Christofer Fjellner: MP tar inte vetenskap på allvar

Sommarens extremvärme med skogsbränder och torka talar sitt tydliga språk och många politiker har uttalat sig om orsakerna. Inom klimatpolitiken är det få som ifrågasätter den konsensus i forskningen som säger att mänsklig aktivitet bidrar till den globala uppvärmningen. Den som mot förmodan ifrågasätter uppvärmningen blir avfärdad som en oseriös vetenskapsförnekare. Det är bra att politiker som inte bemödar sig om att hänvisa till forskning utan blott går på magkänsla inte tas på allvar.

Men inom kemikalie-, jordbruks- och livsmedelspolitiken är tongångarna helt annorlunda. Miljöpartiet, som sjunger vetenskapens lov i klimatpolitiken, låter den här stå tillbaka för känsloargument som ofta står i direkt strid med vetenskapliga slutsatser. Det är en farlig utveckling om vetenskapen bara används när den passar den egna världsbilden och en politisk agenda. Det leder till sämre politiska beslut och undergräver i förlängningen tilltron till vetenskaplig forskning och vetenskapliga auktoriteter.

Vetenskapens roll i samhället och det politiska beslutsfattandet har fått en framskjuten roll i debatten de senaste åren. Politik handlar i grund och botten om värderingar. Det finns sällan ett tydligt rätt eller fel. Beroende på våra värderingar drar vi olika slutsatser om hur samhället bör utformas. Men att politiken handlar om värderingar är inte detsamma som att objektiva fakta inte existerar eller att det inte finns mer eller mindre effektiva medel för att nå målen. Det är ett faktum att den lägsta pensionsåldern i Sverige är 64 år. Beroende på ens politiska hemvist kan man däremot dra olika slutsatser om huruvida det är bra eller dåligt för den enskilda människan och samhället.

Det är en farlig utveckling om vetenskapen bara används när den passar den egna världsbilden och en politisk agenda.

En tro på fakta och en framskjuten roll för vetenskap och forskning är avgörande för det politiska beslutsfattandet och den samhälleliga utvecklingen. I Sverige har det tidigare funnits en samsyn kring att vetenskap ska vara vägledande så att besluten blir rationella och vi effektivt når våra mål. Regeringen har till och med gått i demonstrationståg för vetenskapens skull och miljöminister Karolina Skog skrivit att ”Det är viktigare än någonsin att vi förlitar oss på vetenskapen”. Men när det kommer till kemikalie-, jordbruks- och livsmedelspolitiken gäller inte längre detta. Miljöpartiet relativiserar fakta och för en politik både i Sverige och EU som ofta går rakt emot vetenskaplig konsensus. Till exempel:

Växtskyddsmedel. När EU skulle förlänga tillståndet för glyfosat, den aktiva substansen i många växtskyddsmedel, velade regeringen länge fram och tillbaka om att ge sitt stöd. Detta trots att glyfosat har revolutionerat jordbruket och används världen över sedan 1970-talet. EU:s kemikaliemyndighet, EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, tillsammans med nationella motsvarigheter i USA, Kanada, Japan, Australien och Nya Zeeland har upprepade gånger slagit fast att glyfosat som vi använder det i dag inte medför en ökad risk för människor och miljön. Samma sak gäller för flera andra växtskyddsmedel. Det spelar ingen roll vad vetenskapen säger, Miljöpartiet är emot kemikalier också när en enig forskarvärld ger dem sitt godkännande.

GMO. Sedan Miljöpartiet blev en del av regeringen har den vetenskapliga linjen i GMO-frågor övergetts. Alla godkännanden av GMO-grödor föregås av vetenskapliga bedömningar från EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet. Miljöpartiet säger konsekvent nej till GMO, oavsett om det resulterar i grödor som är mer motståndskraftiga mot torka, har ökad resistens mot skadeangrepp eller ger högre avkastning. I Europaparlamentet har Miljöpartiet i strid med vetenskapen, röstat emot 25 stycken godkännanden av GMO-grödor – sedan slutet av 2015.

Ekologisk odling. Miljöpartiet vill fördubbla det statliga stödet till ekoodling och ekomat, med hänvisning till miljön. Forskning som bland annat Statens lantbruksuniversitet, SLU, lutar sig mot visar dock att skördarna minskar med mellan 30 och 50 procent när man odlar ekologiskt. En omställning från konventionellt jordbruk till ekologiskt innebär alltså ett mindre produktivt jordbruk eftersom man får ut mindre livsmedel från samma odlingsareal. Den miljömässiga kostnaden för varje produkt blir högre och medför en ökad påfrestning på klimatet.

Miljöpartiets vetenskapsförnekande handlar inte om enstaka undantagsfall. Det är ett återkommande fenomen som bildar ett tydligt mönster, som visar att partiet inte tar hänsyn vetenskaplig forskning när det fattar sina beslut. Det står såklart Miljöpartiet fritt att fatta vilka beslut det vill. Men då bör partiet också vara ärligt med att det bortser från fakta och tillmäter känsloargument samma betydelse som forskningsbaserad kunskap.

Om inte företrädarna för ett av regeringspartierna är öppna med vilken fakta de baserar sina åsikter på, varför då ska någon annan behöva vara det? Det är bra att Miljöpartiet uppmärksammar vetenskapen och forskningens centrala roll i det politiska beslutsfattandet. Det vore ännu bättre om partiet också levde som det lär i kemikalie-, jordbruks- och livsmedelsfrågor. I nuläget agerar Miljöpartiet på samma sätt som de vetenskapsförnekare de i andra sammanhang säger sig vilja bekämpa. Det leder på kort sikt till sämre politiska beslut och att omfattande resurser läggs på projekt med otillräckliga resultat. På längre sikt leder det till att tilltron till vetenskapen urholkas. Det är livsfarligt.