Samhälle Essä
I Malung hängde jag med SD-trollet
Wallraffande Daniel Andersson har kommit ut med en läsvärd bok. Men det finns fler perspektiv på Kalla Fakta och Trollfabriken, skriver Sakine Madon.
– Jag har sagt åt Trollet att hitta och säga hej till dig! Han är på samma pendeltåg. Killen ser lite undernärd ut och så, ja som ett troll.
Det är poddaren och högerdebattören Chang Frick som ger beskrivningen. Vi är i ett större gäng som ska till årets dansbandsvecka i Malung.
Så kommer det fram en till synes blyg men glad kille i keps och hälsar, i den skakiga pendeltågsvagnen med ändhållplats Bålsta utanför Stockholm. Han säger sig vara trött och har tydligen knappt sovit.
Väl i Malung är han mer intresserad av att lyssna på techno än av dansband. Dessutom har han fobi för småkryp, vilket vi andra inte är sena med att håna honom för. Och så drar han udda och roliga anekdoter. Som den gången han inte lyckades komma loss när stora män kramade – “antastade” – honom på en In Flames-konsert varpå han piercade öronen för att ”minnas traumat”.
Snabbt förstår jag varför han kallas Trollet.
Alexander Edbom var en av tre medarbetare på partiets kommunikationsavdelning, av TV4:s Kalla Fakta kallad Trollfabriken, som TV4-reportern Daniel Andersson wallraffade inför EU-valet för drygt två år sedan.
Då såg jag inte mycket av programmet, eftersom Kalla Faktas Emil Hellerud körde runt i ett mörkt garage till bakgrundsmusik som om det vore en maffiafilm. Det rullades ut en karta över byggnaden där Youtube-kanalen Riks och Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning håller till. Jag fixade kort och gott inte denna överdrivet teatrala inramning.
Men granskningen Undercover i trollfabriken fick stort genomslag, min smak till trots. Från mediebranschen skulle priserna regna ner; tv-priset Kristallen, Stora journalistpriset och grävpriset Guldspaden. Från politiken var reaktionerna kraftiga. Jimmie Åkesson fräste tillbaka om att ett ”klägg” ägnat sig åt ”en gigantisk inhemsk påverkansoperation”. I EU-valet 2024, när granskningen hade sänts, backade Sverigedemokraterna för första gången någonsin. Det surrades om regeringskris. Socialdemokraterna höll presskonferens med krav på regeringen att bland annat stoppa ”ryssfasoner” som man menade hade avslöjats.
I EU-valet 2024, när granskningen hade sänts, backade SD för första gången.
Hösten 2025 hamnade Socialdemokraterna själva i blåsväder då det avslöjades att det S-ägda mediebolaget Aktuellt i Politiken drev dolda och partipolitiskt vinklade konton utan att det tydligt framgick att S stod bakom dem. Men vid ”trollavslöjandet” 2024 var fokus av förklarliga skäl helt och hållet på SD. Jag satt intill DN:s kulturchef Björn Wiman i en nyhetspanel i TV4, när han talade i termer av demokratisk kris om de ”systemhotande trollfabrikerna”. Wiman menade att vi levde i ”en av de mörkaste episoderna i svensk politisk historia”.
Om Kalla Faktas Undercover i Trollfabriken, som jag efter dansbandsveckan i Malung har sett, finns det två saker att säga. Det första är att Sverigedemokraterna uppenbarligen försökte dölja partiets koppling till kommunikationsavdelningens ljusskygga arbete med tillspetsade memes, nätkonton och sidor. Det är rakt av oärligt och för det förtjänar SD kritik.
Det andra är att avslöjandet om den så kallade trollverksamheten var tunt. TV4 visade upp rena skämtklipp och kallade det ”desinformation”. Genom att krydda till det med begrepp som “deep fake” och liknande, och dra paralleller till ryska skummisar, framstod det hela, som Wiman beskrev det, som ett reellt och extremt hot.
Att den biten av Kalla Faktas granskning var svag framgick när TV4:s Emil Hellerud efter programmet deltog i podden Den sista måltiden, med bland andra Chang Frick. Att via anonyma konton och sajter ge sken av att det finns en större politisk gräsrotsrörelse har ett begrepp: astroturfing. Men hade programmet avslöjat ren desinformation? Hellerud påstod i podden att desinformation även kan inkludera “vilseledande”, ”polariserande” innehåll och därmed satir och memes om det görs i stor skala och på ett visst sätt. Poddens Omar Makram invände och hänvisade till uppslagsverket Oxford Dictionary där definitionen av desinformation är falsk information. Det är högst troligt också hur allmänheten uppfattar ”desinformation”.
