Att vända utvecklingen i skolan

De elever som gick ut nian i en av Landskronas kommunala skolor i juni 2016 hade ett genomsnittligt meritvärde på 227, vilket kan jämföras med riksgenomsnittet på 218,8. För tio år sedan var förhållandena de omvända. Det genomsnittliga meritvärdet i Landskronas kommunala skolor var då 196,9 jämfört med 206,8 i riket.

Landskronas skolresultat står sig i dag väl även i jämförelsen med andra kommuner med stor utanförskapsproblematik. I Botkyrka var det genomsnittliga meritvärdet i de kommunala skolorna 221, i Södertälje 218,3 och i Malmö 220,5.

Bakom utvecklingen ligger en medveten satsning på att ha höga förväntningar på alla elever, och en insikt om att det är de svagaste eleverna som drabbas hårdast om man inte har det. ”Skola ska vara skola, det är särskilt viktigt för svaga elever. Skoltiden kan inte användas till att lösa konflikter eller sociala problem”, sammanfattar utbildningsnämndens ordförande Lisa Flinth (L) förhållningssättet och betonar även vikten av att det pedagogiska arbetet på skolorna är tydligt förankrat i forskningen. Samma perspektiv har Lena Andersson, rektor på Dammhagskolan:

Man kan inte bara tycka synd om de nyanlända eleverna, då riskerar de att hamna i utanförskap. Vi förutsätter att alla elever kan, och vår uppgift är att hjälpa dem att lyckas.

Dammhagskolan, en F–6-skola i utanförskapsområdet Öster, kan fungera som illustration till hur Landskrona arbetat med att höja skolresultaten. På skolan, som byggdes för 100 år sedan som stadens läroverk, har 95 procent av eleverna i dag utländsk bakgrund, varav en fjärdedel är nyanlända.

Som många skolor i utanförskapsområden präglades Dammhagskolan länge av dåliga resultat och var en skola med dåligt rykte, som elever och föräldrar helst ville undvika. 2007 inleddes därför en särskild satsning på nyanlända. Ambitionen var att ge lärarna som arbetade med elever med utländsk bakgrund redskap förankrade i forskningen. Utifrån forskning kring framgångsfaktorer för undervisning av elever med annat modersmål skapades ett antal modellklasser för att utveckla metoderna.

Basen för arbetet i modellklasserna var en kartläggning av elevernas grundläggande färdigheter, som läsförståelse, utveckling av ordförråd och matematikkunskaper. Resultaten av testerna, som gjordes två gånger per läsår, sammanställdes i en färgkarta där elevernas resultat kodades med hjälp av tre färger, där grönt var mycket bra, gult okej och rött inte bra. Utifrån detta kan undervisningen anpassas till den specifika klassens behov. På Dammhagskolan är man noga med att påpeka att det inte handlar om att utvärdera eleverna, utan om att undersöka hur undervisningen fungerar sett till elevernas behov.

Ett problem som identifierades var att man på skolan underskattat elevernas kognitiva förmågor, men på grund av bristande kunskaper i svenska, inte minst i fråga om ämnesspecifika begrepp, gick skolarbetet inte framåt.

En viktig del i arbetet med modellklasserna blev därför att utveckla elevernas kunskap i modersmålet parallellt med svenskan. Genom att utveckla modersmålet blir det enklare både att få fram elevernas kunskaper och underlätta inlärningen av svenska på en nivå som gör det möjligt att klara av skolan med bra resultat. Det finns med andra ord ingen motsättning mellan satsningar på modersmålet och att lära sig svenska, tvärtom uppvisar eleverna bra resultat på de nationella kraven.

”Om vi förenklar och inte lär eleverna de korrekta begreppen är risken att vi får elever som bara tillägnar sig vardagsspråk på både modersmålet och svenska och då är det omöjligt att klara skolan”, konstaterar Lena Andersson, som varit drivande bakom det pedagogiska utvecklingsarbetet.

Samtidigt som skolan är noga med regeln att eleverna ska prata svenska på rasterna och sköter kommunikationen med föräldrarna på svenska, innebär det att man prioriterat rekrytering av tvåspråkiga behöriga lärare och att eleverna har möjlighet att få hjälp på modersmålet under lektionstid.

För att stärka språkutvecklingen arbetade modellklasserna även med så kallad genrepedagogik, som innebär att arbetet med språkutvecklingen integreras i samtliga ämnen och inte bara är koncentrerat till svenskundervisningen. Tanken är att eleverna med ett sådant arbetssätt utvecklar ett mer avancerat språk, och på så sätt får lättare att tillägna sig kunskaper i de enskilda ämnena. Det är en arbetsmetod som inte bara gynnar elever med ett annat modersmål, utan alla elever.

Projektet med modellklasserna avslutades 2012 och arbetsmetoderna används nu på hela skolan, samtidigt som de successivt börjar tillämpas även på andra skolor i kommunen. Nyckeln till det framgångsrika förändringsarbetet har enligt Lena Andersson varit långsiktigheten, och uppbackningen från både politik och förvaltning under hela arbetet. Även uppslutningen bland personalen är en avgörande faktor:

Hela lärarkåren måste vara med. I början var arbetet kontroversiellt bland delar av personalen, som senare valde att sluta. Tankarna kring att vi måste granska vårt eget sätt att arbeta, utmanade självbilden som finns bland många lärare om att själv kunna utforma undervisningen.

