Facebook är inte mäktigare än vi gör det

Cambridge Analytica, dataanalys- och kampanjföretaget som hjälpte Donald Trump att vinna presidentvalet, har hamnat i blåsvädret. Det började med avslöjandet att företaget redan 2014 hade kommit över 50 miljoner Facebookanvändares uppgifter som förvärvats utan deras godkännande. Inte bara det: företagets VD Alexander Nix fångades på film i full färd med att lägga ut texten om företagets dolda inflytande i över 200 val världen över. Sedan informerade han den wallraffande Channel 4-journalisten om hur man bäst använder ukrainska sexarbetare i smutskastningskampanjer, och skandalen var ett faktum.

Vad Cambridge Analytica framför allt gjorde för Trump var att sortera potentiella väljare i olika ”universum” på sociala medier, och lista ut just vilken typ av politiska budskap de skulle gå igång på. Den sortens dataintensiva kampanjer har blivit vanliga; bland annat Brexit 2016 och Labours valrörelse 2017 lutade sig tungt mot sådana metoder.

Det har upprört många. ”Låt inte Facebook sälja ut demokratin”, uppmanar DN:s ledarsida, och påminner oss om George Orwell. ”Den svenska valrörelsen riskerar att bli en sunkig tillställning”, varnar Aftonbladets ledarsida. Margrethe Vestager, EU:s konkurrenskommissionär, talar om faran med att den politiska debatten lämnar det offentliga och försvinner in i sociala medier, där budskapen blir fragmenterade och svåra att bemöta.

Det vilar något obehagligt över politiska budskap som är så finslipade att de visar upp helt olika facetter för olika väljare.

De har rätt i att det vilar något obehagligt över politiska budskap som är så finslipade att de visar upp helt olika facetter för olika väljare. Ett sådant politiskt cyberlandskap gör det svårare för den som har ett sammanhållet budskap, medan den som är beredd att vara spretig och osammanhängande gynnas (se Trump, Emmanuel Macron m fl).

Lägg till det faktum att sociala medier i dag fungerar som en sorts oligopol. Redan i början av decenniet hade de blivit viktiga kanaler för politiska kampanjer; i dag är de nödvändiga. Det ger de sociala mediejättarna stor makt över det offentliga samtalet.

Det ger också deras kunder stora möjligheter. Valkampanjer har alltid varit informationskrig, och har alltid försökt skräddarsy budskap efter publiken, men sociala medier tillsammans med analysföretag som Cambridge Analytica gör det mycket lättare för dem.

Ofta har de kommit över informationen helt lagligt. Varje gång man använder Facebookapplikationer, exempelvis för att få reda på hur man skulle se ut som 80-åring eller vilken karaktär i Game of Thrones man liknar mest, godkänner man att företaget bakom appen får all upptänklig information om en: Vad man gillar, vad man skriver, vad man tar bilder av, var man checkar in, vilka man är vän med. Cambridge Analytica hade enligt egen utsago 5 000 datapunkter om varje amerikan.

Det är inte konstigt. Vi väljer själva i allt högre grad att dela med oss av mängder av information om oss själva, som sedan används för att olja det politiska kampanjmaskineriet. Det handlar inte bara om entusiastiskt användande av Facebookappar, utan om två betydligt större fenomen: det kontantfria samhället och det så kallade sakernas internet.

När en politiker ställs inför möjligheten att säga olika saker till olika grupper och komma undan med det, finns det inte mycket som talar för att han kommer att låta bli.

Det senare är summan av de allt fler saker som är uppkopplade, från byggnader till hemelektronik till accessoarer. Att kunna kontrollera vattenkokaren på distans eller kommunicera digitalt med sin handväska är tänkt att underlätta ens liv, men underlättar mer för den kampanjledare som vill skapa en detaljerad bild av vem man är.

Samma sak gäller det kontantfria samhället, som inte bara är ett nationellt säkerhetsproblem. Utan kontanter lämnar varje köp ett digitalt spår fullt av användbar information. Köpte du nyligen ett hemlarm efter att ha googlat brottsstatistiken i ditt bostadsområde? Guldläge för lag- och ordning-kandidaten att skicka reklam. Klickar du på många länkar om miljöproblem och global uppvärmning, men bokade nyss flygbiljetter? Rösta grönt så slipper du klimatångesten. Etcetera.

Det ska inte vara för lätt för politiker att finkalibrera sina budskap, för ju mer individanpassade de är, desto mindre uppriktiga riskerar de att bli. När en politiker ställs inför möjligheten att säga olika saker till olika grupper och komma undan med det, finns det inte mycket som talar för att han kommer att låta bli.

58 procent av Sveriges befolkning är oroliga över nätjättarnas inflytande över den kommande valrörelsen, enligt Expressens undersökning. De kan åtminstone trösta sig med att de inte är helt maktlösa. I viss utsträckning väljer vi själva hur mäktiga vi gör nätjättarna.