Brott och straff räcker inte för valseger
Majoriteten av väljarna tycker att det är dags för ett regeringsskifte vid nästa val, men bara drygt var tredje tror att en moderatledd regering skulle göra ett bättre jobb än den nuvarande. Förtroendegapet är en varningssignal. Moderaterna får inte tappa optimismen och berättelsen om att en bättre framtid är möjlig, skriver Smedjans opinionskrönikör David Ahlin.
Häromveckan publicerade Dagens Nyheter en undersökning från Ipsos som visade att drygt hälften av väljarna, 54 procent, tycker att det är dags för ett regeringsskifte vid riksdagsvalet 2022. 27 procent svarade att nuvarande regering bör få förnyat förtroende. Undersökningsfrågan, som ofta kallas ”valvind”, fångar stämningsläget i väljarkåren och brukar, inte minst när den ställs närmare valdagen, kunna ge en indikation om chanserna för sittande regering att bli omvald.
Fler än hälften vill ha skifte, men bara 37 procent av väljarna tror att nästa regering kommer att ledas av Moderaterna. Lika många, 37 procent, tror att Socialdemokraterna får en tredje regeringsperiod. Och inte fler än 36 procent tror att en regering ledd av Moderaterna skulle göra ett bättre jobb än nuvarande. Det är ett rejält gap till de 54 procent som tycker att det är dags för ett skifte.
Förtroendegapet är ännu större bland kvinnliga väljare. Endast 31 procent av kvinnorna tror att en regering ledd av Moderaterna skulle göra ett bättre jobb. Bland C- och L-väljare svarar ungefär var fjärde att en M-regering skulle göra det bättre.
Vad beror gapet på?
Sverigedemokraternas roll som samarbetsparti till en moderatledd regering är ett stort hinder för en del väljare, men den frågan får gott om uppmärksamhet. Andra hinder handlar om hur väljarna uppfattar tyngdpunkten i politiken, sakfrågemixen, och framtoningen. Den väljarkoalition som till slut behövs för ett regeringsskifte är en brokig skara med olika önskningar och prioriteringar. Finns det i dag en tillräcklig balans mellan de sakfrågor och lösningar som Moderaternas alternativ uppfattas stå för, eller har det blivit hårdare straff och stramare migration för hela slanten?
Här finns en välbehövlig konfliktyta mellan M och ett SD med högst oklar politik och ett svagt väljarförtroende på området.
Jag tolkar siffrorna som en varningssignal till Moderaterna. Den svagare tilltron bland kvinnliga väljare sticker ut. Ja, gängvåldet måste tryckas tillbaka, och det behövs mönsterbrytande åtgärder. Det är utmärkt att Moderaterna leder offensiven i riksdagen för att komma åt gängkriminaliteten. Brottsligheten är en central fråga, men de tongivande partierna erbjuder ungefär samma politik för att lösa problemen. Väljarna förstår att frågan är enormt svårlöst och komplex.
Andra tunga sakfrågor måste också ges utrymme. Annars blir det problem med balansen, och i förlängningen med varumärket. Moderaterna får se upp. Tappa inte bort optimismen, nyfikenheten och tron på att en bättre framtid är möjlig. Nu ökar takten i omställningen mot fossilfria transporter och tillverkning. Ny batteriteknik möjliggör elektrifiering. Här finns framtiden och här behövs en grön höger som förstår hur näringslivet ställer om.
Ett annat tungt område med tydlig konflikt i sak, och därmed större potential för att på sikt flytta väljare, är ekonomi och jobbskapande. Hur skapar vi välstånd och gör kakan större? Hur får vi råd med välfärden i framtiden?
Redan innan coronakrisen var tillväxten per invånare i Sverige bland den sämsta i EU. Utvecklingen är till exempel svagare än i Tyskland, som också haft stor invandring. Reformer på arbetsmarknadsområdet har länge behövts, men har inte kommit på plats. Andelen svenskar som arbetar och kan försörja sig själva minskar, och är nu på rekordlåga nivåer. Trenden pekar mot att färre ska försörja fler. Det är en ekvation som inte går ihop.
Två exempel som påminner om allvaret i situationen:
En analys från Entreprenörskapsforum visar hur stor andel av befolkningen 20–64 år som klarar en lågt satt gräns för att försörja sig själv, 12 500 kronor per månad efter skatt. Drygt 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder saknade egen försörjning, mitt under högkonjunktur. Siffrorna kommer att se ännu värre ut efter pandemin.
En ny analys av SCB-data från Svenskt Näringsliv visar att sysselsättningen sjunkit med 130 000 personer på grund av coronakrisen, men när hänsyn tas till alla korttidspermitterade och en kraftigt ökad korttidsfrånvaro är minskningen av personer som verkligen är i arbete ca 240 000 personer jämfört med hösten 2019. Det innebär att 4,1 miljoner är i arbete, av 10,4 miljoner invånare i landet. Det är mindre än 40 procent.
Läget är ohållbart ur ett försörjningsperspektiv. Men hur ser planen ut för att vända trenden?
Diskussionen om ekonomi, hållbar tillväxt och jobbskapande förtjänar större plats i debatten, både för att Sverige behöver det, och för att det skulle tydliggöra skillnaderna mellan vad Moderaterna tror på och vad en tillbakablickande socialdemokrati kan erbjuda. Och dessutom, här finns en välbehövlig konfliktyta mellan Moderaterna och ett Sverigedemokraterna med högst oklar politik och ett svagt väljarförtroende på området.
Lyckas inte Sverige långsiktigt få igång tillväxt och jobbskapande igen, då kommer vi heller inte att långsiktigt lyckas trycka tillbaka utanförskap och rekrytering till kriminella gäng. Det sambandet förstår väljarna.