tidigare. Det är en seger för både markägare och skogen, för ingen stat eller styrelse älskar skogen på det sättet som en skogsägare som tagit över sitt familjeföretag, som får fortsätta förvalta det arv tidigare generationer byggt upp. Men förändringarna är också en vinst för de djurarter som behöver, och nu kommer få, bredare statligt skydd.
Regeringens lagförändring angående bestämmelser om artskydd, samt omprioriteringar, har lett till ett utökat stöd till igelkottar, ålar samt att ett flertal pollinerande insekter.
Reglementen har också ändrats för att premiera lantbruk och skogsbruk, där tidigare närvaron av en särskild blomma kunde förhindra skogsägaren från att avverka marken runt omkring.
Listan är ett steg i rätt riktning. Den visar på en förbättrad förståelse för lantbrukarens behov, även om det också finns mycket annat som behöver göras för att skydda de arter som finns med på listorna.
Ålen och igelkotten har båda en djup anknytning till den svenska identiteten och det bredare ekosystemet.
Framförallt är lagens nya undantag för markanvändningen inom jordbruket och skogsbruket efterlängtade. Detta kan exempelvis ses i den förändrade statusen för orkidéen Knärot, vilken nu kommer få ett grundläggande skydd i stället för att dess närvaro helt ska kunna sätta stopp för markägarens skogsarbete.
Samtidigt finns det ett viktigt uppdrag för staten i att skydda djur som blivit särskilt utsatta i och med människans framfart.
Därför är det nyfunna fokuset på djur också ett välkommet tillskott. Ålen och igelkotten har båda en djup anknytning till den svenska identiteten och det bredare ekosystemet. Den förstnämnda har en anknytning till sägner och traditionell svensk matkultur och den senare är den ikoniska symbolen för Sveriges största ö, Gotland. Att låta någon av dessa två gå förlorad skulle vara en stor tragedi.
Något som dock saknas på listan är en förklaring för hur dessa arter ska skyddas. Skarvfåglar är till exempel en av de främsta åljägarna, men den anses vara fridlyst av den Europeiska Unionen. Därför får den inte jagas även med nationella ändringar, trots att den förökat sig så mycket att den nu i stor utsträckning förstör alla Sveriges skärgårdsöar. Så länge vi följer detta EU direktiv kommer ålen med all förmodan inte att återhämta sig.
Det nya nationella direktivet är ett steg i rätt riktning. Den nedprioriterar viss flora men stärker statusen för faunan och ger lantbrukarna mer handlingskraft. Samtidigt är naturen komplex och det kommer behövas reformer även inom andra områden om vi på riktigt ämnar stärka djurstammen.