Vänsterpartiet hycklar om osäkra jobb

I går debatterade jag i SVT Aktuellt mot vänsterpartisten Ali Esbati om ”plingjobb” – att få arbetspass via telefonen på kort varsel. Hela arbetsmarknaden utvecklas mot en större flexibilitet. Det är en internationell megatrend som inte går att stoppa, hur mycket vänstern än nostalgitrippar över LO:s glansdagar, guldklockor och livslånga anställningar.

I dag är ungefär var femte person i arbetskraften i USA och Europa – 162 miljoner människor – en del av gig-ekonomin, visar en studie från McKinsey. För de flesta är det ett sätt att tjäna extrapengar utöver ens huvudsakliga sysselsättning. Sex av tio Uberpop-förare i Skandinavien jobbade exempelvis mindre än tio timmar i veckan för att spara eller dryga ut semesterkassan.

Det vore märkligt av politiker att försöka lagstifta bort den här möjligheten. Dessutom erbjuder inte minst plattformarmsföretagen vägar till jobb för lågutbildade som på grund av höga minimilöner och den rigida LAS inte kan komma in på arbetsmarknaden. Många av dem startar egenföretag för att kunna prisa sig in på arbetsmarknaden.

Som Nima Sanandaji visar i en ny rapport för Timbro är egenföretagare överrepresenterade i gruppen med lägst inkomster. Ofta är det invandrare som driver så kallade nödvändighetsföretag som ett alternativ till arbetslöshet. Men frågan är vad alternativet är för de här personerna. Naturligtvis måste de försöka försörja sig på något sätt.

Vänsterpartiet har alltså rätt i att det håller på att skapas en ny underklass av lågutbildade personer. Men det beror på att vänstern ser till att de har få alternativ till jobb. Hycklandet i att locka hit människor och sedan hindra dem från att jobba, för att i stället ålägga skattebetalarna att försörja dem, finner inga gränser. Vänsterpartierna vägrar sänka skatterna och LO-förbunden skyddar bara den priviligierade medelklassen. Facket har helt abdikerat från sitt uppdrag att förhandla om även lågutbildades villkor.

Vänstern säger sig värna de svaga, men vill täppa till de få chanser till jobb som finns för dem.

Ali Esbati är ekonom men i debatten i går hävdade han att fler alternativ för personer med låg utbildning, det vill säga en större konkurrens mellan företag om den här arbetskraften, skulle leda till sämre arbetsvillkor för dem. Det går emot all logik – efter tidningen Breakits reportage om detta höjde exempelvis Ubereats sitt timmarvode för cykelbuden för att lägga sig i linje med det konkurrerande företaget Foodora.

Han menade också att sänkta ingångslöner inte kommer hjälpa de mest utsatta grupperna in på arbetsmarknaden. Det går emot den forskning som finns om den svenska arbetsmarknaden. Enligt OECD:s senaste rapport måste minimilönerna sänkas och LAS göras mer flexibel för den sociala mobiliteten i Sverige ska öka. Arbetsmarknadsekonomiska rådet och IMF har pekat på samma sak.

Ali Esbati vill i stället göra saker och ting bättre genom att höja skatten. Det skapar som bekant inte fler jobb, utan färre.

Vänsterpartiet vill förbjuda bemanningsföretag och visstidsanställningar, som är avgörande för att människor med en svag anknytning till arbetsmarknaden ska få ett jobb. LO och Svenskt Näringsliv skrev nyligen i en gemensam rapport  att runt 75 000 visstidsanställda går över i tillsvidareanställning varje kvartal. Och i bemanningsföretagen jobbar tre gånger så många unga som näringslivet i stort.

För att hjälpa de svagaste på arbetsmarknaden till en egen försörjning och bättre villkor behöver regler och politik anpassa sig till utvecklingen. Vänstern säger sig värna de svaga, men vill täppa till de få chanser till jobb som finns för dem. Allt för att värna villkoren för arbetsmarknadens ”insiders”, och tvinga resten att gå på bidrag.