Att försvara demokratin svider
I dag friades Ann-Sofie Hermansson i det uppmärksammade mål där hon åtalats för grovt förtal av två företrädare för Muslimska Mänskliga Rättighets Kommittén. Tingsrättens dom är en saklig redogörelse för MMRK:s kopplingar till terrorverksamhet och extremism. Men även om det blev en friande dom finns en risk att andra i framtiden tvekar inför att kritisera företrädare för liknande organisationer.
Klockan 11 i dag meddelades domen i målet mot Ann-Sofie Hermansson (S), tidigare ordförande för kommunstyrelsen i Göteborg. Hermansson hade åtalats för grovt förtal av två kvinnor. De anklagade Hermansson för att ha förtalat dem genom att påstå att de är extremister och att de försvarar terrorverksamhet. Bakgrunden var att Hermansson stoppat visningen av filmen ”Burka songs” och ett efterföljande panelsamtal för att det hade varit obalanserat. Hon ville inte att Göteborgs kommun skulle stå bakom budskapet, och motiverade kommunens beslut med att kritisera arrangörerna.
Strikt juridiskt handlade målet om att avgöra om Hermansson, i enlighet med 5 kap. 1 § Brottsbalken, spridit ”uppgifter som är ägnade att utsätta denne [målsägandena] för andras missaktning”. Tingsrätten ansåg att påståenden om att målsäganden var extremister och antidemokrater inte utgjorde ”uppgifter” lagens mening. För att något ska utgöra förtal måste det vara ett påstående vars sanningshalt kan prövas. Subjektiva påståenden om att någon är antidemokrat kan inte prövas vara sanna eller falska.
När Hermansson däremot påstått att målsägandena försvarat terrorism har det varit uppgifter i lagens mening. Tingsrätten ansåg fortfarande inte att det utgjorde förtal. De två målsägandena har företrätt organisation Muslimska Mänskliga Rättighets Kommittén (MMRK) som gång på gång har relativiserat islamism och bjudit in terrordömda som föreläsare. Tingsrätten friade därför Hermansson.
Även den som vinner ett förtalsmål måste avsätta tid och energi på utdragna rättsprocesser.
Utfallet innebär även att målsägandena får betala rättegångskostnaderna. Stämmer man någon på svaga grunder får man betala notan för kalaset. Målsägandena har meddelat att de tänker överklaga, men det ter sig osannolikt att hovrätten kommer att döma annorlunda. Frågan är vad de överhuvudtaget tror att de kan vinna. Möjligtvis hoppas de på att genom detta kunna peka på ett systematiskt förtryck av muslimer. Det är dock uppenbart att MMRK inte är representativ för den stora majoriteten muslimer i Sverige, med tanke på vilka föreläsare de bjuder in.
Läs också: Djupt obehagligt med politisk rättegång
Tingsrättens dom är en lång, saklig redogörelse för MMRK:s kopplingar till terrorverksamhet och extremism. Att det numera finns svart på vitt från en domstol att personer som MMRK försvarat, såsom exempelvis Anwar Al-Awlaki, är att betrakta som terrorist, stärker knappast MMRK:s trovärdighet.
Men i en mening är det är en mörk dag för svensk rättsordning. En politiker har kritiserat företrädare för en organisation som relativiserar hot om terrorism. För det har hon fått ägna mycket av sin tid på att rentvå sig, och om målet går upp till hovrätten lär det dra ut på tiden ytterligare. Även den som vinner ett förtalsmål måste avsätta tid och energi på utdragna rättsprocesser. Rättssystemet kan alltför lätt bli ett vapen för den som vill straffa sina kritiker, även när utfallet blir rätt. Och om andra i framtiden tvekar inför att kritisera företrädare för organisationer som MMRK, försvårar det att sätta antidemokratiska ideologier under lupp.