Johanna Trapp: Macron förstår inte vanliga väljare

President Emmanuel Macrons beslut att utlysa nyval det franska parlamentet efter det egna partiets nederlag i Europaparlamentsvalet kan inte beskrivas som något annat än impulsivt. Bakgrunden var att hans huvudmotståndare, högerpopulistiska Nationell samling, med Marine Le Pen och Jordan Bardella i spetsen, blev dubbelt så stora i valet jämfört med Macrons egna mittenallians. Macrons förhoppning var att högerpopulisterna fortfarande skulle vara så kontroversiella bland väljarna att ett nyval skulle stärka den egna ställningen, och en gång för alla punktera hotet från Marine Le Pen. Men förhoppningarna grusades i söndagens första valomgång, där Nationell samling blev störst följt av vänsteralliansen Nya folkfronten på andra plats, med 33 respektive 28 procent av rösterna. Macrons allians fick 21 procent och kom på tredje plats.

Macron har under lång tid underskattat hur mycket väljarna bryr sig om de frågor som hans båda motståndare driver som hårdast.

Macron har under lång tid underskattat hur mycket väljarna bryr sig om de frågor som hans båda motståndare driver som hårdast. Marine Le Pens parti kampanjar framförallt för hårdare straff och kraftigt minskad invandring.  Partiets kandidat till premiärministerposten, Jordan Bardella, har inte minst blivit känd för hård invandringskritik i sociala medier, och har på så sätt fått stöd från många unga väljare. Vänsteralliansen, vars främsta företrädare är extremvänsterns ledare Jean-Luc Mélenchon har i stället fokuserat på de höga levnadskostnader som många fransmän brottas med i vardagen.

Många fransmän menar att Macron hade haft en större chans att vinna valet om han försökt mer med att komma till bukt med vanliga fransmäns problem med höga priser, invandring och allmänt dåliga ekonomiska förutsättningar, i stället för att ha fokus på internationell politik och EU.

Ur ett svenskt perspektiv har Macrons internationella engagemang varit viktigt. Framförallt har Frankrikes stöd till Ukraina varit essentiellt. Även hans fokus på EU har varit av vikt. Trots att Sverige och Frankrike inte sällan har olika syn på vad EU är och ska göra så är Frankrike en viktig motpol mot till exempel Ungern i unionen.

Ur ett svenskt perspektiv har Macrons internationella engagemang varit viktigt.

Men utrikespolitiskt engagemang vinner sällan några inrikespolitiska segrar. Macron har missat att belysa frågor som den stora ökningen av begångna våldsbrott i Frankrike eller hur den ökande andelen muslimer i landet blivit en viktig fråga för många fransmän. Antisemitism och hedersvåld är problem som ökar i omfattning hela tiden. Macron och hans partivänner har dragit sig för att prata om detta.

Presidentens oförmåga att möta de samhällsproblem människor ser omkring sig har gett Nationell samling och extremvänstern enastående möjligheter att etablera sig som partierna för vanligt folk. Att både Le Pen och Mélenchon delar en historia av Putinvänlighet har inte avskräckt väljarna. 

Nästa valomgång, där de två eller tre kandidater som fick flest röster i söndagens val ställs mot varandra, sker den 7 juli. Inför detta uppmanar nu många ledande politiker från Macrons mittenallians sina väljare till en ”republikansk front”, det vill säga att rösta på vänsteralliansens kandidater. I många fall är vänsteralliansen nämligen de enda som har en chans att slå Nationell samling.

Prognoserna tyder just nu på att Nationell samling inte kommer att få egen majoritet i parlamentet, något som under måndagen fick Parisbörsen att ta ett glädjeskutt. De kommande åren lär dock bli stökiga i fransk politik utan några tydliga parlamentariska majoriteter. Samtidigt är det uppenbart att Macron bränt en stor del av sitt politiska kapital med det förhastade beslutet att utlysa nyval. Var det verkligen värt det?