En ytterligare sak som Kalla Fakta tryckte på var ett fakeklipp där ”Magdalena Andersson” hörs säga ”tillsammans kan vi förgöra vårt Sverige”. Men klippet härrörde från ett satirkonto, Klippta klipp, som saknar koppling till SD. Så var det även med andra konton som togs upp i Kalla Fakta, varpå Emil Hellerud i podden svarade att även om kopplingen till partiet inte kan göras så ”sprider de samma narrativ”.
Det lustigaste ögonblicket av allt i TV4-granskningen är när Emil Hellerud pressar SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein om ett klipp som delats i sociala medier. Hellerud menar att det som pågår i klippet – ”två personer med turbaner på huvudet och långa skägg som pratar något obegripligt och springer runt med kalashnikovs” – minsann inte är ”en vanlig dag i Malmö”, som det hade påståtts i materialet som kommunikationsavdelningen spred. Vad TV4:s tittare aldrig fick se var dock att klippet ifråga kom från den satiriska dockfilmen Team America (2004). Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle se det klippet som en seriös skildring av verkligheten, eller skämtet om att det utspelade sig i Malmö som desinformation.
Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle se Team America-klippet som en seriös skildring av verkligheten.
Man kan så klart ha olika uppfattningar om memes och skämt som politisk kommunikation. Men i backspegeln måste man mest fråga sig varför TV4 efter månader av wallraffande inte lyckades lyfta fram bättre exempel. Med uttryck som ”narrativ”, ”Ryssland”, ”verktyg” och med att bredda “desinformation” till bristningsgränsen, var inramningen tydlig. Samtidigt förstår man Kalla Faktas dilemma: SD var inte öppna med att kommunikationsavdelningen spred memes och klipp under falsk flagg, vilket man avslöjade, men det smäller inte lika högt som att få säga sig avslöja Trollfabriken.
Att TV4-redaktionen gärna ville ha ett stort och snabbt avslöjande framkommer också i Daniel Anderssons bok Lögnare – Inifrån Sverigedemokraternas trollfabrik (Bonniers) som kom ut i våras. Boken har fått en del uppmärksamhet i mediekretsar eftersom den har en kritisk udd mot TV4-redaktionen.
Det är lätt att känna sympati med Daniel Andersson och förstå att han mådde dåligt under projektets gång. Som ung journalist hamnade han på Riks och SD:s kommunikationsavdelning, ständigt stressad och rädd för att bli avslöjad, i flera månader. Han spelade rollen som en konservativ kille med SD-åsikter, men är definitivt inte en. Det märks på flera sätt. I boken refererar Andersson exempelvis flitigt till filosofiprofessorn och DN Kultur-skribenten Åsa Wigforss, som har en tydlig ideologisk hållning. Andersson beskriver även den tidigare L-politikern och liberala skribenten Kajsa Dovstad som den ”konservativa” debattören. Den tidigare moderate riksdagsledamoten Hanif Bali beskrivs som ”nationalkonservativ”, när han själv beskriver sig som liberal.
Daniel Andersson menar att SD fick ”draghjälp” av medier som Kvartal och poddar som Sista Måltiden. Men i den sistnämnda fick som sagt TV4:s Emil Hellerud lägga ut texten. Poddgänget höll med om att SD förtjänade kritik för att man dolde vad partiets kommunikationsavdelning pysslade med, men ställde kritiska frågor om TV4:s breda och faktiskt missvisande användning av begreppet ”desinformation”. Samtalet var trevligt och intressant. Man får lätt intrycket att Daniel Andersson reagerar på att det alls ställdes kritiska frågor om den granskning han deltog i.
Bokens stora behållning är beskrivningen av politiskt kända ansikten som Riks Jacob Hagnell och SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein. Dessa två är som varandras motsatser: Jacob Hagnell pratar nonstop och sägs älska dessertbuffé, medan den fåordige Wallerstein är mer misstänksam och pedant av rang. Hans passivaggressiva tillrättavisanden av de unga ”SD-trollen”, när knäckebrödssmulor uppenbarar sig i köket eller när en kille råkat rusa in med snöiga vinterkängor, är inte att leka med.