Att skapa en kultur där det är självklart att ha höga förväntningar på eleverna gäller inte bara skolorna i utanförskapsområden, utan lika mycket skolorna i de socioekonomiskt välmående delarna av kommunen, där skolledarna fått tydliga resultatmål att arbeta utifrån. ”För en del skolor har det handlat om att komma bort från tanken att det räcker med godkänt”, konstaterar Lisa Flinth.

För att bryta segregationen, och göra det fria skolvalet reellt för alla elever, har Landskrona även infört ett system med fria busskort för elever som väljer en annan skola än den som ligger närmast. Det har lett till att många elever från utanförskapsområdena i centrala Landskrona i dag går i skolan i byarna runtom staden.

Men det senaste året har utvecklingen på Dammhagskolan även gjort att det blivit en skola som elever aktivt väljer, snarare än väljer bort. ”Vi har blivit en attraktiv kunskapsskola med höga förväntningar på eleverna”, sammanfattar Lena Andersson utvecklingen.

Att leva med treblockspolitik

Begreppet treblockspolitik har efter valet 2014 blivit den självklara beskrivningen av situationen i riksdagen där inget av de traditionella blocken längre kan räkna med att få egen majoritet. I Landskrona har treblockspolitiken varit en realitet i tio års tid.

Sverigedemokraterna tog sina första mandat i kommunfullmäktige vid valet 2002. Fyra år senare blev partiet med 22,3 procent tredje största i kommunalvalet, efter Socialdemokraterna och Liberalerna.

Den stora frågan i valrörelsen 2006 var, som tidigare beskrivits, brottsligheten i centrala Landskrona. Otryggheten var i hög grad närvarande i väljarnas vardag och lokaltidningen hade i en stor artikelserie några månader innan valet lyft fram ungdomsbrottsligheten.

I efterhand har många beskyllt Landskrona-Posten för att ha bidragit till Sverigedemokraternas framgångar, men artikelserien gjorde ingen explicit koppling mellan brottslighet och invandring. Problemen fanns där redan och kopplingen till invandring fanns i människors medvetande och hade tidigare gjorts av bland annat polisen som publicerat en lista över de 50 mest kriminella ungdomarna i Landskrona, varav 49 hade utländsk bakgrund, de flesta kosovoalbaner.

Debatten om brottsligheten bidrog utan tvivel till SD:s framgångar. ”Vi hade mycket gratis”, konstaterade den lokale SD-ledaren Stefan Olsson apropå valet 2006, i en intervju förra året.

Men Sverigedemokraterna fick inte äga frågorna ensamma. Medan Socialdemokraterna försökte tona ned problemen med brottslighet valde Liberalerna att göra det till en av huvudfrågorna i sin valrörelse. ”Många är rädda för att gå ut”, konstaterade Torkild Strandberg i sitt brev till väljarna, och argumenterade för att Landskrona borde inspireras av den då uppmärksammade New York-modellen inom brottsbekämpning, och skapa en tryggare stad genom att inte bara prioritera de grövsta brotten.

Tonen hade slagits an i programmet Tidigare tydligare och tuffare, tidigare under året.

”Brottsligheten har ofta sociala rötter, men sökandet efter förklaringar till brottsligheten övergår lätt i ett försvar för den.” Det var ett rakt och tydligt budskap, som i tonfallet snarare påminde om det som brukar användas av konservativa partier.

I detta ligger åtminstone en del av svaret på frågan om vad som gjort Liberalerna i Landskrona framgångsrika. Väljarna upplevde att Liberalerna tog frågorna på allvar och ansträngde sig för att försöka hitta lösningar på problemen. Genom att vara trovärdig i de frågor som fick många väljare att söka sig till Sverigedemokraterna kunde Liberalerna erbjuda ett alternativ för de många väljare som var oroliga över utvecklingen i kommunen och trötta på det socialdemokratiska styrets ointresse för att bekämpa brottsligheten. Utan en sådan strategi hade Sverigedemokraterna sannolikt fått monopol på trygghetsfrågorna, och kunnat utnyttja dem för att driva sin invandringskritiska linje.

Detta förhållningssätt, och att väljarna märkt av konkreta förbättringar i stadskärnan, bidrog till att Sverigedemokraterna, samtidigt som partiet tog steget in riksdagen, backade 6,4 procentenheter, medan Liberalerna gick fram 7,5 procentenheter i 2010 års kommunalval. Trots en uppgång i valet 2014 ligger Sverigedemokraterna fortfarande på valresultat under 2006 års nivå.

Medan politiker på de flesta håll i Sverige fortfarande kämpar med hur de ska förhålla sig till Sverigedemokraternas närvaro i de folkvalda församlingarna, har den styrande Treklövern i Landskrona valt att integrera Sverigedemokraterna i det politiska beslutsfattandet. Tanken är att de ska behandlas och ta ansvar som alla andra. Det innebär att Treklövern lyssnar på Sverigedemokraternas synpunkter precis som man lyssnar på förslag från andra partier.

