Att inte skilja mellan höger och vänster

Att inte kunna skilja mellan höger och vänster har varit ett problem under lång tid, inte bara för människor utan också för Gud. När Gud sände sin ovillige profet Jona för att tala Nineves befolkning till rätta för allt ont de gjorde hotade Gud med att förstöra hela staden om dess invånare inte bättrade sig. Jona fick föra Guds talan. Folk lyssnade och bättrade sig, så Gud drog tillbaka sitt hot.

Jona, som inte ville profetera från början, blev irriterad och tyckte att Gud kunde ha bestämt sig redan innan för att rädda dem. Då hade han sluppit utsättas för risken att dödas i Nineve. Gud förklarade för Jona att han hade varit bekymrad för de 120 000 personer som bodde där. De som inte ens hade förmåga att skilja mellan höger och vänster, som Gud sade till Jona.

Att inte kunna skilja mellan höger och vänster verkar alltså vara ett gammalt mänskligt problem. En betydligt senare spaning är hur folk beter sig enligt de nya reglerna om att gå till höger eller vänster på gång- och cykelbanor. De infördes i oktober och säger att på gemensamma gång- och cykelbanor ska man som gående eller springande hålla till vänster i färdriktningen. På en markerat delad bana ska man som gående däremot hålla till höger i den del som är avpassad för de gående.

Likt en kompromisslös bokstavstroende har jag gjort ett experiment under en månad sedan reglerna infördes den 15 oktober. I de flesta fall kommer jag då springandes. Resultatet av denna studie är att 90 procent av dem jag möter går på fel sida. Det finns en del som går i mitten för att slippa välja, men de allra flesta följer inte reglerna. Jag har däremot konsekvent försökt upprätthålla lag och ordning (för experimentets skull) vilket då har resulterat i en mängd arga blickar, knuffar och hotelser, men också en majoritet av mestadels kvinnor som väjer.

Vad ska vi i så fall med trafikregler till om de ska anpassas efter varje individs preferenser?

Jag har också registrerat att det är en klar majoritet av män över 50 år som inte viker undan. De vägrar flytta sig ur sin bana och föredrar att hellre preja mig eller tvinga mig ut till höger vilket kan leda till att jag krockar med cyklister. En förmodad farfar eller morfar använde till och med barnvagnen som prejningsverktyg i Årstabackarna medan han gav mig onda ögat.

Det är fler än jag som är bekymrade över höger- vänsterregeln. I tidskriften Spring vittnar en löpare om konflikter som har lett till en inre kamp: ”Här uppstår en konflikt mellan två av mina personlighetsdrag: att följa samma invanda mönster som jag alltid har gjort och att följa regelboken till punkt och pricka.” Lösningen för honom blev att springa i mitten. Fast det är, ärligt talat, inte en lösning om alla befinner sig där.

Är stockholmarna som folket i Nineve? Det tycks vara så utifrån min enkla empiriska studie. Sett till regelverket gör de flesta fel men hävdar med emfas att de ändå har rätt. De som gör rätt är en minoritet som har svårt att få sin vilja igenom och riskerar att hamna i diket på grund av prejande skägg med barnvagn. Den stora grupp som väljer att gå i mitten tror att de är flexibla och pragmatiska för att de kan göra en manöver till höger eller vänster allt efter behov, men i praktiken tar de upp mer än halva gångbanan.

Jag tänker under mina undersökande löpturer att de kanske inte har nåtts av informationen och att det är förklaringen till dessa massiva regelbrott. Då blir jag som profeten Jona som ville vägra att profetera den rätta vägen för folket i Nineve. Det är väl ändå enklast att vara populär och flexibel även om också jag då bryter mot reglerna? Men vad ska vi i så fall med trafikregler till om de ska anpassas efter varje individs preferenser?