Det är även underhållande att ta del av hur det interna snacket går om borgerligheten. En medarbetare på kommunikationsavdelningen säger om Timbro i sociala medier att ”det känns som töntiga borgare som försöker vara edgy”, att ”nu ska vi äga sossarna på sociala medier” men ”har ju ingenting att komma med”. Vid ett tillfälle förs det även en diskussion om att statsministerns stab styr Ulf Kristersson med strikta talepunkter, varpå Kristersson sägs bli ”så stirrig och konstig”.
Det är även underhållande med det interna snacket om Timbro och ”töntiga borgare”.
Det skämtas friskt och vissa påhitt är roligare än andra. Som när det ena “trollet” berättar om en Markus Allard-ai som gick ut på att Örebropartiets Markus Allard säger ”kurdiska räven ska passa sig, Örebro är mitt område”.
Begreppet “trollfabriken” verkar ha använts smått ironiskt. En anställd på kommunikationsavdelningen berättar vid något tillfälle för Daniel Andersson om hur mycket han trivs på sitt jobb, och att ”innan jag började jobba här döpte jag mig på sociala medier till Trollfabriken”. Med det ”namnet” hade han sedan sökt jobbet och fått det.
I Daniel Anderssons bok dras däremot långtgående paralleller. ”Precis som trollen i den nordiska folktron ansågs ha ett eget språk verkar även nättrollen ha det, till stor del influerat av engelska”, skriver han. Det blytunga beviset verkar vara att killarna på kommunikationsavdelningen använder uttryck som ”views”, ”edits”, ”compilations” och ”growa”. På ett annat ställe nämns flockbeteenden, vallhundar och människor som likt får ”springer i samma riktning och bräker högt”. Samma syn har troligtvis en och annan sverigedemokrat på den svenska journalistkåren.
När Andersson ska ha sin första dag i ”Trollfabriken” skrattar jag till när han skriver ”Intill mig står en högtalare som trots att det är tidig morgon spelar hög technomusik”. Mycket riktigt är det Alexander Edbom, kallat Trollet i Malung, han syftar på. Andersson fortsätter: Det är Alex, som ”tar en klunk Monster”, som står för ravestämningen på morgonen eftersom han vaknat elva på kvällen och kommit tidigt till jobbet för att ”döda tid”.
Efter årets dansbandsvecka i Malung berättar Edbom, i vår chatt, att TV4 bara nämnde hans förnamn i samband med granskningen. Expressen gick däremot ut med hela namnet och han blev därmed en offentlig person. ”Expressen såg mig som kategorin samhällsförstörare, typ som gängkriminella”, fortsätter han. Man motiverade det hela med att han skulle ha spridit “deep fakes”, men det hade jag inte alls, skriver han. Enligt honom upprepade public service påståendet, men att det i själva verket handlade om ett klipp från Youtubekanalen Klippta klipp. Edbom berättar att Socialdemokraterna hade pressträff ”där de gick igenom mina memes från flera år innan” jobbet på kommunikationsavdelningen, och om att han jagades för sin ryska bakgrund. ”Dagens Nyheter antydde att jag var en rysk spion och tog med att jag hade bytt namn som barn”. När jag frågar varför han gjorde det svarar han att Alexander var lättare att ha i skolan än Slava.
När jag frågar Trollet varför han bytte namn som barn svarar han att Alexander var lättare att ha i skolan än Slava.
– Allt var så surrealistiskt, som en dröm. Jag sov inte på en månad efter att TV4 hade sänt.
När jag läser artiklar och lyssnar på sändningar från när det blåste som värst är det lätt att förstå. En av få som tidigt reagerade på mediebevakningen av Edbom var Hanif Bali som till ETC sade:
Jag tycker inte att Expressens artikel var tillräckligt väl underbyggd. Man går in på X och använder ett visst sökord, och sen bygger man hela artikeln på några tweets tagna ur sitt sammanhang för att driva ett case. Det tycker inte jag är bra journalistik.
Örebropartiets Markus Allard hade rotat fram kontexten bakom en gammal tweet om Ukraina som i själva verket varit en ironisk kommentar om att poliser hade varit passiva under kravaller i Rinkeby, berättar Edbom, och han nämner att Chang Frick (”som om något händer kunde slänga mig i källaren med sina ukrainare”) gav stöd.
Utan dem hade jag varit helt ensam, skriver han i chatten.
”Team America-klippet var mitt klipp btw”, lägger han till med en solglasögonsmiley.