Treklövern, som styr i minoritet, lägger fram sina förslag för de som vill lyssna, varefter fullmäktige avgör. Generellt sett röstar Sverigedemokraterna med Treklövern, inte minst i de övergripande frågorna om stadens utveckling.

Medan det på många håll finns en oro över att ett sådant förhållningssätt skulle normalisera Sverigedemokraterna, är perspektivet i Landskrona ett annat. Normaliseringen har redan skett, och fortsatt demonisering skulle göra större skada än nytta genom att förstärka partiets offerroll, konstaterade exempelvis Vänsterpartiets gruppledare i kommunfullmäktige Henning Süssner Rubin i en intervju häromåret.

Torkild Strandberg menar att arbetet i kommunfullmäktige underlättats av att bakgrunden till Treklöverns framgångar och Sverigedemokraternas styrka i kommunen delvis är densamma: människors vilja att göra något åt den negativa utvecklingen. Men ett framgångsrikt minoritetsstyre handlar också om att ha en tydlig uppfattning om vad man vill åstadkomma, och inte se makten som ett egenvärde. ”Ju mer av taktiserandet man förmår kasta överbord, desto lättare blir det att åstadkomma politiska resultat. Jag har svårt att tro att en ingenjör skulle ta taktiska hänsyn när han konstruerar en maskin”, sammanfattar Torkild Strandberg.

Lärdomar från Landskrona

Den som läser om den lokala debatten i Landskrona inför valet 2006 kan inte undgå att se likheterna med dagens samhällsdebatt på riksnivå. Frågorna, och människors oro, var desamma: det handlade om invandringen, brottsligheten och en känsla av att samhället befann sig i ett sakta förfall som få politiker tycktes ha någon som helst idé om hur det skulle brytas.

Många av de åtgärder den treklöver, bestående av Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet som tillträdde efter valet 2006, genomfört för att bryta utvecklingen är givetvis lokala och präglade av de specifika förutsättningar som finns i Landskrona.

Men i förhållningssättet till politiken finns ett antal erfarenheter som lätt kan överföras både till andra kommuner och till politiken på nationell nivå. Det är erfarenheter som är relevanta för alla som är intresserade av att lösa vår tids stora samhällsproblem och formulera ett liberalt alternativ till höger- och vänsterpopulismen.

Ta väljarna på allvar och var trovärdig i de frågor som engagerar väljarna. Att ignorera frågor som otrygghet och migration, eller förklara att väljarna oroar sig över fel saker, är detsamma som att skapa utrymme för populister. Förmår man däremot att formulera en tydlig och trovärdig politik i dessa frågor kan utrymmet för populister minskas. Det gäller, som Torkild Strandberg konstaterat, att vara ”kolossalt ärlig i problembeskrivningen och öppen i sökandet efter svar”.

Politikens leveransförmåga är central. Det räcker inte med att prata, eller säga att man tar människors oro på allvar. Politiken måste kunna leverera tydliga resultat. Först när väljarna ser att saker förändras till det bättre skapas framtidstro. Därför gäller det att inte vara rädd för att gå in i befintliga verksamheter och förändra deras arbetssätt, som exempelvis skett på Dammhagskolan, även om det initialt kan vara kontroversiellt.

Lägg taktiserandet åt sidan. Det viktiga är att man har en klar idé om vad man vill uppnå och arbetar för att förverkliga den. Att våndas över vilka man pratar med eller hämtar stöd från tjänar inget till.

Ha självförtroende. Exemplet Landskrona visar att liberal politik, byggd kring traditionella borgerliga idéer som vikten av egen försörjning och en skola med höga förväntningar på eleverna, inte bara kan bidra till att lösa samhällsproblem, den kan även vara attraktiv för väljarna på platser där liberala idéer tidigare haft svårt att få fotfäste.

Men de senaste tio årens politiska utveckling i Landskrona rymmer också en annan viktig erfarenhet – människor vill vara stolta över den plats de bor på, oavsett om det är en kommun eller ett land. Mycket av arbetet med att förändra Landskrona har tagit avstamp i just människors minnen av hur Landskrona en gång i tiden var, och önskan om att staden även i framtiden skulle kunna vara en plats att vara stolt över, vilket också betonas av Torkild Strandberg:

Människor vill känna stolthet över ett arv. Därför gäller det att ha respekt för den kultur och de traditioner som präglat en ort. Annars blir det svårt att få acceptans för förändringar.

Slutligen gäller det att ha tålamod. Att vända en negativ samhällsutveckling går inte snabbt, men Landskrona visar att det finns en förståelse för detta bland väljarna, om det finns en tydlig inriktning på politiken och man kan visa resultat längs vägen, eller som Torkild Strandberg uttrycker det:

Om man tar folk på allvar tar de till sig även komplicerade budskap.

Det skulle kunna vara den liberala motsatsen till populism.