Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Ekonomi Ledare
Rekryteringar ska inte avgöras på Rosenbad
Höjt lönegolv för arbetskraftsinvandring riskerar utvisa personer som arbetar, betalar skatt och bidrar till det svenska samhället. Integrationsproblem löses inte genom att utvisa goda exempel, skriver Adam Furustam.
Familjen Perez är sedan länge en integrerad del av det svenska samhället. Makarna Jonathan och Silvia har bott i landet sedan 2017. Den åttaåriga dottern Gabriella har hela sitt liv i Sverige. Men trots att familjen är självförsörjande tvingas de, till följd av att Jonathan inte når upp till det skärpta kravet för arbetskraftsinvandring, lämna landet.
Regeringspartierna gick till val på, och fick mandat för, en stram migrationspolitik. Invandringen skulle minska och kraven på integration öka. Under mandatperioden har asylinvandringen sjunkit till historiskt låga nivåer, permanenta uppehållstillstånd avskaffats och ett medborgarskapsprov införts. Det utlovade paradigmskiftet har dock stundvis gått för långt.
Att tonåringar utvisas till länder de nära saknar koppling till är ett sådant exempel. Det chockhöjda lönekravet för arbetskraftsinvandring ett annat. Den elev som förlorar en nära vän och den äldre som i livets slut tvingas byta vårdare ser att de siffersatta målen bakom den strama migrationspolitiken handlar om enskilda människor.
Därutöver öppnar det upp för en politisk godtycklighet där undantagen varierar beroende på regeringens färg och prioriteringar.
När lönegolvet för arbetskraftsinvandring i början av sommaren höjdes till 34 470 kronor, motsvarande 90 procent av medianinkomsten, var det med intentionen att förhindra oseriösa arbetsgivare att använda billig arbetskraft från länder utanför europeiska unionen. I stället skulle svenska medborgare anställas. Geografiska avstånd liksom den ofta låga lönenivån gör samtidigt att få är villiga att ta dessa arbeten. Resultatet blir att 19-åriga Tilda Primén med en grav cp-skada riskerar stå utan hjälp.
För att undvika detta har regeringen, med hjälp av Migrationsverket, fastställt en lista med yrken som ska undantas från lönekravet. I stället för att uppnå 90 procent av medianlönen krävs enbart 75 procent, motsvarande en månadslön på 28 725 kronor. Trots att det möjliggör fortsatta anställningar av bland annat undersköterskor, laboratorieingenjörer och drifttekniker drabbas fortsatt en lång rad yrken. Därutöver öppnar det upp för en politisk godtycklighet där undantagen varierar beroende på regeringens färg och prioriteringar.
Att förhindra anställningar enbart utifrån siffran i lönekuverten hämmar såväl arbetsmarknaden som integrationen.
Lagstiftningen har samtidigt redan fått effekt – antalet beviljade arbetstillstånd har mer än halverats under mandatperioden. Detta samtidigt som den tekniska utvecklingen och förändrad demografi gör att behoven ökar. Landets företagare uppgav redan innan implementeringen av de nya reglerna att det största hindret för tillväxt var att hitta rätt arbetskraft. Carl Bergkvist, näringspolitisk chef på Stockholms handelskammare, konstaterar att regelverket riskerar avskräcka människor från att söka sig till Sverige med konsekvensen att vi går miste om nästa Spotify eller Klarna.
Det höjda lönegolvet har samtidigt haft vissa positiva effekter. När bärplockare exempelvis slutade omfattas av regelverket valde många inom näringen att i stället ta sig till Sverige med hjälp av EU:s säsongsarbetardirektiv, där bärplockaren måste vara anställd hos en arbetsgivare i Sverige. I motsats till tidigare system, där anställningen ofta hanterats av olika thailändska bemanningsföretag, stärks nu individens rättigheter och ersättningen höjs.
När regeringens vision om en stram migration blir överordnad individen och företags möjlighet att fritt rekrytera kvalificerad kompetens har politiken gått för långt. Att förhindra anställningar enbart utifrån siffran i lönekuverten hämmar såväl arbetsmarknaden som integrationen. En migrationspolitik som glömmer människan förlorar till slut även sitt syfte.