Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Vinstförbud är ingen vinst för välfärden
Socialdemokraterna krokar arm med Vänsterpartiet i kampen mot vinster i välfärden. Partiernas oförståelse för hur vinster uppstår i välfärdsföretag utgör ett hot mot den svenska välfärden, skriver Marcus Björk.
Konfliktlinjerna inför valet om två år börjar dras upp, och det mesta tyder på att Socialdemokraterna kommer att försöka göra “vinster i välfärden” till en av valets stora frågor. Magdalena Anderssons Almedalstal i förra veckan visade ännu en gång hur S har köpt Vänsterpartiets narrativ i frågan.
Socialdemokraternas och Vänsterpartiets kamp mot vinster i välfärden bygger ytterst på en oförståelse för hur vinster uppstår. Detta påpekas förtjänstfullt i en ny rapport om välfärdsföretagande som arbetsgivarorganisationen Almega släppte under Almedalsveckan.
Oförståelsen för hur vinster uppstår bygger på det felaktiga antagandet att vinst är något som endast kan uppstå på bekostnad av tjänstens kvalitet eller de anställdas löner och villkor. Det handlar med andra ord en ekonomisk grundsyn som sitter fast i tanken om ett nollsummespel.
Vinsterna kom inte av marxistisk utsugning, utan genom innovationer.
Men Ikeas vinster uppstod inte genom att Ingvar Kamprad sänkte lönerna för de anställda, utan genom att han förverkligade en idé om att leverera möblerna i platta paket för kunden att själv skruva ihop. En logistisk och affärsmässig revolution. Människor runt om i världen fick tillgång till billiga kvalitetsmöbler och Kamprad blev mångmiljardär – alla tjänade på det. På ett liknande sätt effektiviserade datorernas inträde på arbetsplatserna många tjänster som tidigare behövt betydligt mer manuell administration. På så sätt kunde företagen fokusera på att bli ännu bättre på att leverera varor och tjänster som människor vill ha. Vinsterna kom inte av marxistisk utsugning, utan genom innovationer.
Att just välfärdssektorn skulle sakna denna innovationsförmåga, som präglar annan ekonomisk verksamhet, är en socialdemokratisk vanföreställning som riskerar att allvarligt skada svensk välfärd.
Rapporten ”Hur uppstår vinsten i välfärdsföretag?” innehåller många goda exempel på innovationer från just privata välfärdsföretag. Ett exempel handlar om ett företag som effektiviserade sin schemaläggning genom utökad användning av AI. De anlitade även en specialist med masterexamen i trafikplanering för att genomföra projektet. Resultatet blev att personalen fick mer tid för vård och kontakt med patienterna.
Ett annat exempel ur rapporten handlar om hur vård- och omsorgsföretaget Attendo har en plattare organisation jämfört med en kommun som Göteborgs stad. Genom att skala bort den kommunala mellanchefsnivån “omsorgshandledare”, tar Attendos verksamhetschefer i stället ett större direkt ansvar. Detta innebär kortare beslutsvägar som skapar närhet till både brukare och anställda. Det är ur sådana innovationsprocesser som vinster uppstår.
Om vänsterblocket menar allvar med att stoppa vinstdrivande företag i välfärden innebär det också att stora delar av välfärden måste återtas i offentlig regi. Det kommer med många komplikationer.
För om det bara finns en huvudman som erbjuder en tjänst uppstår ingen naturlig prisbildning.
Ett problem med offentligt huvudmannaskap för välfärden är svårigheten att veta vad något borde kosta. För om det bara finns en huvudman som erbjuder en tjänst uppstår ingen naturlig prisbildning. Precis som att man bara vet värdet på sin bostad genom vad andra är beredda att betala för den, får man också reda på hur dyr en välfärdstjänst borde vara genom att någon annan också erbjuder den. Möjligheten att kunna snegla på sin konkurrents pris och arbetsmetod är en förutsättning för att också kunna sätta sitt eget pris och arbetsmetod. Strävan blir att erbjuda så hög kvalitet som möjligt till ett så lågt pris som möjligt, vilket ger starka incitament för innovation. Utan detta är risken för resursslöseri överhängande.
Att, med Dadgostars ord, “se till att den högerdoktrin som rått sen 90-talet bli en parentes” är en skadlig väg framåt för svensk välfärdspolitik. Utan vinstdrivande företag i välfärden riskerar välfärden att bli både sämre och dyrare för skattebetalarna.